God jul från lösdriften

On the roads again.

Förlåt för vansinnigt dålig uppdatering, ska se om det kan bli bättre kanske. I alla fall.
I måndags åkte jag, Firouzeh och husvagnen (assisterade av min far) upp mot Norrlandet igen. Riktigt drygt att köra var det och jag satt med huvudvärk hela vägen. Trots det gick det bra. Vi missade precis en olycka i Stockholm och det rullade på fint hela tiden. Mer och mer snö blev det också längs vägen upp.

Vi är nu inflyttade hos en vän, bästa Karin och Firouzehs moster Sapone på lösdrift. Härligt! Flocken på fyra hästar funkar finfint sedan första stunden och både jag och Firouzeh är så nöjda över att hon äntligen får gå ute igen. Här finns ridvägar också, riktigt trevliga sådana till och med, den enda nackdelen är det varma vädret som medför endel lera... Men, ja, vi hoppas på snö och kallt snart!

Vi har köpt sadel!

Eller ja, iaf en "skitsadel" som vi ska ha nu ett tag för att motivera oss att träna innan vi har råd och möjlighet att skaffa oss en riktig en. Drömmer ju om en Malibaud Randonee-sadel...
Men medan vi drömmer har vi alltså skaffat oss en bomlös våffla från Hööks, en begagnad sådan. Vi testade den för första gången idag (utan stigläder då vi inte hunnit införskaffa sådana) och jag är tyvärr inte övertygad om dess förträfflighet än.
Jag ogillar egentligen rent generellt bomlösa sadlar, även om det finns undantag - speciellt bland de dyrare varianterna, och poängen med att nu köpa en är att det är väldigt svårt att hitta en tillräckligt bred bomsadel till min flicka och därför tänkte vi prova detta i hopp om att hålla oss i bättre form tills vi hittar en. Jag försökte vara positiv idag och jag lyckades till en början, men sen kunde jag inte hålla mig. Först och främst är den otroligt ful, och tyvärr låg den inte stilla heller, även fast jag spände så hårt som det kändes ok att göra. Jag fick hoppa av mitt i passet och sadla om. Dessutom kändes det ungefär som att sitta på en kudde, visserligen mjukt men liksom helt utan struktur och varken särskilt tryggt eller bekvämt egentligen.
Men, ja, håll tummarna för att vi ändrar oss...

Göra precis vad fan som helst, bara vi slipper vara här!

För att citera Ebba Grön... Och precis så känns det faktiskt.
Jag har ingen aning om vad jag egentligen vill, jag vet bara en massa saker som jag inte vill och det är verkligen jobbigt! Det känns som om hela världen blir så negativ av det. Jag har ingen lust att styra mitt liv dit andra anser att det är "bra" att göra det eller följa strömmen som alla andra Svenssons, men när jag inte har någon tydlig vilja så är det så väldigt svårt att veta vart jag ska då.

De saker jag drömmer om är så ostrukturerade.. Cirkusutbildning som jag inte har råd med,och lite allmänna drömmar och både Spanien och Mellanöstern. Kanske mest Mellanöstern för tillfället... Men vad skulle jag och Lilla F ta oss till där? Utan att vara färdig med utbildningen kan vi ju inte åka dit och sko, och för vilka pengar skulle vi ta oss dit? Och jag som knappt ens pratar engelska...

Suck.
Vad gör ni andra när ni inte vet vart ni vill?

Mitt bästa filmtips

Min över lag trevliga lördag avslutades på ett kungligt vis med "A knights tale". Underbar film som jag nog inte kan se för många gånger. Trots att jag kommit till det stadiet att jag skrattar innan skämten sker i filmen så blir jag så glad och peppad av den. Det måste vara en av de bästa filmerna som gjorts, och jag rekomenderar alla som missat den att se den! Ni kommer inte ångra er!

Bild från google...

Krumelur-ridning

Jag började dagen med att äta lunch (gårdagens middag) istället för frukost vid 7-tiden. Därefter gick jag ut i blåsten och regnet och tog med  mig Efla in i ridhuset. Och det gick så himla dåligt! Allting kändes jättejobbigt och det hjälpte inte ens att hoppa av och greja från backen. Skitallt. Vi gav upp och Efla fick gå ut i snålblåsten istället.
Nu på kvällen laddade jag upp med Bent Branderup-videor på youtube innan passet och sen gick det så h i m l a bra! Vi red på bett för första gången på jag-vet-inte-när och det var så fantastiskt! Det brukar inte gå särskilt bra med bett alls eftersom ingen av oss egentligen gillar det, men idag kändes det som om vi svävade fram i manegen. Underbart!
I övrigt kunde jag inte låta bli att köpa lite mer fint tyg idag så nu åker nog symaskinen fram..
Min underbara fina prinsessa <3

Tonight.

Löslongering och krumelur-ridning i ridhuset, tedrickande, låångt telefonsamtal med brorn min och tillverkning av den här finfina kudden. Kunde inte motstå tyget härom dagen för jag blir så glad av det. Innehållet är en vanlig fyrkantig kudde som jag rullade och sydde ihop. :)

Lugnet efter stormen

Orkanvarning

Såhär ser det ut i stallet för tillfället, och jag känner mig för en gångs skull väldigt nöjd med att min häst står inne på box. SMHI har gått ut med orkanvarning över där vi bor och det blåser verkligen redigt mycket. 29 m/sek hade någon tydligen mätt upp det till. Dörren till ladan precis bredvid husvagnen har blåst av (sådär 1,5 meter från vagnsväggen).
Hästarna är i alla fall både torra och nöjda inne i stallet och slipper annat än att lyssna till blåsten, och det är det viktigaste. Själv sitter jag just nu ihopkurad i vagnen, lyssnar på musik, stickar på en mössa och funderar på att koka te och måla lite. Det vill säga om jag vågar dra igång gasolen igen. Tidvis gungar det så att man tror man är på en båt. Men så länge värmen fungerar och vi inte välter så är jag nöjd. Faktiskt.
Hoppas ni också håller i er inatt, det vore tråkigt om någon blåste bort!

Nu är det lagom julpyntat...

Som en trevlig överraskning i torsdags fick jag finbesök över helgen, och som tur var hade jag precis kommit över lite lämpligt pysselmaterial (glasbollar från röda korset och en gren jag fick klättra över ett högt stängsel och hämta) och hann knåpa ihop lite ny mysbelysning över bordet i vagnen. Bilden nedan är väl inte strålande, men den ger i alla fall ett hum om hur min fantastiska ljusskapelse ter sig. :)

Onsdag och löshoppning

Idag stod det löshoppning på schemat, det hade nämligen stått skrivet på tavlan i stallet i snart en vecka och alla övriga inblandade hade hunnit fråga mig om vi skulle vara med, både en och två gånger. Lite orolig i magen kände jag mig, det är svårt att veta hur löshoppning går till i detta stallet innan man sett.
Jag behövde inte oroa mig. Alla tog hand om hoppningen av sin häst själv och övriga stod utanför och tittade/väntade. Jag pustade ut en aning och tog det lite som miljöträning för mig själv... ^^
Firouzeh var jätteduktig! Hon busade runt som en tok och verkade tycka det var jättekul! Jag är så stolt över min vackring. Och lite över mig själv, eftersom jag brukar gömma mig fort som attans när sådana här aktiviteter kommer på tal...

Några bilder blev det dock inte. Jag var lite frestad ett tag att lägga ut nån från i somras, men de var så väldigt ljusa och fina så jag tyckte inte det passade. Här är väldigt grått och mörkt för tillfället.
Nu blir det glögg (från förra året) och tittandes på en debatt om djurrättsaktivism innan jag går ut och godnattpussar på Firouzeh. Önskar lite att hon också kunde bo i husvagnen, eller åtminstone så att hon kunde sträcka in huvudet, skulle helst vilja krama henne hela tiden!

Pysseldag.

Igår kväll hade jag på känn att allt inte riktigt var som det skulle, jag var nämligen både sugen på att träna och dricka läsk. Och (tyvärr) så slog inte mina farhågor fel, jag vaknade flera gånger under natten av att jag hade fruktansvärt ont i halsen. Tråkigt, men jag bestämde mig för att ta sovmorgon och sedan pyssla lite i husvagnen på förmiddagen. Har hittills hunnit med, förutom disk och städning, att pynta ett par gamla jeans lite och skarva ärmarna på en jacka jag ärvt av min farfar med ett par egenstickade muddar. Snajs, jag är nöjd! :)
Nu blir det en sväng förbi Röda Korset (dags att leta julklappsmaterial) och sedan förbi Anne för att hämta upp ett tjockt, mjukt brev som kommit till mig och förhoppningsvis sneaka till mig en dusch. ^^

Hårvård för folk och fä...

Innan jag skaffade dreadsen (som helst vill bli tvättade med grönsåpa) så körde jag sedan flera år med balsammetoden vilket jag trivdes mycket bra med. Nu är det bara luggen som får lite balsam ibland, så flaskan har fått flytta ut i stallet! Tyckte att Firouzeh såg lite risig ut i manen så idag fick hon en balsaminpackning. Det kändes som om det gav resultat, men det är väl svårt att säga sådär på en gång. Kanske är hon härmed den första "no-poo-hästen"?

Min gullhäst i ridhuset.

Attans bananer!

Det är hyffsat oflyt att skära sig i fingret, men det är ännu mer oflyt om man gör det när man hackar vitlök!

Min nya arbetskompis!

Funderar starkt på att måla foten grön och blommig...

Lyx för en vagnboende.

Jag gillar verkligen att bo i vagn. Även om jag egentligen drömmer om en charmigare variant av trä så trivs jag bättre i husvagnen än jag hade trott. Att jag inte har rinnande vatten eller lampor gör inte så mycket. Mänskligheten har existerat länge utan bägge delarna.
En god sak som kommer av det hela är att jag uppskattar saker, som för andra är självklara, mycket mer.
Idag besökte jag i Ängelholms simhall. Den var gammal och ganska sunkig. Vattnet i duscharna sprutade åt alla håll och kanter med ganska dåligt tryck och inne i bassängen luktade det i ena änden riktigt unket.
Samtidigt som jag var där hade en gymnasieklass lektion och det kändes lite som om jag var med och bevakade en film, alternativt hade åkt en bit tillbaka i tiden. I omklädningsrummet pratades det om rakning av benen och storleken på bröst och lår. Inne vid bassängen stod en lite lätt stressad idrottslärare med ett block i handen och en visselpipa om halsen och försökte förgäves hålla koll på eleverna som väsnades, skvätte vatten och hängde på linorna mellan de olika banorna.
Det gjorde mig dock inte så mycket. Jag höll mig undan från dem och njöt av att simma, duscha i varmvatten och till och med basta. Lyx! Och det är nog ganska länge sedan jag var såhär ren...

God förmiddag.


Dagens vill ha: en ny sadel...
Dagens klädsel: Långkallingar, jeans, ylletröja och gummistövlar
Dagens frisyr: nån slags hålla-håret-ur-vägen-knut
Dagens händelse: lekte lite med Efla i hagen imorse..?
Dagens låt: nåt med Loreena McKennit
Dagens planer: städning, dreadspill, träna häst, rida Efla och en spännande utflykt!
Dagens saknad: skog
Dagens dummaste: att jag inte vågar gå ut och jonglera eftersom folk rider på banan för tillfället ^^
Dagens sjuka: tror jag är ganska frisk...
Dagens drog: rökelse, te och Loreena McKennit
Dagens roligaste: hm. min häst <3
Dagens favorit: får bli pållen där med ^^
Dagens köp: ingenting!
Dagens godis: apelsinjuice :P
Dagens humör: uppåt :)
Dagens ord: det enda jag sagt är nog god morgon till nån tjej i stallet...

Det beskriver så bra min känsla.

Om jag va en sommarvind
Jag skulle jaga ifatt dej
Jag skulle nudda ditt hår och din kind
I ditt öra jag viskade hej
Jag skulle komma med måsarna
Som ett högtryck i juli
Jag skulle inte alls va så här då
liten ängslig och struli
 
(Korinterbrevet, Stefan Sundström)
 
 

Godnattmys

När jag gick ut för att säga godnatt till min Efla hade hon redan lagt sig för att sova. Så jag kröp ihop bredvid henne och myste med näsan intryckt i hennes mjuka päls.Hon gillar verkligen när man pussar på henne vid mankammen bakom öronen, eller bara myser med näsan där och andas i pälsen. <3


Förövrigt har dagen varit bra och bestått av bla unghästträning och verkning (på flera olika ställen) och efter det blev jag bjuden på pizza. Kanske vi börjar komma tillrätta i de här nordliga trakterna av Skåneland trots allt? Igår när vi red hittade jag en grusväg och ridhuset är vi riktigt glada över. Jag och Firouzeh busar där nästan varje kväll och det har även blivit en del träning på långa tyglar.

Peace!

Vackert novemberväder

Idag är det dimma och frosten täcker både husen, staketen och marken så att allting blir lite vitare och liksom mer änglalikt på något vis. Fint!

11 11 11

Tyvärr känner jag att jag måste beskriva den här delen av Skåne som väldigt ogästvänlig. Inte för att de människor jag i vardagen har närmare kontakt med på något sätt har varit otrevliga men för att landskapet liksom har byggts upp så.
Här finns inga ridvägar. Enligt stallkompisarna finns det två, vilka jag har provat efter beskrivning, men vi har tydligen väldigt olika syn på det hela. Den ena tar inte ens 8 minuter att skritta och är enkelt beskrivet ett varv kring (halva) närmsta åkern. Trots att man går halva varvet på en traktorväg tycker jag inte riktigt man kan kalla det ridväg. Det är mer någon slags avskrittningsvolt, på vilken man får ta två varv för att skritta av ordentligt.
Den andra vägen består av en timmes skritt på asfaltsväg. Med 70km/h som hastighetsgräns. Hemskt. Inte nog med att man inte kan rida vettigt på enbart asfalt, det bränner förbi allt från personbilar med släp till traktorer och långtradare så nära att man tror de ska smälla till knät på en. Tur att man har en trafiksäker häst åtminstone.
På sidorna om vägen finns uteslutande plöjda åkrar, taggtrådsstaket och överklassvillor med krattade grusgångar och rakt klippta häckar. Och inga diken.

Den eviga konsumtionshetsen...

Hittade en ny blogg att följa, vilken verkade filosofisk och intressant. Ett väldigt bra och också lite sorgligt inlägg om att alla varor på sikt är konsumtionsvaror fick mig att fundera lite såhär på kvällskvisten.
Det är egentligen helt sjukt hur vi byter grejer hela tiden och slänger sånt som fortfarande håller bra och fungerar! Jag minns en händelse för några veckor sedan då jag sprang på en gammal kompis från gymnasiet, hon skrattade och påpekade att jag fortfarande hade samma väska och skor som då. Jag kände mig lite stött av påpekandet och kontrade med att det inte är ofta jag visar mig på stan och således inte så ofta jag använder de "fingrejerna".
Mitt uttalande var dock någon slags vit lögn, visst är det sällan jag går på stan, men nog använder jag både väskan och skorna annars också. Faktiskt nästan dagligen!
Men det relevanta i situationen är ju känslan av att nästan skämmas för att man inte "bytt upp sig" sedan gymnasietiden. Den känslan är egentligen väldigt märklig. Jag tycker att både väskan och skorna är lika fina som jag tyckte då och de fungerar utmärkt även om fodret på väskan har fått lappas lite.
Den logiska reaktionen borde ju vara att känna stolthet för att man tagit hand om sakerna så att de hållit så bra!

