Jag får dåligt samvete om jag är borta flera timmar men blir ordentligt välkomnad när jag kommer hem. Och så fort man är i kylskåpet och gräver så blir han hungrig och intresserad.
Han är duktig på att vara rumsren för att vara så liten tycker jag, men det kräver en lite av mig/oss som har honom. Det gäller nämligen att städa noga både i korgen och utanför för att han ska vilja plutta där i. Ganska bra egentligen för mig som annars kan vara lite stökig... Känner mig väldigt vuxen när jag hela tiden plockar undan och sopar upp spån från golvet, men det är ganska trevligt när det är fint.
Något jag förundras över är hur framåt och orädd han är lilla Malte. Jag har inte direkt någon erfarenhet av kaniner men har ju hört att de ska vara lite blyga och rädda av sig. Med Malte är det tvärtom, jag kan tycka att han är lite väl vild och bufflig, som när han absolut ska stå i vägen när man hugger ved eller sopar och alltid försöker krypa ut genom dörren när man stänger. Eller när han bits för att han inte tycker han får nog med uppmärksamhet. Dessutom blev han inte det minsta rädd när det var folk här och borrade för vår nya brunn trots att det lät jättehögt. Han kan också vara ute själv och leka i trädgården och hoppar då omkring överallt med en himla fart.
 |
| En vääldigt suddig bild från vår första kväll med Malte :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar