Falafelrullstillverkning!
Bror steker falaflar medan jag skär grönsaker till rullarna, det är nämligen matsäck på gång här, för imorgon blir det en liten utflykt med fyrbentingarna :)
Alla är viktiga!
Den mest ledsamma inställning jag vet är nog den om att ingenting vi gör förändrar något. Jag hörde ett sådant påstående härom dagen; "de enda som kan förändra något är de stora företagen". Bullshit!
De som bäst påverkar de stora företagen är konsumenterna, alltså vi, alla människor! Om vi t.ex. bojkottar ett företag kommer det att tvingas ändra på sitt koncept för att finnas kvar. Och annars försvinner det. Enkel matematik.
Varje ställningstagande gör skillnad! Alla röster är lika viktiga och några måste vara de första att vända. Stå upp för det du tror på! Våga bry dig! Du kan påverka!
De som bäst påverkar de stora företagen är konsumenterna, alltså vi, alla människor! Om vi t.ex. bojkottar ett företag kommer det att tvingas ändra på sitt koncept för att finnas kvar. Och annars försvinner det. Enkel matematik.
Varje ställningstagande gör skillnad! Alla röster är lika viktiga och några måste vara de första att vända. Stå upp för det du tror på! Våga bry dig! Du kan påverka!
Landet
Rådjur utanför fönstret och en chokladsmoothie till middag. Trött. Tänker att jag borde peta ner lite fler frön i jorden, men det får bli imorgon...
Det här med mode
Jag läste en tråd på bukefalos.com som handlade om utrustning och där skrev någon att den personen bara handlade sådant den tyckte var snyggt och inte brydde sig ett dyft om mode. Det är ju en god tanke, men att tro att vår smak inte påverkas av modet är i min mening ganska naivt.
Visserligen kan man klä sig själv och hästen i sådant som kanske inte är modernt just för tillfället i de mest populära kretsarna, men nog tusan är vår smak påverkad av modet ändå! Människor har i alla tider klätt och smyckat sig på olika vis för att visa tillhörighet till en speciell grupp eller uttrycka en speciell åsikt och det är ju inget som är konstigt eller fel med det. Utan att vi märker det påverkas vi både av andra människor och av modet. Sedan kan det ju ta uttryck på olika vis, det är t.ex. vanligt att en grupp människor klär sig motsatt vad modet för stunden säger, men nog tusan är vi alla påverkade av det!
Över huvud taget är det svårt att undgå att påverkas av normer i samhället. En kan hantera dem på olika vis, men vi är alla barn av vår tid och det som formar ens åsikter är vad en upplever. Det är oerhört svårt att smita ifrån, och jag har alltid tänkt att det är så obehagligt, men man kanske ska försöka se det som en trygghet istället? Känslan av att tillhöra ett kollektiv är trots allt tryggare än känslan av att vara alldeles ensam...
Visserligen kan man klä sig själv och hästen i sådant som kanske inte är modernt just för tillfället i de mest populära kretsarna, men nog tusan är vår smak påverkad av modet ändå! Människor har i alla tider klätt och smyckat sig på olika vis för att visa tillhörighet till en speciell grupp eller uttrycka en speciell åsikt och det är ju inget som är konstigt eller fel med det. Utan att vi märker det påverkas vi både av andra människor och av modet. Sedan kan det ju ta uttryck på olika vis, det är t.ex. vanligt att en grupp människor klär sig motsatt vad modet för stunden säger, men nog tusan är vi alla påverkade av det!
Över huvud taget är det svårt att undgå att påverkas av normer i samhället. En kan hantera dem på olika vis, men vi är alla barn av vår tid och det som formar ens åsikter är vad en upplever. Det är oerhört svårt att smita ifrån, och jag har alltid tänkt att det är så obehagligt, men man kanske ska försöka se det som en trygghet istället? Känslan av att tillhöra ett kollektiv är trots allt tryggare än känslan av att vara alldeles ensam...
 |
| En av mina finaste vänner och hennes ponny har här anammat en lite ovanligare stil... :) |
Tjoho!
Jag är antagen till första steget i en utbildning till hästmassör. :) Känns som att jag behöver lite nya inputs i mitt liv och det ska nog bli jättekul! I mitten av maj börjar det, och jag kan knappt vänta!
 |
| Jag och Flugis myser och busar i vårsolen :) Skönt att klia ryggen tycker hon. |
Kan vintern aldrig ta slut nån gång?
Det är förmodligen tillåtet att gnälla lite eftersom den här segdragna vintern tydligen är den längsta sedan 1800-talet. Jag har verkligen tröttnat! Känner att det kanske är idé att dra sig mot varmare breddgrader andå. Jag gillade vintern när jag var liten, men nu, nä fy! Jag vill gå barfota, odla mat, se hästarna njuta av att beta gräs och slippa frysa!
Nu invaderas vi av kraftigt snöfall igen, och vagnen verkar ha gått in i nåt ilsket taggigt vinter-mood med tokiga istappar längs hela sidorna. Ser lite märkligt ut.
Jag eldar i spisen. Städar och rensar för att jag tröttnat på att bara vänta. Tvingas sko Firouzeh igen för att vi ska kunna ge oss ut på äventyr, det är ju nästan för halt att vara barfota i hagen. Går tömkörningspromenad med Lillhästen i skogen. Fryser. Skottar. Hämtar ved. Vattnar mina stackars små frön i fönstret. Borstar vinterpäls från hästarna och funderar på att stoppa en kudde med dom mysiga håren, men det lär väl inte bli av i år heller...
Nu invaderas vi av kraftigt snöfall igen, och vagnen verkar ha gått in i nåt ilsket taggigt vinter-mood med tokiga istappar längs hela sidorna. Ser lite märkligt ut.
Jag eldar i spisen. Städar och rensar för att jag tröttnat på att bara vänta. Tvingas sko Firouzeh igen för att vi ska kunna ge oss ut på äventyr, det är ju nästan för halt att vara barfota i hagen. Går tömkörningspromenad med Lillhästen i skogen. Fryser. Skottar. Hämtar ved. Vattnar mina stackars små frön i fönstret. Borstar vinterpäls från hästarna och funderar på att stoppa en kudde med dom mysiga håren, men det lär väl inte bli av i år heller...
Tankar kring att allt inte är svart eller vitt.
Inspirerat av det här inlägget hos Laks.
Allt är inte svart eller vitt tycker jag är ett väldigt bra talesätt. Applicerbart på det mesta och för mig har det verkligen betydelse. Få saker i livet är helt "svart-vita" och för mig hjälper det att hitta lösningar på olika problem när jag erinrar mig ordspråket.
Jag förstår dock att en kanske är ute på hal is när en använder sig av uttrycket i en diskussion kring veganism. Just döden är svart-vit. Antingen är man död eller också är man levande. Livet är det dock inte, då man kan leva och må på väldigt många olika sätt och eftersom olika varelser reagerar med olika känslor på samma sak så ökar gråskalan i omfång. Vad som är ett bra respektive dåligt liv är i vissa anseenden otydligt (för mig åtminstone) och jag skulle tro att många har olika åsikter kring detta.
Frågan kring huruvida det skulle vara ok att en varelse bestämmer om en annan varelse ska dö eller fortsätta leva tycker jag inte heller är svart-vit. Den känns som om den alltid kommer att cirkulera omkring och vara aktuell. Är det skillnad på om en människa "får" döda en människa eller en ko? Är det skillnad om hon dödar en okänd människa eller en vän? En familjemedlem eller en känd person? Är det skillnad på om en människa "får" döda en antilop och om ett lejon "får" göra detsamma? "Får" ett lejon döda en människa?
När det gäller veganism i vårt samhälle begränsas utrymmet för gråskalan, men den finns där även då. Hur mycket "får" man bestämma över en annan varelses liv? Beror det på vad som ligger bakom bestämmelsen (tex omtanke eller rent affärsintresse)?
För mig handlar inte veganismen om en utopi där alla djur är vilda och lever i det fria. Faktiskt. För mig handlar veganismen lika mycket om miljön och samhällsfrågor som om djurrätt, även om jag givetvis tycker att djurrätt är väldigt viktigt.
Jag tror att vi behöver sluta göra så stor skillnad på människor och djur. Människan bör kliva ner från sin höga piedestal och inse att vi faktiskt i grunden är jämlikar. Däremot har vi olika behov, och det krävs att de flesta av oss kompromissar lite med vår livsstil för att vi alla ska kunna leva i samklang.
