Dag 171

Vädret är kallt, soligt och underbart och Firouzeh står och solar med runda magen. Jag kånkar foder och vatten och läser i boken "Att bli med föl". Plötsligt känns det så verkligt alltihop. Vi har en bebis! Den är inte ullig än så länge, men den är kanske 40cm stor och väger flera kilo. Och så har den förhoppningsvis fyra små hovar.
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!