- Hörru när kommer du, är du försenad?
- Ja, men jag är vid shellmacken, hurså, har Lisa kommit?
- Jo, hon står här och fryser och väntar på dig...
- Fryser? Nej det tror jag inte! Hon är nog mer rutinerad än så!
Jag tycker att det är en sån gullig kommentar, om än lite märklig, men den illustrerar ett ganska intressant fenomen.
Det verkar som att många tror att jag är ovanligt tålig som "klarar av" att bo såhär. Litet och utan elvärme och rinnande vatten. Utan dusch och tv. Jag kommer knappt på allt det där jag är utan, det är liksom inget jag saknar eller tänker på så ofta, det blir bara när någon frågar om det eller förvånas. Men i alla fall, jag får ofta höra att jag skulle vara speciell och ha ovanligt stark vilja och tålighet, vilket för mig känns lite märkligt. Jag skulle snarare beskriva mig själv som ganska bekväm och lite frusen av mig. Jag bor såhär känns för att det känns enklare, hur konstigt det än må låta. Jag känner mig enklare och jag känner mig fri. Det är inte alls någon uppoffring av mig och jag brukar inte sitta och frysa eller vara hungrig mer än jag tror att någon annan "vanlig svensson" gör.
Jag menar, jag fryser också om jag måste vänta på bussen länge, eller är ute utan tillräckligt med kläder. Precis som vem som helst. Och jag blir hungrig flera gånger om dagen, då måste jag äta annars blir jag dödstrött. Jag har inte tjockare hud eller högre smärttröskel än någon annan, jag har bara en dröm om frihet och enkelhet, och om hästar, men inte heltidsjobb.
Så det är liksom inte som att en behöver vara extra stark eller envis, det är faktiskt inte alls så jobbigt och konstigt att bo enklare som en del verkar tro. Prova! Du kommer att fixa det. :)
 |
| Eld i min underbart fina och bra vedspis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar