Det här med sadling

Jag läste nyss Svenska Ridsportförbundets tidning "Häst och Ryttare". På många vis en helt ok tidning där ridsportförbundet informerar lite om vad som händer i sporten och det är ju alltid intressant att veta. Men som vanligt finns det mycket att tänka och tycka om både ridsportförbundets fokus och resten av tidningens innehåll. Det som jag fastnade på idag var det här med sadling.

Det verkar som om alla ryttare idag är övertygade om att sadeln ska ligga på hästens bogar. Det spelar ingen roll om repotaget handlar om en liten ridskola någonstans, tävlande ungdomsryttare eller elitryttare så störs jag av sadlingen.
För mig känns det väldigt svårt att ta tips kring ridningen på allvar om den som utdelar dem sitter på hästens manke. Vad är poängen med att rida hästen så att den flyttar vikt från framdelen till bakdelen om man tänker lägga så mycket av sin egen vikt så långt fram som möjligt? Det verkar onödigt att försvåra något som för de flesta kräver ganska stor ansträngning ändå.
Jag har också svårt att förstå varför man avlar fram hästar med så stort steg som möjligt och sedan spänner fast bogarna under en sadel så att hästen ändå får svårt att visa rörelserna.
Att sadla korrekt, det vill säga lägga sadeln bakom hästens bogblad, gör både att ridningen blir enklare och hästens steg vackrare! Om sadeln ändå glider fram under ridpasset så finns det svanskappor att använda som håller dem bak, men någon sådan är det ytterst sällan man ser! Förmodligen måste dessa ryttare tro att det är bra att sitta strax bakom hästens öron, även om det är en mil till svansen? Hm. Kanske jag borde skriva en insändare...

Morgonstund

har guld i mun, sägs det ju, och ibland stämmer det verkligen. Det är underbart att bo på landet! Att vakna och titta ut på solen som lyser över odlingslådorna, hallonbuskarna och det daggiga gräset. Kärlek!

Söndags-syssla

Som tur var blev det fint söndagsväder, eftersom vi hade planerat att rida långt. Vi hade sett ut en ny väg på kartan som vi trodde skulle ta oss 5h att ta oss runt. Dock blev det "bara" 4,5h eftersom vi var snabbare än vi trodde. Alla hästarna fick följa med, Pan som handhäst. Det är himla roligt att vara ute hela "familjen", de flesta vi möter hälsar glatt och vi rider förbi så många vackra landskap och gårdar och djur. På mitten fick vi groomning av Alex och Märta också som kom med äpplen och vatten till hästarna och te, mackor och tomater (från växthuset) till oss. Underbart! Tyvärr glömde jag att fota den fina lilla skogsvägen med gräs i mitten som turen till största del bestod av. Nästa gång...

Paus

Jag och Firouzeh gick först hela bortvägen, men Karins hästar har alltid mest bråttom hem så då hamnade vi bakom. Ganska bra att dela på det. ^^

Skördetid

En del av min första skörd på Tisslinge. :) Himlans fina grönsaker även om de är satta alldeles för sent så att man inte trodde de skulle hinna upp. Jättegoda var de också och jag längtar redan till nästa år då vagnen kommer stå här hela våren/sommaren så att jag förhoppningsvis kommer att odla massor av mer saker.

Jag och bror min lyckades hitta en gammal konserveringsapparat på loppis och provade den genast. Vi konserverade grönsakerna ovan, äppelmos och plommonmarmelad som ett litet test. Det var inte alls svårt så i framtiden planerar jag att konservera massor! Jättefina blev burkarna också.
Jag måste dock hitta på något smart sätt att förvara dem, jordkällare skulle vara ultimat men just nu och här har jag ju ingen. Inne i vagnen är egentligen för varmt för dem i längden tror jag. Kanske att jag skulle gräva en grop bara eller prova ha dem i en isolerad trälåda under vagnen. Någon som har en idé?

Våra första egna konserver! Glädje!

Sanningen om min ilskna häst

Inte helt obefogat rider jag med röd rosett i svansen på min häst bland folk, och inte helt obefogat kallas hon getingen av resterande tvåbentingar i kollektivet. Det är inte det att hon är argsint, det är bara att hon är en häst med många bestämda åsikter och egna idéer som helst av allt gör precis som hon vill hela tiden. "Sådan herre, sådan häst" brukar jag svara om någon frågar. Vi kan ha många diskussioner men de flesta av dem är inte så allvarliga som de verkar.

Nu på sistone har hon dock haft ett väldans purket humör, så jag undrar om det inte växer en liten ullig föllis inne i magen... :)

Älskade hjärtegryn!

Äntligen stängsling

Trots allt regnande denna sommar har vi haft dåligt med bete i vår hage på senaste. Medan vi har tjatat på hyresvärden om att få stängsla ut har våra hungriga hästar tagit för sig av träd och buskar och till och med rönnbär. I veckan verkade det dock som om han förstod hur läget var och beställde hem lite stolp, så att igår i det ihållande regnet kunde vi äntligen stängsla ut. Trots att man var blöt och allt var grått var det en lyckokänsla som infann sig i magen, och när vi fick släppa på hästarna kändes det jättehärligt! Och lite som om de var lösa och när som helst kunde dra iväg.. :P Nu har de i alla fall en massa långt gräs att äta på och varva med det nedbetade (och därmed mycket bättre) betet i den delen som varit stängslad längst. Äntligen!

Midsommarnostalgi

Hösten närmar sig med stormsteg, det känns bara man andas in den klara kalla luften om kvällarna. Och eftersom jag inte bloggat nästan någonting under sommaren så får jag väl slänga in en del bilder så här i efterhand i alla fall. Här kommer några från midsommar då min vagn rullade hem till Tisslinge efter skrotens hjullastare. Resan gick fantastiskt bra och det är helt underbart att se sitt hus åka omkring längs vägarna!

Redo att åka, midsommaraftons morgon :)

På väg!

Framme! Här i skogsbrynet ska vi nu bo ett tag :)