.

Stefans Lilla Gröna

När jag var liten läste jag väldigt mycket böcker. Jag hade tex plöjt mig igenom varenda hästbok som fanns på stadsbiblioteket i Uppsala. Tyvärr har jag på senare tid slutat med det, av anledningen att jag "inte har tid". Jag ser själv hur märkligt det verkar när jag skriver det. Dessutom har jag tydligen haft tid att se ganska mycket film istället.
Men men, eftersom min kära mor är bibliotikarie så gör hon med jämna mellanrum små försök till att få mig att börja läsa igen. Det brukar gå sådär, men det senaste var verkligen lyckat!
Inför Skåneflytten hjälpte hon mig att tvätta nån maskin och i tvättkassen hade hon sedan smugit ner "Stefans lilla gröna, en handbok i utanförskap". Tack mamma!
Boken är verkligen inspirerande, och stora delar av den känns riktade direkt till mig! Den är väldigt uppmuntrande och kommer med en mängd bra tips till den som tänker sig att bli självförsörjande. Jag antar att det finns många andra böcker som beskriver liknande odlingsknep, men jag tror de hade varit mycket svårare att plöja igenom. Det som gör att man inte kan lägga ifrån sig den här boken är att den är skriven på ett sånt jordnära och samhällskritiskt vis. Den ingjuter hopp i mig och när jag läser får jag känslan av att jag duger. Alla duger. Alla kan! Bara man vill!
Definitivt en läsvärd bok, och jag tycker att alla som är nyfikna på att odla grönsaker eller som bara är trötta på samhällets ideal borde läsa den. Man blir glad av den!

My beauty

Att bry sig om vad folk tycker...

Åh, vad jag ogillar att folk, och kanske framförallt hästfolk, kan vara så fördomsfulla! Och jag ogillar det ännu värre när det styr mitt agerande i olika situationer. Som till exempel nu när vi precis flyttat, mer eller mindre utan att tänka på det försöker jag liksom tona ner mig själv (och Firouzeh) så mycket som möjligt. I vanliga fall bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker men nu är det som att det känns viktigt att de får se att jag är en vettig människa, att jag sköter mig och att min häst är snäll och välhanterad, innan de får chans att dömma oss för hur vi skiljer oss från dem.
Men det känns så himla löjligt, att försöka undvika samtalsämnen som mat, politik och ridstilar och att försöka välja kläder som inte är så färgglada för att inte sticka ut. Att dölja dreadsen under en mössa och att jag inte har hängt in vår westernsadel, bosal och repgrimma i sadelkammaren än.
Egentligen är det så jävla sjukt att vara rädd att de ska tycka annorlunda om mig/oss för att vi inte gör precis som dem. Och säkert gör de väl inte det heller. Men ändå känns det bättre för mig att låta en del grejer komma smygande.
Som tur är gör jag inte avkall på vissa mer viktigare grejer i alla fall, oavsett vad folk skulle få för sig att tycka så är jag tex Firouzeh den enda som går utan täcke, inte äter kraftfoder och får fri tillgång på grovfoder ur småmaskigt hönät. Och ingen hittills har verkat det minsta negativt inställd till det! Så kanske är alla mina fåniga idéer mest tankespöken...

Söndag

Natten och morgonen i vagnen fick spenderas utan el, kallt men helt ok - jag har ju ett stort lager av ullfiltar och annat varmt att gosa in sig i i sängen. Under förmiddagen redde jag ut att det inte fanns någon ström på uttaget sladden satt i och jag fick hjälp att flytta den. Problem solved och nu vågar jag ha datorn igång igen.
Men det är fasen vad "handikappad" man blir utan el! Jag längtar verkligen tills mitt eget vagnsbygge kommer igång, vedspis känns som grejen med stort G!
Firouzeh verkar ha trivts bra under natten och hade legat och sovit, rullat sig massor och både ätit och druckit bra men ändå så att det fanns både mat och vatten kvar. Hon är så söt att mitt hjärta smälter när man kommer in på morgonen och hon gnäggar åt en med spetsade öron. Hon uppskattar verkligen att det går så bra att kika ut ur boxen och hålla koll på allt. 
Flocken verkar också fungera bra i hagen och jag är nästan förvånad över att hästarna hon går med verkar så milda (peppar peppar).
Skåne är sig också ganska likt, det ligger ett mjukt dis över det böljande åkerlandskapet och jag är rejält sugen på att rida ut och kolla omgivningarna. Men först, varm mat!

<3

Firouzeh och en nyfunnen stor vän.

Nya äventyr...

Idag dundrade vi som sagt ner till Skåneland igen, jag, Firouzeh och husvagnen. Spännande att rulla omkring på vägarna med allt man har, det är verkligen en lustig känsla att rulla med sig sitt hus. Det oroade mig inte så mycket dock utan när jag såg husvagnen kränga på vägen före mig koncentrerade jag mig mest på att min smaragd skulle åka bra i hästkärran bakom mig. Guldhästen! Hon klarade resan hur bra som helst och verkar trivas i boxen hon nu fått. Den är ganska stor, helt utan galler och med en väldigt låg dörr så hon kan hänga ut i stallgången och hålla koll på alla som kommer förbi. Finfint!
I husvagnen är det som vanligt men lite stökigare och lite kallare. Elen verkar inte fungera (ännu) och det märks att man varit ute på vägarna ett tag.
I övrigt känns det märkligt att vara i Skåneland igen, om än norra Skåneland (har inte riktigt bestämt mig om det ska räknas eller inte). Vi hade tänkt premiärbusa i ridhuset ikväll, men jag är så trött att jag kunde somna stående. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Någon bild blir det nog imorgon. Over and out!

Mot Skåne...

...igen. Drog på mig långkallingar och hoppade in i bilen för att betrakta det dystra vädret genom vindrutan på min lilla tvålkopp. Jag kände mig riktigt osugen på att åka och inte ens utsikten vid Gränna och Jönköping piggade upp särskilt.

Trots att jag hade sovit ovanligt dåligt natten innan så gick nervägen dock bra. Jag stannade vid Lagan för en kort jongleringspaus då varken päron, juice eller godis hjälpte för att hålla ögonen öppna.

Väl nere tog jag stallplatsen (och husvagnsplatsen) också. Det är väldigt bra att vi har någonstans att bo eftersom vi måste flytta på lördag, men det känns sådär. För första gången i mitt liv känns det jobbigt att flytta. Jag som alltid brukar tycka det är kul och spännande känner ångesten komma krypande och jag känner mig så fruktansvärt tom och ensam! Riktigt riktigt ensam... Jag längtar verkligen efter att komma upp och krama Firouzeh och hoppas att det kan kännas lite bättre då. Tyvärr är det drygt 50 mil kvar till det.
Och i övermorgon bär det av neråt igen.

Förmiddagens pyssel


Gjorde ett tagelarmband av lite man från mitt hjärta, så kan jag bära med mig en bit av henne överallt. <3

Into the wild.



Vill rymma och fly bort från allt.
Paniken tränger på i halsen och jag klarar inte att gå upprätt.
Allt jag ser är suddigt.
Och jag skakar av rädsla.

Men emellanåt.
Emellanåt kommer jag till insikt.
Faktiskt.
Så har jag aldrig känt förut, men plötsligt förstår jag.
Plötsligt tror jag på
att detta kan bli början på något nytt.
Jag känner mig som en människa.
Som att jag klarar av att stå upp och kämpa.

Och sedan faller jag.
Och faller.
Hulkar tills jag kräks.
Då är det tur att jag har en varm och lurvig rygg att sitta på.
Och gunga.
Och skrika.

Skogspromenad

Idag när Firouzeh och jag var ute på promenad kunde jag inte låta bli att hoppa upp en stund. Det var så trevligt och tröstande att sitta där på hennes rygg och bara lyssna på skogen. Dingla lite med mina gummistövelbeklädda fötter och styra med knäna.
Hon är helt ohalt nu, både i skritt och trav, det är bara svullnaden som inte vill gå ner. Så jag tror inte att det gör något om jag sitter lite på henne på våra skogspromenader. Säkert bättre det än att hon får stå och stelna till.

Hjärtat <3

För att jag ska minnas endel vackra saker

Morgon över hästhagen

Hösthutter

Det kan inte vara meningen att jag ska bo här uppe i det kalla norr-landet! Inte hela året åtminstone. Det har inte gått en dag den senaste tiden utan att jag har huttrat så att tänderna skallrar åtminstone vid ett tillfälle om dagen. Fast att jag klär på mig mer och mer kläder så tycks jag inte vara skapad för den här kylan. Och det här är ju bara början... Det är tur att jag åtminstone kan skämma bort mig med att duscha varmt ibland, men samvetet har svårt att tycka det är okej att spola bort så mycket varmvatten.
Hästen min klarar sig bättre, sitt arabiska blod till trots, men jag tror inte hon hade haft något emot att slippa regniga och blåsiga höst och vinterdagar ändå.
Jag längtar till södern och funderar på om jag inte borde skaffa ett "vanligt" jobb ändå. Tjäna lite pengar och köpa en ny bil (med dragkrok) och ett släp och sedan dra ner till sydligare breddgrader. Det vore så himla härligt!

Jag och Anton äter glass på Fuertoventura 2010 :)

Tröstshopping

Befann mig för en gång skull i en affär (som inte sålde endast begagnade grejer) och kunde inte låta bli att tröstshoppa ett nytt bett. Tredelat med fasta ringar. Ska faktiskt bli spännande att testa, kanske vi kan bli lite mer "ordentliga" och börja rida med bett igen ibland? ^^
Förövrigt var det en mineralberikad saltsten som införskaffades.

Ledig tisdag

Det är underbart att ha lediga dagar mitt i veckan då och då tycker jag. Och idag känns det extra behövligt att ha en. Jag känner mig trött och sliten efter en väldigt jobbig helg och har bara degat hela förmiddagen. Röjt lite i vagnen, bäddat i ordning sängen igen (har annars sovit i bilen/på soffan^^), vikt ett tvättberg, ätit mannagrynsgröt och grubblat på framtiden och annat jobbigt.
Firouzeh och jag var ute på en promenad i 1,5h och letade lite nya vägar. Tyvärr fick vi vända efter ett tag men det var ändå mysigt. Hon börjar bli lite bättre i sitt ben (peppar peppar!) och är ohalt i skritt nu, men det dröjer nog ett par dagar till innan jag vill rida henne. Natten till lördag skar hon dock upp en bit av mulen på en vass kant i boxen så riktigt hundra får man tydligen inte vara på det här stället. Som tur är är det inte så djupt, jag hoppas att det läker fort!

