Luciadagen

Solen går ner så tidigt såhär års, men när den gör det på ett såhär vackert vis känns det mer okej. Även om december är en tung och mörk tid så känns den fin. Den är ju en del av kretsloppet. En del där mycket först får dö, för att sedan sluta i en stor fest när ljuset kommer åter och allt återföds.

Jag tänker mer och mer på naturens växlingar, och allt liv som existerar runt omkring oss. Den kraft som finns i naturen. I moder jord. Det känns som en trygghet för mig. Människan försöker bekämpa och övervinna naturen men så fort asfalten spricker så spirar det upp nytt grönt liv ur hålet.

Jag gillar inte att fira jul, men håller med om att det känns fint och rätt att fira när ljuset återvänder. Det är skönt att stanna upp och vara ledig ett litet tag mitt i mörkaste vintern och fira att ett nytt varv snart börjar. Antagligen har människor i alla tider firat detta.

Lite så tänker jag i år. Bojkotta konsumtionshelvetet julen och fira vintersolståndet. För det behöver man inte ha köttfest eller slå några rekord i konsumtion, det räcker med att stanna upp och andas. Finnas ett tag. Kanske göra en eld eller titta på stjärnorna.