Tonight.

Löslongering och krumelur-ridning i ridhuset, tedrickande, låångt telefonsamtal med brorn min och tillverkning av den här finfina kudden. Kunde inte motstå tyget härom dagen för jag blir så glad av det. Innehållet är en vanlig fyrkantig kudde som jag rullade och sydde ihop. :)

Lugnet efter stormen

Orkanvarning

Såhär ser det ut i stallet för tillfället, och jag känner mig för en gångs skull väldigt nöjd med att min häst står inne på box. SMHI har gått ut med orkanvarning över där vi bor och det blåser verkligen redigt mycket. 29 m/sek hade någon tydligen mätt upp det till. Dörren till ladan precis bredvid husvagnen har blåst av (sådär 1,5 meter från vagnsväggen).
Hästarna är i alla fall både torra och nöjda inne i stallet och slipper annat än att lyssna till blåsten, och det är det viktigaste. Själv sitter jag just nu ihopkurad i vagnen, lyssnar på musik, stickar på en mössa och funderar på att koka te och måla lite. Det vill säga om jag vågar dra igång gasolen igen. Tidvis gungar det så att man tror man är på en båt. Men så länge värmen fungerar och vi inte välter så är jag nöjd. Faktiskt.
Hoppas ni också håller i er inatt, det vore tråkigt om någon blåste bort!

Nu är det lagom julpyntat...

Som en trevlig överraskning i torsdags fick jag finbesök över helgen, och som tur var hade jag precis kommit över lite lämpligt pysselmaterial (glasbollar från röda korset och en gren jag fick klättra över ett högt stängsel och hämta) och hann knåpa ihop lite ny mysbelysning över bordet i vagnen. Bilden nedan är väl inte strålande, men den ger i alla fall ett hum om hur min fantastiska ljusskapelse ter sig. :)

Onsdag och löshoppning

Idag stod det löshoppning på schemat, det hade nämligen stått skrivet på tavlan i stallet i snart en vecka och alla övriga inblandade hade hunnit fråga mig om vi skulle vara med, både en och två gånger. Lite orolig i magen kände jag mig, det är svårt att veta hur löshoppning går till i detta stallet innan man sett.
Jag behövde inte oroa mig. Alla tog hand om hoppningen av sin häst själv och övriga stod utanför och tittade/väntade. Jag pustade ut en aning och tog det lite som miljöträning för mig själv... ^^
Firouzeh var jätteduktig! Hon busade runt som en tok och verkade tycka det var jättekul! Jag är så stolt över min vackring. Och lite över mig själv, eftersom jag brukar gömma mig fort som attans när sådana här aktiviteter kommer på tal...

Några bilder blev det dock inte. Jag var lite frestad ett tag att lägga ut nån från i somras, men de var så väldigt ljusa och fina så jag tyckte inte det passade. Här är väldigt grått och mörkt för tillfället.
Nu blir det glögg (från förra året) och tittandes på en debatt om djurrättsaktivism innan jag går ut och godnattpussar på Firouzeh. Önskar lite att hon också kunde bo i husvagnen, eller åtminstone så att hon kunde sträcka in huvudet, skulle helst vilja krama henne hela tiden!

Pysseldag.

Igår kväll hade jag på känn att allt inte riktigt var som det skulle, jag var nämligen både sugen på att träna och dricka läsk. Och (tyvärr) så slog inte mina farhågor fel, jag vaknade flera gånger under natten av att jag hade fruktansvärt ont i halsen. Tråkigt, men jag bestämde mig för att ta sovmorgon och sedan pyssla lite i husvagnen på förmiddagen. Har hittills hunnit med, förutom disk och städning, att pynta ett par gamla jeans lite och skarva ärmarna på en jacka jag ärvt av min farfar med ett par egenstickade muddar. Snajs, jag är nöjd! :)
Nu blir det en sväng förbi Röda Korset (dags att leta julklappsmaterial) och sedan förbi Anne för att hämta upp ett tjockt, mjukt brev som kommit till mig och förhoppningsvis sneaka till mig en dusch. ^^

Hårvård för folk och fä...

Innan jag skaffade dreadsen (som helst vill bli tvättade med grönsåpa) så körde jag sedan flera år med balsammetoden vilket jag trivdes mycket bra med. Nu är det bara luggen som får lite balsam ibland, så flaskan har fått flytta ut i stallet! Tyckte att Firouzeh såg lite risig ut i manen så idag fick hon en balsaminpackning. Det kändes som om det gav resultat, men det är väl svårt att säga sådär på en gång. Kanske är hon härmed den första "no-poo-hästen"?

Min gullhäst i ridhuset.

Attans bananer!

Det är hyffsat oflyt att skära sig i fingret, men det är ännu mer oflyt om man gör det när man hackar vitlök!

Min nya arbetskompis!

Funderar starkt på att måla foten grön och blommig...

Lyx för en vagnboende.

Jag gillar verkligen att bo i vagn. Även om jag egentligen drömmer om en charmigare variant av trä så trivs jag bättre i husvagnen än jag hade trott. Att jag inte har rinnande vatten eller lampor gör inte så mycket. Mänskligheten har existerat länge utan bägge delarna.
En god sak som kommer av det hela är att jag uppskattar saker, som för andra är självklara, mycket mer.
Idag besökte jag i Ängelholms simhall. Den var gammal och ganska sunkig. Vattnet i duscharna sprutade åt alla håll och kanter med ganska dåligt tryck och inne i bassängen luktade det i ena änden riktigt unket.
Samtidigt som jag var där hade en gymnasieklass lektion och det kändes lite som om jag var med och bevakade en film, alternativt hade åkt en bit tillbaka i tiden. I omklädningsrummet pratades det om rakning av benen och storleken på bröst och lår. Inne vid bassängen stod en lite lätt stressad idrottslärare med ett block i handen och en visselpipa om halsen och försökte förgäves hålla koll på eleverna som väsnades, skvätte vatten och hängde på linorna mellan de olika banorna.
Det gjorde mig dock inte så mycket. Jag höll mig undan från dem och njöt av att simma, duscha i varmvatten och till och med basta. Lyx! Och det är nog ganska länge sedan jag var såhär ren...

God förmiddag.


Dagens vill ha: en ny sadel...
Dagens klädsel: Långkallingar, jeans, ylletröja och gummistövlar
Dagens frisyr: nån slags hålla-håret-ur-vägen-knut
Dagens händelse: lekte lite med Efla i hagen imorse..?
Dagens låt: nåt med Loreena McKennit
Dagens planer: städning, dreadspill, träna häst, rida Efla och en spännande utflykt!
Dagens saknad: skog
Dagens dummaste: att jag inte vågar gå ut och jonglera eftersom folk rider på banan för tillfället ^^
Dagens sjuka: tror jag är ganska frisk...
Dagens drog: rökelse, te och Loreena McKennit
Dagens roligaste: hm. min häst <3
Dagens favorit: får bli pållen där med ^^
Dagens köp: ingenting!
Dagens godis: apelsinjuice :P
Dagens humör: uppåt :)
Dagens ord: det enda jag sagt är nog god morgon till nån tjej i stallet...

Det beskriver så bra min känsla.

Om jag va en sommarvind
Jag skulle jaga ifatt dej
Jag skulle nudda ditt hår och din kind
I ditt öra jag viskade hej
Jag skulle komma med måsarna
Som ett högtryck i juli
Jag skulle inte alls va så här då
liten ängslig och struli
 
(Korinterbrevet, Stefan Sundström)
 
 

Godnattmys

När jag gick ut för att säga godnatt till min Efla hade hon redan lagt sig för att sova. Så jag kröp ihop bredvid henne och myste med näsan intryckt i hennes mjuka päls.Hon gillar verkligen när man pussar på henne vid mankammen bakom öronen, eller bara myser med näsan där och andas i pälsen. <3


Förövrigt har dagen varit bra och bestått av bla unghästträning och verkning (på flera olika ställen) och efter det blev jag bjuden på pizza. Kanske vi börjar komma tillrätta i de här nordliga trakterna av Skåneland trots allt? Igår när vi red hittade jag en grusväg och ridhuset är vi riktigt glada över. Jag och Firouzeh busar där nästan varje kväll och det har även blivit en del träning på långa tyglar.

Peace!

Vackert novemberväder

Idag är det dimma och frosten täcker både husen, staketen och marken så att allting blir lite vitare och liksom mer änglalikt på något vis. Fint!

11 11 11

Tyvärr känner jag att jag måste beskriva den här delen av Skåne som väldigt ogästvänlig. Inte för att de människor jag i vardagen har närmare kontakt med på något sätt har varit otrevliga men för att landskapet liksom har byggts upp så.
Här finns inga ridvägar. Enligt stallkompisarna finns det två, vilka jag har provat efter beskrivning, men vi har tydligen väldigt olika syn på det hela. Den ena tar inte ens 8 minuter att skritta och är enkelt beskrivet ett varv kring (halva) närmsta åkern. Trots att man går halva varvet på en traktorväg tycker jag inte riktigt man kan kalla det ridväg. Det är mer någon slags avskrittningsvolt, på vilken man får ta två varv för att skritta av ordentligt.
Den andra vägen består av en timmes skritt på asfaltsväg. Med 70km/h som hastighetsgräns. Hemskt. Inte nog med att man inte kan rida vettigt på enbart asfalt, det bränner förbi allt från personbilar med släp till traktorer och långtradare så nära att man tror de ska smälla till knät på en. Tur att man har en trafiksäker häst åtminstone.
På sidorna om vägen finns uteslutande plöjda åkrar, taggtrådsstaket och överklassvillor med krattade grusgångar och rakt klippta häckar. Och inga diken.

Den eviga konsumtionshetsen...

Hittade en ny blogg att följa, vilken verkade filosofisk och intressant. Ett väldigt bra och också lite sorgligt inlägg om att alla varor på sikt är konsumtionsvaror fick mig att fundera lite såhär på kvällskvisten.
Det är egentligen helt sjukt hur vi byter grejer hela tiden och slänger sånt som fortfarande håller bra och fungerar! Jag minns en händelse för några veckor sedan då jag sprang på en gammal kompis från gymnasiet, hon skrattade och påpekade att jag fortfarande hade samma väska och skor som då. Jag kände mig lite stött av påpekandet och kontrade med att det inte är ofta jag visar mig på stan och således inte så ofta jag använder de "fingrejerna".
Mitt uttalande var dock någon slags vit lögn, visst är det sällan jag går på stan, men nog använder jag både väskan och skorna annars också. Faktiskt nästan dagligen!
Men det relevanta i situationen är ju känslan av att nästan skämmas för att man inte "bytt upp sig" sedan gymnasietiden. Den känslan är egentligen väldigt märklig. Jag tycker att både väskan och skorna är lika fina som jag tyckte då och de fungerar utmärkt även om fodret på väskan har fått lappas lite.
Den logiska reaktionen borde ju vara att känna stolthet för att man tagit hand om sakerna så att de hållit så bra!

.

Stefans Lilla Gröna

När jag var liten läste jag väldigt mycket böcker. Jag hade tex plöjt mig igenom varenda hästbok som fanns på stadsbiblioteket i Uppsala. Tyvärr har jag på senare tid slutat med det, av anledningen att jag "inte har tid". Jag ser själv hur märkligt det verkar när jag skriver det. Dessutom har jag tydligen haft tid att se ganska mycket film istället.
Men men, eftersom min kära mor är bibliotikarie så gör hon med jämna mellanrum små försök till att få mig att börja läsa igen. Det brukar gå sådär, men det senaste var verkligen lyckat!
Inför Skåneflytten hjälpte hon mig att tvätta nån maskin och i tvättkassen hade hon sedan smugit ner "Stefans lilla gröna, en handbok i utanförskap". Tack mamma!
Boken är verkligen inspirerande, och stora delar av den känns riktade direkt till mig! Den är väldigt uppmuntrande och kommer med en mängd bra tips till den som tänker sig att bli självförsörjande. Jag antar att det finns många andra böcker som beskriver liknande odlingsknep, men jag tror de hade varit mycket svårare att plöja igenom. Det som gör att man inte kan lägga ifrån sig den här boken är att den är skriven på ett sånt jordnära och samhällskritiskt vis. Den ingjuter hopp i mig och när jag läser får jag känslan av att jag duger. Alla duger. Alla kan! Bara man vill!
Definitivt en läsvärd bok, och jag tycker att alla som är nyfikna på att odla grönsaker eller som bara är trötta på samhällets ideal borde läsa den. Man blir glad av den!

My beauty

Att bry sig om vad folk tycker...