Samhället behöver omformuleras radikalt. För mig finns det ingenting hållbart med att människor bor i stora städer, åker omkring i fordon drivna på olja och handlar mat och kläder hos olika stora affärskedjor. Jag tror att vi måste tillbaka till naturen. Vi behöver bosätta oss i mindre byar, tillsammans med djuren, och bli mycket mer självförsörjande!
Jag tror inte att vi ska äta djur, åtminstone inte i särskilt stor utsträckning (jag själv kommer aldrig att göra det), men jag tror att vi behöver leva tillsammans med dem. Om Sverige ska gå att odla upp måste landskapet hållas öppet. Om markerna inte ska utarmas behöver de gödslas och för att parasiter och sjukdomar ska hållas borta från växterna behöver man växla mellan olika grödor och även lägga marken i träda då och då. När det ligger i träda är det lämpligt att olika djur betar den, dels för gödslingen och dels för parasiter.
När man backar tillbaka till naturen (tråkigt att skriva backa när jag egentligen tror att det är ett stort steg framåt, vi ska givetvis dra nytta av all kunskap och forskning som vi skaffat oss!) tror jag att förhållandet till djuren blir naturligare. De behöver oss för skydd, sjukvård och mat (på vintern är det svårt för betesdjur i Skandinavien) och vi behöver dem för gödsling, värme, drag- eller bärhjälp och gemenskap. Vi är ju satta här på jorden alla tillsammans!
Jag kan inte svara ja eller nej på frågan om huruvida det är ok att någon bestämmer om en annan skall dö. Jag tycker att det är olika från fall till fall. Själv vill jag gärna inte vara orsak till någon annans död, oberoende av vem det gäller, men jag kan inte svara för alla. Jag tycker också att det är skillnad om det gäller människa eller varg eller krokodil, samt i vilket samhälle och i vilken livsituation det gäller. En stor bov i vårt samhälle tror jag är att människor slipper ta fram sin mat själva, samhället vill gärna gömma "tillverkningsprocessen" och det verkar vara många som inte riktigt är medvetna om vad de egentligen konsumerar. Det är fruktansvärt.
Allt är inte svart eller vitt tycker jag är ett väldigt bra talesätt. Applicerbart på det mesta och för mig har det verkligen betydelse. Få saker i livet är helt "svart-vita" och för mig hjälper det att hitta lösningar på olika problem när jag erinrar mig ordspråket.
Jag förstår dock att en kanske är ute på hal is när en använder sig av uttrycket i en diskussion kring veganism. Just döden är svart-vit. Antingen är man död eller också är man levande. Livet är det dock inte, då man kan leva och må på väldigt många olika sätt och eftersom olika varelser reagerar med olika känslor på samma sak så ökar gråskalan i omfång. Vad som är ett bra respektive dåligt liv är i vissa anseenden otydligt (för mig åtminstone) och jag skulle tro att många har olika åsikter kring detta.
Frågan kring huruvida det skulle vara ok att en varelse bestämmer om en annan varelse ska dö eller fortsätta leva tycker jag inte heller är svart-vit. Den känns som om den alltid kommer att cirkulera omkring och vara aktuell. Är det skillnad på om en människa "får" döda en människa eller en ko? Är det skillnad om hon dödar en okänd människa eller en vän? En familjemedlem eller en känd person? Är det skillnad på om en människa "får" döda en antilop och om ett lejon "får" göra detsamma? "Får" ett lejon döda en människa?
När det gäller veganism i vårt samhälle begränsas utrymmet för gråskalan, men den finns där även då. Hur mycket "får" man bestämma över en annan varelses liv? Beror det på vad som ligger bakom bestämmelsen (tex omtanke eller rent affärsintresse)?
För mig handlar inte veganismen om en utopi där alla djur är vilda och lever i det fria. Faktiskt. För mig handlar veganismen lika mycket om miljön och samhällsfrågor som om djurrätt, även om jag givetvis tycker att djurrätt är väldigt viktigt.
Jag tror att vi behöver sluta göra så stor skillnad på människor och djur. Människan bör kliva ner från sin höga piedestal och inse att vi faktiskt i grunden är jämlikar. Däremot har vi olika behov, och det krävs att de flesta av oss kompromissar lite med vår livsstil för att vi alla ska kunna leva i samklang.
Samhället behöver omformuleras radikalt. För mig finns det ingenting hållbart med att människor bor i stora städer, åker omkring i fordon drivna på olja och handlar mat och kläder hos olika stora affärskedjor. Jag tror att vi måste tillbaka till naturen. Vi behöver bosätta oss i mindre byar, tillsammans med djuren, och bli mycket mer självförsörjande!
Jag tror inte att vi ska äta djur, åtminstone inte i särskilt stor utsträckning (jag själv kommer aldrig att göra det), men jag tror att vi behöver leva tillsammans med dem. Om Sverige ska gå att odla upp måste landskapet hållas öppet. Om markerna inte ska utarmas behöver de gödslas och för att parasiter och sjukdomar ska hållas borta från växterna behöver man växla mellan olika grödor och även lägga marken i träda då och då. När det ligger i träda är det lämpligt att olika djur betar den, dels för gödslingen och dels för parasiter.
När man backar tillbaka till naturen (tråkigt att skriva backa när jag egentligen tror att det är ett stort steg framåt, vi ska givetvis dra nytta av all kunskap och forskning som vi skaffat oss!) tror jag att förhållandet till djuren blir naturligare. De behöver oss för skydd, sjukvård och mat (på vintern är det svårt för betesdjur i Skandinavien) och vi behöver dem för gödsling, värme, drag- eller bärhjälp och gemenskap. Vi är ju satta här på jorden alla tillsammans!
Jag kan inte svara ja eller nej på frågan om huruvida det är ok att någon bestämmer om en annan skall dö. Jag tycker att det är olika från fall till fall. Själv vill jag gärna inte vara orsak till någon annans död, oberoende av vem det gäller, men jag kan inte svara för alla. Jag tycker också att det är skillnad om det gäller människa eller varg eller krokodil, samt i vilket samhälle och i vilken livsituation det gäller. En stor bov i vårt samhälle tror jag är att människor slipper ta fram sin mat själva, samhället vill gärna gömma "tillverkningsprocessen" och det verkar vara många som inte riktigt är medvetna om vad de egentligen konsumerar. Det är fruktansvärt.
Om träning och tävling
Jag känner mig inte så intresserad av att tävla med min häst. Däremot tycker jag att det är väldigt roligt att åka ut och göra saker. Träna till uppvisningar, rida uppvisningar, göra utflykter eller tävla lite beridet bågskytte eller liknande som vi gör mest på kul. Att det blir tävlande på det sista är mest för att det är vad som finns.
Problemet med detta är att jag upplever ett sånt litet utbud för de som inte nödvändigtvis vill just tävla i vem som är bäst på ditt eller datt. Dessutom upplever jag att det finns ett väldigt begränsat utrymme för träning i de grenar som intresserar mig (western, tornerspel, beridet bågskytte, "dressyr" utan tävlingsinriktning(alltså inte tävlingsdressyr utan mer åt det akademiska hållet), working equitation, distans eller kanske frihetsdressyr). Men kanske ökar denna begränsning kraftigt med en tunn plånbok och ett insnöat släp.
Nu var det i alla fall en pay and ride i WE på gång på Uppsala Ponnyklubb vilken verkar rolig. Den låg på väldigt lätt nivå och det känns som om det råder tillåtande stämning och låga tävlingsambitioner hos de startande. Men. Det känns ändå lite orättvist mot min häst då jag inte riktigt känner att vi tränat tillräckligt inför det. Jag vet att hon är i dålig form och antagligen inte kommer att känna sig peppad inför det hela. (Hennes humör spelar stor roll.)
Det som gör mig tveksam är den lilla tidspress man ändå har, för att de eftervarande inte ska få vänta i hundra år. Jag hade hemskt gärna ridit omkring i ett ridhus med hinder i och bekantat oss med dem i lugn och ro innan, det är synd att det verkar så svårt att få till...
Problemet med detta är att jag upplever ett sånt litet utbud för de som inte nödvändigtvis vill just tävla i vem som är bäst på ditt eller datt. Dessutom upplever jag att det finns ett väldigt begränsat utrymme för träning i de grenar som intresserar mig (western, tornerspel, beridet bågskytte, "dressyr" utan tävlingsinriktning(alltså inte tävlingsdressyr utan mer åt det akademiska hållet), working equitation, distans eller kanske frihetsdressyr). Men kanske ökar denna begränsning kraftigt med en tunn plånbok och ett insnöat släp.
Nu var det i alla fall en pay and ride i WE på gång på Uppsala Ponnyklubb vilken verkar rolig. Den låg på väldigt lätt nivå och det känns som om det råder tillåtande stämning och låga tävlingsambitioner hos de startande. Men. Det känns ändå lite orättvist mot min häst då jag inte riktigt känner att vi tränat tillräckligt inför det. Jag vet att hon är i dålig form och antagligen inte kommer att känna sig peppad inför det hela. (Hennes humör spelar stor roll.)
Det som gör mig tveksam är den lilla tidspress man ändå har, för att de eftervarande inte ska få vänta i hundra år. Jag hade hemskt gärna ridit omkring i ett ridhus med hinder i och bekantat oss med dem i lugn och ro innan, det är synd att det verkar så svårt att få till...
Köksfönstret
Min lilla habanero börjar äntligen få flera blad, solen har återvänt till vår nordliga del av klotet!
För en gångs skull...
Så fungerar faktiskt internet i vagnen! Så bra att jag kan titta på inspirerande youtube-filmer där jag ligger, mosig, trött och med värktabletterna, apelsinjuicen och vattenflaskan bredvid mig. Kul! Jag läääängtar ut till mina hästar!
Delar med mig av några filmer jag blir glad och inspirerad av. Jag tycker alltid det är fint att se gulliga filmer som påvisar bra kommunikation mellan "vanliga" människor och deras hästar. Dvs inte bara superkända tränare. Vi kan! Alla kan! För tusan!
Mest just nu tycker jag om videorna med föl! Jag ska nog ta och försöka dräktighetsundersöka min dam ändå, och hoppas fasen att det är nåt litet lurvigt där inne i magen... :)
Den här filmen längst ner är en med en clown som jag såg när jag var liten och minns som väldigt bra. Jag kan faktiskt som tur är fortfarande hålla med om det. Jag tycker hon är lite för hårdhänt, speciellt på slutet, men ovanligt bra för att vara ett nummer som ska roa en icke-hästintresserad publik. Ofta tycker jag att mycket av försiktigheten med hästarna försvinner då tyvärr. Men jag blev lite glad av att se denna prickiga lilla häst, mycket fin!
Delar med mig av några filmer jag blir glad och inspirerad av. Jag tycker alltid det är fint att se gulliga filmer som påvisar bra kommunikation mellan "vanliga" människor och deras hästar. Dvs inte bara superkända tränare. Vi kan! Alla kan! För tusan!
Mest just nu tycker jag om videorna med föl! Jag ska nog ta och försöka dräktighetsundersöka min dam ändå, och hoppas fasen att det är nåt litet lurvigt där inne i magen... :)
Den här filmen längst ner är en med en clown som jag såg när jag var liten och minns som väldigt bra. Jag kan faktiskt som tur är fortfarande hålla med om det. Jag tycker hon är lite för hårdhänt, speciellt på slutet, men ovanligt bra för att vara ett nummer som ska roa en icke-hästintresserad publik. Ofta tycker jag att mycket av försiktigheten med hästarna försvinner då tyvärr. Men jag blev lite glad av att se denna prickiga lilla häst, mycket fin!
Min blogg är kanske den tråkigaste på internet just nu
Men mitt liv är också så trist just nu. I tre dygn har jag legat i feberfrossa och svettats. Har släpat mig upp till stallet långsamt långsam och vattnat hästarna, gråtandes. Min underbara bror var här igår och fick byta lakan åt mig två gånger eftersom de var dyngsura av svett. Jag har inte ens orkat titta på en hel film, och att behöva gå upp och kissa är ett jätteprojekt... Nu är jag lite piggare efter en värktablett, så jag hoppas jag kan lyckas äta lite idag.
 |
| Utsikten från min säng. Helt ok faktiskt, i vårsolen. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)