Bett och tandraspning

 Det har kommit lite nya rön om tandraspning på senaste tiden (Länk), de innebär bland annat att veterinärer inte ska raspa tänder i onödan utan hellre rekommendera ekipage med tandproblem att byta bett och/eller nosgrimma.
Jag tycker att det låter som en väldigt bra kompromiss, när man raspar tänderna förstör man faktiskt emaljen på dem och den kan aldrig återställas igen.
Vad som är mindre bra, men inte direkt förvånande, är många ryttares reaktioner på detta. Speciellt tävlingsryttarna verkar förfärade över att tvingas byta ifrån den betslingen som gäller enligt TR. De vill alltså hellre förstöra hästens tänder(emalj) för att kunna fortsätta tävla.

Jag tycker det är tråkigt att ingen tänker på det hela från andra hållet. Om det står i TR att man bara får tävla på en viss sorts bett och det bettet skadar flera hästars mun så står det fel i TR. Punkt.
Det känns inte lämpligt att försöka bygga om hästens mun i detta fall utan man borde trycka på för en förändring i TR! Det är verkligen på tiden att reglerna uppdateras. Hästsverige borde se den här nya forskningsrapporten som en vändpunkt och kräva nya regler kring betsling. Det är nästan lite skrämmande (eller också löjligt) hur man verkar tro att TR är oföränderlig lag och lika helig som bibelns ord.

Här kan man läsa ytterligare kommentarer på veterinärstudentbloggen. :)




.

Kvällsmys i stallgången med ett höstrå i mungipan


Jag älskar verkligen min häst. Hon betyder mer för mig än allting annat. Det är en väldigt överväldigande känsla som slår en till exempel när man pysslar med henne på kvällarna. Vart jag än tar vägen kommer jag aldrig att lämna henne! Att vi två håller ihop känns viktigare än allt. Vackringen!

.

Sadelfunderingarna fortsätter...

...och här kommer en intressant länk kring sadlar och framförallt bommarna i dem:
http://forskning.equinfo.se/#post119

Jag har tidigare varit stensäker på att en "riktig" traditionell träbom är det bästa för hästen om den förväntas prestera snabbare eller svårare saker, just för att den skulle fördela trycket bättre. Kanske är det inte så ändå? Det vore ju fantastiskt för när det gäller olika hästar som ska gå med samma sadel så känns ju en flexibel bom logiskt sett bättre.
Dock tror jag att jag och Firouzeh kommer att fortsätta drömma om våran distanssadel med träbom - den kommer ju i så fall bli specialanpassad efter hennes rygg!

God morgon

Ungefär när jag flyttade in i husvagn började min kära pojkvän på folkhögskola lite längre söder ut i landet. Till skillnad från både universitetet och hovslagarutbildningen så äter alla där gemensamt i en matsal precis som i grundskolan. Historier från denna matsal har fått mitt (egentligen starka) intresse av vegetarianism att vakna till igen. Herregud, de äter kött varenda dag i den där matsalen! Det är tämligen bisarrt och gör mig så chockad!
Jag själv har varit vegetarian i 14 år och verkar ha skapat mig en egen liten skyddad värld den senaste tiden (kanske inte så konstigt då jag jobbat och bott relativt isolerat). Jag antar att det är så med livet, att man lägger uppmärksamheten på olika saker, men nu känner jag att det är dags att återuppta kampen igen. Att världen är så sned sporrar mig att försöka påverka mer än att "bara" anpassa min egen livsstil så gott jag kan.

Det finns ju verkligen ingen som helst rimlig anledning till denna överdrivna köttkonsumtion! Dessutom kan alla människor påverka en förändring! För mig är det självklart att leva som vegetarian, men för andra av mer konservativ läggning är det en utmärkt start att börja med en (eller varför inte två?) köttfri dag i veckan! Det påverkar mer än du tror!

Kärlek och respekt!

Världen åker berg-och-dalbana...

Söndag kväll och jag sitter inne i en osig husvagn och äter gröt. Det har varit en ganska fartig helg, både rolig och väldigt tråkig. Firouzeh skadade sig i hagen i fredags och kom in med ett rejält svullet vänster bakben. Inget sår som jag har kunnat hitta och hon är ganska rejält halt. Stackaren! Men hon stödjer i alla fall på benet så hon har varit ute på dagarna och lindad om nätterna. Imorgon kommer veterinären så vi får väl se om hon har något att säga om läget. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt!
Annars har Anton varit här och myst vilket jag verkligen uppskattar, för tillfället känns det som otrolig lyx att få umgås med honom!
Idag var jag en sväng till Yxtaholm och lekte lite med lillhingsten där, Impromptu, vilken har gjort stora framsteg sedan i somras och det känns väldigt roligt. Dock har han en bit kvar, men han är en sådan man inte får ha för bråttom med och jag glädjer mig för varje liten positiv grej.
Jag har även sagt upp Firouzehs och mitt stallplats och boende (uppställningsplats för husvagnen) idag. Det känns bra och befriande även om jag inte har en aning om vart vi ska bo nu. Förhoppningsvis hittar vi på något i Skåneland nästa helg.

Jag och Firouzeh i vackra Skåneland i somras. Längtar tillbaka!!

Update

Helgen har varit ganska intensiv, men väldigt inspirerande och rolig!
I lördags var vi och tränade i ridhuset igen. Firouzeh var mer taggad än förra veckan och det märktes att hon nu visste mer vad som väntades av henne. Men fortfarande var det förstås lite jobbigt att koncentrera sig någon längre stund. Både för henne och mig... ^^
Efter träningen följde Karin och Sapone med oss hem för att idag rida ut på förmiddagen. Jättemysigt och roligt och trots det mulna höstvädret blev ritten jättetrevlig. Vi hittade lite nya vägar och smidde lite träningsplaner inför framtiden.
Dagen har avslutats med att jag har varit och lånat hem en sadel på prov, urspännande! Jag är lite rädd att den är för trång tyvärr, men jag hoppas hoppas hoppas att våra sadeldrömmar äntligen kan få förverkligas lite. Vi får se...

Drömmar i glömska

Så många fina gamla torp och gårdar som bara förfaller i sin ensamhet här och var i vårt avlånga land! Vilket slöseri det är. Sås och jag kikade runt kring en gammal gård i trakten idag, och det var så fint! Man riktigt såg hur någon hade brytt sig om det och gjort i ordning tomten och de små uthusen så fint! Men nu var allt övervuxet och förfallet. Taken hade rasat in och hela byggena var mögliga och fuktskadade. Det är så sorgligt! En tomt precis som denna vildvuxna skogsglänta är ju precis vad jag skulle vilja ha! Men just nu finns varken tiden eller pengarna till det...



Dagens ridpass

Idag red vi med gps för första gången på ett tag. Jätteroligt och peppande faktiskt.
Vi tragglade lite galopp på en stubbåker i närheten vilket Firouzeh tyckte var jobbigt. Av någon anledning har vi lite problem med höger galoppen just nu, men det fungerade bättre efter en stund. Sedan skrittade vi ett par km och  då var det är väldigt motiverande med gps:en, jag ville hela tiden hålla samma fart så Firouzeh fick skritta på ordentligt hela vägen. Det är som att man vågar rida på bättre när man hela tiden kan se hastigheten. Vi bägge var väldigt nöjda och Firouzeh frustade i massor under tiden.

Ovanför husvagnen lyser karlavagnen.

Helgen har varit väldigt trevlig. Det har varit riktigt härligt klart höstväder om dagarna. Firouzeh och jag har tränat i ridhus för första gången, kul men lite trixigt att koncentrera sig så noga. Färden dit och hem gick bra i Bis hästbil, men bjöd på en del spänning när bommen plötsligt lossnade på ena sidan. Tur att man har världens snällaste häst, is i magen och fantasi att laga ihop grejor med lädertyglar och vad man nu har med sig.
Dessutom har min fina Anton varit här och myst järnet!
För ovanlighetens skull känner jag mig ganska utvilad och nöjd för tillfället. Det är härligt med höst och jag hoppas att vi kommer igång med träningen ordentligt nu, jag och min lilla häst.

Mina finaste, Firouzeh och Anton, mitt emellan Enköping och Uppsala :)

Vackraste underbaring till figur!

Vad glad man blir när detta är vad man möts av när man kommer hem. <3

Mat, miljö, hälsa, utseendehets....

...eller: vart är vi egentligen på väg? Vilket problem ska vi ta tag i först när alla är ihoplänkande med varandra i en enda lång kedja.

Något som jag blir väldigt upprörd över är den idiotiska "LCHF"-dieten. Den går ut på att sluta äta kolhydrater som rotfrukter eller potatis och istället äta feta kött och mejeriprodukter, allt för att bli smal och i samhällets ögon mer attraktiv och "lyckad".
Helt ärligt kan jag säga att dieten är bland det dummaste jag hört. Ingenting hos den tilltalar mig. Varför uppmuntra befolkningen att äta mera kött när det redan överkonsumeras av de flesta? Ur miljösynpunkt är det helt idiotiskt!
Tydligen fungerar dieten så att anhängarna går ner i vikt i alla fall, men jag vet inte om det ens är ett plus. Jag är så trött på hetsen om att vara smal och snygg och passa in i medias mall. Blir man egentligen lyckligare av det? Det tror inte jag! Tvärt om så verkar väldigt många må dåligt. Och hur bra kan kroppen egentligen må av LCHF-kost? Vad jag förstår så är människan blandkostare från början, men gjord för att äta mera vegetabilier än kött och animaliska ämnen. Om vi ska kunna bo kvar på vår jord måste vi dessutom dra ner på köttkonsumtionen, det kommer aldrig att finnas tillräckligt för alla!

Att det verkar vara köttindustrin som ligger bakom LCHF är jag inte ett dugg förvånad över, men ändå lite besviken..igen.

Yxta-besök

Hemma i husvagnen igen efter ett smått rörigt besök på Yxtaholm. Många saker var i görningen, som vanligt. Bla så är Ella nu på väg ner till Bratislava för att rida en tre-dagars-tävling. Liite avis blir man, det måste vara tokhäftigt att galoppera omkring nere i Europa bland floder och städer. Håll alla tummar för henne och Vanten!

För övrigt fick jag träffa "mina" unghästar igen som jag tränade när jag var nere i juli. Höjdpunkten var träningsstunderna med den lilla treåriga hingsten Impromptu - han har kommit till ro i stallet bättre och det märktes tydligt att han tagit till sig träningen i somras trots att han mest fått gå och skrota på senaste. Goa lilla (rid-)häst! ;)

Fint och tänkvärt.

Spikmatta för hästar?

Läste en tråd på buke om spikmattor för hästar och det är inte heller första gången jag hör talas om dem. Även om jag är lite skeptisk måste jag erkänna att jag tycker det är intressant. Jag mår ju faktiskt väldigt bra av att ligga på min spikmatta så varför skulle det inte fungera på häst? Avslappning och ökad blodcirkulation tycks vara vad man eftersträvar med mattan och det är ju inte fel, givetvis kan inte mattan ersätta massage.
Någon trodde att det fungerade lika bra att rykta hästen, och jag tror faktiskt också det, men hade inte mattorna varit så dyra så hade jag nog haft svårt att inte prova ändå...
Kontentan av det hela blir väl att jag själv får ligga på min spikmatta lite oftare - jag har ju inte någon som ryktar mig...

Varför ska allt vara så svårt?

Jag känner mig så förvirrad just nu. Det är inget roligt att växa. Tider förändras och det känns som om det mesta som varit mitt liv och som jag har brytt mig om försvunnit eller förändrats. Inte ens mina känslor är desamma längre. Jag längtar efter fel saker och fel människor. Det känns lite påfrestande att vandra runt här och älta alla minnen och vanföreställningar. Bli besviken gång på gång. Mitt luftslott har fallit.
Å ena sidan vill jag spola tillbaka all tid. Göra om och göra rätt. Och å andra sidan vill jag bara ta Firouzeh med mig långt långt härifrån dit ingen kan få tag på oss. Leta efter mig själv där ingen vet våra namn eller känner till oss alls.
I verkligheten vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Kanske lite chai-te och försöka trassla ihop våran körsele. Om vi har råd med ridhuskort har jag nämligen räknat ut att den nog går att använda som voltige-gjord...

Du får min värld att snurra <3

Kvällsmys

Idag var vi ute i mörkret under stjärnorna, jag och Firouzeh. Mörkret liksom omslöt oss och de kändes som om vi var de enda som fanns. Det mesta mörker är sådant tryggt mörker bredvid henne.
Vi hade longerlinan med oss och passade på att öva lite long-rein på Enköpingsspåret. I fredags var vi nämligen på kurs hos Annika Gustavsson och gjorde ett trevande försök att komma in i long-reinandet. Det är på tiden att vi börjar ägna oss åt krumelurträning, det är ju faktiskt riktigt spännande. Svårt, och lite jobbigt tycker Firouzeh, men vi båda får gladkänslor när vi lyckas!

<3

Skithumör

Äntligen är det den där helgen som alla har väntat på. Och som jag har längtat efter. Och jag vill bara dra nåt gammalt över mig och försvinna. Till råga på allt har vi sån hiiimla tur med vädret också. Piss.

Lermonster!

Men världens finaste sådant i alla fall <3

Pysseldag

Det blev ingen förmiddagsridtur och inte heller någon praktik idag så dagen har hittills ägnats åt inomhus-pyssel. Men nu har solen kikat fram så det börjar dra ihop sig till en skogstur trots allt. Kände bara för att slänga upp en liten bild på hur mysig min stökiga vagn är när jag har tvättat först. ^^

Regn.

Regn regn och regn. Jag börjar inte praktiken förrän kl 12 idag och hade tänkt att rida på förmiddagen, men det regnar så fasligt mycket att jag nog ändrat mig. Sitter ihopkrupen i husvagnen, inrullad i en filt och äter extra lång frukost efter att ha fixat stallet. Utanför står Firouzeh och Mambina och trycker vid grinden. Jag önskar lite grann att man hade kunnat rulla in husvagnen i hagen.

Söndagsaktiviteter.

Jag har ju alldeles glömt att uppdatera min stackars blogg, skärpning!
I söndags var jag i alla fall och tittade på Sås och Zandan som tävlade i Enköping. De nollade alla klasserna och knep 5e platsen i L:Cn. Duktiga! Zandan är så lugn och världsvan och verkade tycka att det var jättekul att komma ut på tävlingsbanan igen. Öronen framåt hela tiden. :) Här kommer lite bildbevis. ^^


dagens ridtur

Jag tycker väldigt mycket om att vara ute på upptäcksfärd och leta nya ridvägar, en egentligen ganska rolig och praktisk hobby, men alltför ofta går det lite för långt. Det är inte bara en gång jag och Firouzeh har vadat igenom stora diken, rispat oss halvt trasiga på taggiga snår, genat över flera obevakade järnvägsspår i bredd eller följt vägrenen längs större 90vägar. Idag var en sådan gång.
Det som gör att man inte lägger av med att rida över oröjda kalhyggen eller följa gamla risiga skogsstigar var helst de dyker upp är att trots att man medan man är ute hinner tröttna och tänka "jag vill bara hem nu!" alltid brukar hitta någonting fint på vägen, som efteråt är det enda man minns. Idag var det en björkskog med underbart ljus i och gulnade löv som sakta dalade ner mot marken.

Firouzeh i björkskogen