Åh, vad jag ogillar att folk, och kanske framförallt hästfolk, kan vara så fördomsfulla! Och jag ogillar det ännu värre när det styr mitt agerande i olika situationer. Som till exempel nu när vi precis flyttat, mer eller mindre utan att tänka på det försöker jag liksom tona ner mig själv (och Firouzeh) så mycket som möjligt. I vanliga fall bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker men nu är det som att det känns viktigt att de får se att jag är en vettig människa, att jag sköter mig och att min häst är snäll och välhanterad, innan de får chans att dömma oss för hur vi skiljer oss från dem.
Men det känns så himla löjligt, att försöka undvika samtalsämnen som mat, politik och ridstilar och att försöka välja kläder som inte är så färgglada för att inte sticka ut. Att dölja dreadsen under en mössa och att jag inte har hängt in vår westernsadel, bosal och repgrimma i sadelkammaren än.
Egentligen är det så jävla sjukt att vara rädd att de ska tycka annorlunda om mig/oss för att vi inte gör precis som dem. Och säkert gör de väl inte det heller. Men ändå känns det bättre för mig att låta en del grejer komma smygande.
Som tur är gör jag inte avkall på vissa mer viktigare grejer i alla fall, oavsett vad folk skulle få för sig att tycka så är jag tex Firouzeh den enda som går utan täcke, inte äter kraftfoder och får fri tillgång på grovfoder ur småmaskigt hönät. Och ingen hittills har verkat det minsta negativt inställd till det! Så kanske är alla mina fåniga idéer mest tankespöken...

Söndag

Natten och morgonen i vagnen fick spenderas utan el, kallt men helt ok - jag har ju ett stort lager av ullfiltar och annat varmt att gosa in sig i i sängen. Under förmiddagen redde jag ut att det inte fanns någon ström på uttaget sladden satt i och jag fick hjälp att flytta den. Problem solved och nu vågar jag ha datorn igång igen.
Men det är fasen vad "handikappad" man blir utan el! Jag längtar verkligen tills mitt eget vagnsbygge kommer igång, vedspis känns som grejen med stort G!
Firouzeh verkar ha trivts bra under natten och hade legat och sovit, rullat sig massor och både ätit och druckit bra men ändå så att det fanns både mat och vatten kvar. Hon är så söt att mitt hjärta smälter när man kommer in på morgonen och hon gnäggar åt en med spetsade öron. Hon uppskattar verkligen att det går så bra att kika ut ur boxen och hålla koll på allt. 
Flocken verkar också fungera bra i hagen och jag är nästan förvånad över att hästarna hon går med verkar så milda (peppar peppar).
Skåne är sig också ganska likt, det ligger ett mjukt dis över det böljande åkerlandskapet och jag är rejält sugen på att rida ut och kolla omgivningarna. Men först, varm mat!

<3

Firouzeh och en nyfunnen stor vän.

Nya äventyr...

Idag dundrade vi som sagt ner till Skåneland igen, jag, Firouzeh och husvagnen. Spännande att rulla omkring på vägarna med allt man har, det är verkligen en lustig känsla att rulla med sig sitt hus. Det oroade mig inte så mycket dock utan när jag såg husvagnen kränga på vägen före mig koncentrerade jag mig mest på att min smaragd skulle åka bra i hästkärran bakom mig. Guldhästen! Hon klarade resan hur bra som helst och verkar trivas i boxen hon nu fått. Den är ganska stor, helt utan galler och med en väldigt låg dörr så hon kan hänga ut i stallgången och hålla koll på alla som kommer förbi. Finfint!
I husvagnen är det som vanligt men lite stökigare och lite kallare. Elen verkar inte fungera (ännu) och det märks att man varit ute på vägarna ett tag.
I övrigt känns det märkligt att vara i Skåneland igen, om än norra Skåneland (har inte riktigt bestämt mig om det ska räknas eller inte). Vi hade tänkt premiärbusa i ridhuset ikväll, men jag är så trött att jag kunde somna stående. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Någon bild blir det nog imorgon. Over and out!

Mot Skåne...

...igen. Drog på mig långkallingar och hoppade in i bilen för att betrakta det dystra vädret genom vindrutan på min lilla tvålkopp. Jag kände mig riktigt osugen på att åka och inte ens utsikten vid Gränna och Jönköping piggade upp särskilt.

Trots att jag hade sovit ovanligt dåligt natten innan så gick nervägen dock bra. Jag stannade vid Lagan för en kort jongleringspaus då varken päron, juice eller godis hjälpte för att hålla ögonen öppna.

Väl nere tog jag stallplatsen (och husvagnsplatsen) också. Det är väldigt bra att vi har någonstans att bo eftersom vi måste flytta på lördag, men det känns sådär. För första gången i mitt liv känns det jobbigt att flytta. Jag som alltid brukar tycka det är kul och spännande känner ångesten komma krypande och jag känner mig så fruktansvärt tom och ensam! Riktigt riktigt ensam... Jag längtar verkligen efter att komma upp och krama Firouzeh och hoppas att det kan kännas lite bättre då. Tyvärr är det drygt 50 mil kvar till det.
Och i övermorgon bär det av neråt igen.