Jag är så trött på att bo i en sån ovänlig värld. Ofta är jag bra på att stänga in mig i min lilla bubbla och inte tänka för mycket på det, men då och då tränger sig verkligheten närmare och den senaste veckan har den verkligen flåsat mig i ryggen.
När jag var med min träningshäst och dennes ägare på löshoppningsträning tex, så möttes vi av värsta sortens människor. Sådana som bara intresserar sig för lydnad och inte alls kommunikation. Som spänner ögonen i en och berättar att det är minsann såhär det går till i verkligheten, man ska inte tro något annat!
Det kändes hemskt och jag försökte föreslå lite mjukare och tydligare sätt att hjälpa hästen att förstå vad som väntades men då blev de sura. Efter att ha jagat och även piskat vår livrädda och förvirrade häst upprepade gånger talade hon om för oss att vi måste lära oss att det är viktigt att hästar går fram för framåtdrivande hjälper. Alltid minsann! Oberoende av omständigheterna.
Det gör ont i hjärtat att tänka på.
Och nu när jag googlade på hur man tränar småkaniner att bli rumsrena får jag nästan bara upp våldsamma straffande förslag och tips; "han måste förstå att nej betyder nej!", "ta honom hårt i nackskinnet och lyft honom till lådan", osv. Jag kände mig helt villrådig och drog en lättnadens suck när jag till slut hittade någon som skrev att små kaniner kan ha svårt att hålla sig och att det är bra att ha flera lådor så att den hinner fram. Fint och alldeles logiskt. Sorgligt att förre än en på tio tänker så bara...
Hur kan det ha blivit så fel från början? Varför strävar så många efter makt och är beredda att vara otrevliga och våldsamma på kuppen? Jag förstår inte!
det är samma i hundvärlden.. kämpar dagligen för att få människor att förstå att det inte alls handlar om dominans och rang.
SvaraRaderajag började klickerträna min häst jag hade när jag gick i högstadiet. jag ville börja om från grunden när jag insåg att hela den västerländska ridningen är uppbyggd på bestraffningar. alla skrattade åt mig kan jag ju säga.. vi hann en bit, min häst och jag. tyvärr var han inte helt och hållet min och såldes... saknar hästarna så himla mycket.
vill mest säga det och sen att jag är inne här varje gång du skriver något nytt och du inspirerar verkligen.
Tråkigt att höra, men tyvärr inte oväntat. Folk bestraffar ju till och med sina barn hela dagarna verkar det som.. :/
SvaraRaderaRoligt med klicker, nu för tiden är det ändå en del som gör det tror jag. :) Och jag förstår att du saknar hästar. Men kul att du följer oss. :)
Oj, jag hade inga problem alls med att få Sylvester rumsren (eller dåliga tips..). Dock vill han bita på lister och allt annat som någon i familjen kan tänkas tycka om (typ fina böcker, laddsladdar, datorsladdar, väskor..) så han får bara vara ute under övervakning så länge vi bor i lägenhet.
SvaraRaderaDet var inga större problem med min lilla Malte heller egentligen, han har varit rumsren från början i vagnen, men hos en del vänner har han kissat på någon klädhög eller så ibland. Och då hittade jag ganska mycket tokiga tips, men så klart följde jag dem inte och nu är han rumsren ändå. :) Tuggat på inredning har han inte gjort hittills (peppar peppar) och det hoppas jag han låter bli, eftersom vi inte ens har någon bur. :)
Radera