Hästfolk och vandringsleder

Vi har ett naturreservat nära oss med väldigt fina vandringsleder i som kommunen har gjort i ordning för allmänheten. Eller, snarare för en vald del av allmänheten. Exempelvis hästfolk är inte välkomna. De är så fruktansvärt emot hästfolk att de satt upp staket, arga skyltar och färister kring reservatet och lederna så att verkligen ingen ska kunna komma in.

Jag blir alldeles förstummad vid upptäckten. Varför i allsin dar är vi inte välkomna? Vad har vi gjort dem för ont? Hur kan man motivera det här när vi i Sverige har allemansrätten?

Att ryttare särskiljs från övriga som vill vistas i naturen är inget nytt, men jag förstår inte varför vi ska finna oss i den diskrimineringen.

”Det blir så lerigt av hästar” brukar det heta, men jag håller inte med. Varför skulle det bli mer lerigt av en häst än av en älg? Snarare tvärtom eftersom älgen är större, men älgar vill de minsann ha i skogen.

Att man rider klokt är för mig en självklarhet, jag vill inte heller att skogen ska trampas sönder. Att man rider lugnt och och inte gasar på med stora skodda hästar på blöt mark är självklart, även att man inte rider på samma ställe varje dag år ut och år in. Det ingår liksom i begreppet allemansrätt. Och gör man inte sådant så blir inte marken förstörd.

Jag tänker inte foga mig längre! Jag vill inte stå till svars för något som någon annan förstört, det har inte med mig och min häst att göra. Jag är trött på att som hästmänniska alltid vara diskriminerad överallt! Det är helt orimligt att förbjuda en hel (stor!) grupp av invånare att tillträda allmänna platser bara för att en liten skara har misskött sig!