Mina bästa kurstips

När jag är ute och skor får jag alltid frågan om jag verkligen orkar sko hästar, om jag inte blir trött och inte får ont i ryggen. Och det är klart att jag blir trött efter ett tag (det blir ju alla), men faktiskt (peppar peppar) tycker jag inte att jag får ont i ryggen.
När jag är på kurs däremot, hjälp vad ont jag får i hela kroppen! Det kryper i benen och ryggen, flimrar lite lätt för ögonen och hur jag än sitter är det obekvämt. Jag är verkligen inte gjord för att sitta still inomhus en hel dag! Även om det som sägs är väldigt intressant och spännande. Själva upplägget gör att det blir svårt för mig.

Så, för att klara av det har jag några små enkla knep, och det viktigaste av dem är: ät mat!
Mat, mat och massor av mat! Jag brukar ha med mig en sallad att äta till lunch, med dressing i en egen burk. En smoothie som jag dricker halva på förmiddagen och halva på eftermiddagen, perfekt eftersom en tyst och lätt kan dricka av den under föreläsningen! Sen brukar jag också ha juice, frukt och eget te med mig. Det brukar finnas vattenkokare och lite te på kurserna, men eftersom jag föredrar mitt hemgjorda te framför svart köpt earl grey-te så brukar jag ta med en liten burk.

Den här kursen är det tyvärr en annan deltagare som är väldigt citrusallergisk, vilket ställer till lite problem för mig. Jag brukar proppa i mig apelsiner på sådana här tillställningar. Men då får en vara påhittig. Göra smoothies och sallader utan citrus, ta med andra frukter och dricka apelsinjuicen i bilen på väg dit.



Mitt andra bästa tips är anteckna! En kommer aldrig ihåg allt som sagts på en kurs så anteckningarna är så värdefulla att ha! Dessutom få en gå igenom allt en gång till om en renskriver anteckningarna när en kommer hem. Jag brukar anteckna runt ett block per vecka på massageutbildningen. Massor, massor med information!

Att gå ut så mycket en kan i pauserna är också viktigt, så det får bli tips nummer tre. Även om det är kallt eller dåligt väder. På med jackan bara! Om en inte kan stå och sola mot någon vägg så kan en alltid springa ett varv runt huset eller två. Hjälper verkligen för att kunna lyssna och ta in mer info igen.

Ännu en jobbig sak att hantera tycker jag är att jag längtar hem så mycket till mina djur. Jag är inte van att behöva vara borta från dem så långa dagar, åtminstone inte så många i sträck, så det är riktigt jobbigt. Ibland kan jag drömma mig iväg till hästarna i hagen och undra vad de har för sig så mycket att jag glömmer bort att lyssna... Och det känns så tråkigt att sitta på en bänk och sola på lunchen när jag tänker på att de förmodligen gör detsamma faste hemma i hagen.
Malte fick följa med ett par dagar förra kursen, vilket var både bra och dåligt. Jättekul att ha honom med, och han uppskattar att slippa vara ensam, men en del passande pga hundar som var där och sånt. Resterande dagar fick han vara med en kompis till mig, så han har i alla fall sluppit vara ensam långa dagar. Får se hur det blir denna kurs.

Att ha skimmel

Även om Firouzeh skimlar av och blir ljusare ganska långsamt så blir det ju hela tiden en markant skillnad. En bra häst har ingen färg sägs det ju, men det är ändå blandade känslor när hon hela tiden byter skrud. Fast så klart tycker jag att hon är vackrast i världen ändå.
I början tyckte jag det var tråkigt att hon skulle tappa sin bruna stickelhåriga färg och sin mörka man och svans, men sedan började alla underbara små bruna flugprickar dyka upp och då kändes det genast bättre. Nu älskar jag att hon är så prickig i ansiktet!
Manen, svansen och hennes fina svarta ben börjar även de att ljusna, men jag hoppas att benen ljusnar långsamt! Hon har också alltid haft svarta örsnibbar, men jag såg härom dagen när jag red att även de börjar blekna faktiskt. Lite tråkigt, men säkert kommer de att vara vackra ändå. Jag älskar förövrigt araböron med den lilla spetsen högst upp! Visst är de underbara?

Firouzeh 2009

Firouzeh i januari i år :)

Sagan om ett underskattat husdjur

Att ha kanin är att hela tiden få en påminnelse om att leva mer i nuet. En ullig liten varelse som alltid ska lägga sig i när en blir för frånvarande. "Hallå, matte, du ska vakna nu! Det är ljust ute! (I alla fall nästan..) Jag behöver någon som ger mig morgonhavre! Och du har inte klappat mig på flera timmar ju!"
Någon som rör till ens papper, hoppar upp i knät och ger en blöta pussar. "Matte, du har pluggat för länge nu! Jag vill ha uppmärksamhet! Jag behöver bli klappad! Och titta vad många tricks jag kan!"
Någon som värmer ens säng när en ska sova. Någon som muntrar upp en med vilda skutt och pussar när en är deppig.
Någon som kan hålla till och med de allra smaskigaste hemlisarna och som alltid ställer upp.

Vad gör det då att det blir lite hö och spån på mattan, och att vissa papper blir lite naggade i kanten? Jag älskar min lilla ulliga, busiga kanin!






Om järnskor

Läste just en artikel om hovar och hovbeslag, efter en länk någon gjort, och känner lite att jag måste ta upp det här med järnskor igen.
I artikeln och i många andra sammanhang låter det som att järnskor är det värsta vi kan spika på våra hästar, men jag är tyvärr inte beredd att hålla med där. Vid första åtanken kanske det kan verka så, men funderar en lite mer ingående så inser en att det inte stämmer.

Ett vanligt fel är att jämföra hästens och människans skor, vilket inte fungerar i praktiken. En häst är mycket tyngre än en människa, våra fötter/hovar är utformade på olika vis och vi har åtskilda rörelsemönster. Hästen rör sig också oftare i högre farter än vad människan gör.

Att hovmekanismen fungerar som stötdämpning för hästen är helt sant, men det finns också en annan mycket viktig del i stötdämpningen när hästen rör sig, nämligen glidmomentet. När hoven landar mot underlaget är det meningen att den ska glida lite framåt innan hästen skjuter ifrån igen. Det är mycket viktigt för att skona hästens leder och rygg.

Det stora problemet med hovboots, gummiskor, greppskor och att ha broddar när det inte är is är att detta glidmoment stoppas. Det blir då en hård stöt genom hela benet och upp till ryggen när hästen sätter ner hoven och får "tvärstopp". Många ledproblem skulle förmodligen kunna avhjälpas om fler tänkte på detta.
Det är också anledningen till att det är fullständigt livsfarligt att rida (i högre farter) på tex en friidrottsarena, det ger för bra grepp!

Vidare är jag inte alls emot barfotagång, har själv mina hästar barfota, men det fungerar inte för vilken typ av hästhållning och ridning som helst! Alla som har sina hästar barfota och rider dem aktivt vet att det kräver sin skötsel och att en har det i åtanke i sin träning. Det är faktiskt inte ens alltid det är bra att köra travhästar barfota i lopp, många av de hästarna får hemska spänningar i ryggen och bogarna efter loppen.
Så länge hästsverige ser ut som det gör och så länge folk vill använda hovbeslag, så tror jag faktiskt att den vanliga järnskon är det som står sig bäst. Jag skulle inte våga rekommendera någon en greppsko/gummisko/boot av gummi om det inte är is/snö ute eller andra speciella omständigheter för en kortare tid.




Hej mitt vinterland

Jag vill ju ha vår! Inte masa snö på allt och alla.
Fick för övrigt spänna ut magsnörena på täcket idag igen. Ullungen i magen växer. :)






Rider folk aldrig i skogen?

Jag har kommit en bit på väg med min massagepraktik och varit ut till ganska många hästar och hästägare för att massera och känna igenom hästarna. Vanligast har det varit med spänningar i ryggen och bakdelen, men även en del bogspänningar. Ofta är det ju flera spänningar i kombination.

Hästägaren frågar då alltid vad jag tycker att denne ska göra, och ofta ofta rekommenderar jag att rida hästen lång och låg i skog och mark. Gärna lite ojämn terräng, och då menar jag inte plöjd åker, utan stigar i skogen med rötter, grenar och annat att se upp för. Släng på hästen skydd och rid försiktigt! Inte för fort och inte med för korta tyglar! Låt hästen sänka huvudet och se var den ska sätta fötterna, det är en stor del av det hela.
Har en ingen möjlighet till det fungerar även träning med bommar på en ridbana/i ridhus. Fram men många bommar och bygg lite olika kombinationer av dem så hästen verkligen måste se sig för.

Roligt, enkelt och jättebra för överlinjen! Tyvärr brukar folk verka väldigt frågande inför detta, och knappt ens ta det på allvar. Jag måste skärpa till mig för att inte känna mig som en hopplöst oseriös skogsmulle... Synd, för jag tycker verkligen att även om en sedan ska tävla i fina ridhus med ordnad botten så är skogen en utmärkt träningsplats där en får massor gratis!

Så ut och trava kalhyggen med er! Det är väl det bästa en kan ha sådana ödsliga platser till...


Samlarmani

Ända sedan jag var liten har jag samlat på allt möjligt. Ja, på det mesta faktiskt. Fina stenar och pinnar, gräsfrön, kastanjer, tejprullar, tagel, häftmassa, you name it!
På ett vis känns ju mitt samlande ganska fint och bra att ha. Det måste ju vara en naturlig instinkt hos människan att samla, då vi är ett jägar- och samlarfolk. Dessutom är det praktiskt att för det mesta ha sådant som en då och då behöver hemma.
Men i vissa fall går det till överdrift, som tex när jag är för rädd om mina samlingar. I somras torkade jag en massa brännässlor för att ha i smoothies och liknande och det har känts så fint att ha dem i sina burkar att jag inte kommit mig för att äta upp dem. Nu när nässlorna snart kommer att komma upp igen (förhoppningsvis) så känns det ju ganska tråkigt med pulver från förra året.... Aja, jag får väl ha det som gödning åt blommorna om inte annat - hoppas att jag lär mig något av detta nu!

En liten del av min burksamling...



Var det verkligen nödvändigt med mer snö?

Jag är så himla trött på vintern! Kan det inte bli vår igen?!



Lite filosofi kring ridsport

Läste ett inlägg hos Emelie på naturalhorse.horseworld.se om huruvida ridsport är oetiskt eller inte. Hon hade fått en kommentar som antydde att det inte är ridsporten som sådan som är oetisk utan utövarna av sporten, och även andra som hanterar häst.

Jag måste faktiskt hävda att det är fel. En kan inte per automatik säga att alla som hanterar hästar agerar oetiskt, tycker jag. Det är ett väldigt krångligt och svårt ämne, så jag är absolut ute på djupt vatten nu, men jag tycker inte att det per automatik är oetiskt att ha tamhäst.
Alla på jorden är i högsta grad beroende av varandra och som samhället ser ut nu är det definitivt bättre för de flesta hästar att leva med människor (förutsatt att de blir bra behandlade). Att människan ser till hästens behov lika mycket som till sina egna är förstås en förutsättning.
Sedan kan en diskutera hur mycket hästen ska behöva göra i utbyte mot att människan ser till att den har mat, vatten och skydd, men det är en annan fråga. Mycket svårt att dra den gränsen, och jag tycker att den beror på många yttre omständigheter.

Däremot tycker jag absolut att en kan fundera på om ridsporten som sådan är oetisk. De flesta tycker väl att det är oetiskt att tävla med barn, träna dem till olika saker och tävla med dem för att få pengar. Är det inte lite liknande med hästar? Jag tycker det faktiskt.
När en tvingar någon som inte har makten att säga ifrån till något för att själv få ära/berömmelse/pengar tycker jag att det är snudd på oetiskt faktiskt.

Därmed hävdar jag inte att alla som på något sätt har koppling till hästtävlingar beter sig oetiskt. Så klart finns det folk som bryr sig om sina hästar och behandlar dem väl även på tävlingar, speciellt på lägre nivå. Det är väl bara det att det kanske inte gäller majoriteten.

Alltså; det är svårt att säga att alla som hanterar och tränar häst agerar oetiskt, däremot kan en nog säga att ridsport som sådan är ganska oetisk.

Peace.

Vår vår vår!

Första gången tvätten torkar ute i år :)


Pluggpaus

För att gosa lite med hästarna. Såhär mysigt har vi det i vårvädret. :)
Det har blivit en så himla bra flock nu sedan Donna flyttade hit, det märks att hästarna är mycket gladare. Och jag längtar längtar längtar efter att ha mer kravlös tid med hästarna. Efter denna tentan....
Tur att jag har dem precis utanför min vagn, det är lite lättare att avbryta det viktiga en håller på med när de kikar in på en genom fönstret. Och sanningen är ju att en blir en bättre människa av att umgås med fina fyrbentingar.





Alla sätt är bra...

Vad gör en när en tappat bort sin klicker och vildkaninen hoppar upp och ner runt en och provar alla sina tricks i hopp om ett klick från matte? En tar en bläckpenna och klickar med istället! Problem solved. :) Glad och nöjd kanin igen.

M. Rhomboideus, M. Serratus Cervicis.....

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men åh vad roligt det är att plugga!
Jag som verkligen hatat skolan och gjort allt för att slippa den. Som ångrar att jag ens började gymnasiet eftersom det gav mig vana av att skolka, fruktansvärt mycket sämre självdisciplin och massor av trots. (Jag tänker minsann inte göra som ni säger!)

Det krävdes bara lite göra-vad-jag-vill-tid, en (rolig och intressant) hovslagarutbildning för att försöka pluggvänja mig igen och nu jätteroliga och intressanta massagestudier. :)
Jag kan liksom längta hem för att plugga, och även om jag varit borta hela dagen och är jättetrött är det renskriva lite anteckningar eller googla på anatomivideos jag vill göra. Tokigt men passande. Synd att jag har lite tidspress just nu, två veckor till tenta, för det förtar lite av det roliga. Men annars, wow! Vad mycket spännande som finns att lära!






Vårkänslor!

Idag var det den varmaste och vårigaste dagen hittills. Och åh vad glad jag blir av det! Hittade en ny väg i skogen att rida, och en fantastisk liten bäck att hoppa över. Firouzeh var lika glad som jag, men börjar bli ganska osmidig med sin tjocka mysmage.
Jag önskade när vi var ute att jag hade kommit ihåg kameran eftersom allt var så fint, men när vi kom hem mötte vi Erik som knäppte några bilder på kalhygget.
Firouzeh ville som alltid dricka och skvätta vatten i alla pölar, och så tog vi några småskutt över stockar. Vi båda känner oss så busiga då!




Haha, först plaskade hon lite, och sen hoppade hon helt plötsligt över vattnet! Jag blev lite förvånad... eftersom hon innan klafsat igenom allt vatten. Gullhäst!

Hemma i oredan igen. Små russinen hade längtat!

Bågskyttelängtan

Peppar med lite gamla bilder och inser att jag nog borde försöka komma ut och skjuta lite innan fölningen.... Misstänker att gullhästen skulle uppskatta det också. :)

Ganska ny med bågen, 2008

tränar lite med Firouzeh, 2009

2009

SM i beridet bågskytte på riddarspelen i Ekenäs, 2009

skjuter eldpilar, 2009

Årets första blåsippa!

Japp, ni läste rätt, det är vår! :D :D


Vänner

De är så söta så jag smälter.


Belöningsbaserad träning

Häromveckan var jag på föreläsning om belöningsbaserad hästträning för Carolina Fransson. Jättekul kurs som gav lite nya infallsvinklar och funderingar. Och även en klicker, en flugsmälla och uppmaningar om att prova själv hemma. Vilket jag så klart gjort. Både med hästarna och kaninen.
Himla roligt är det, och helt klart något jag ska lägga in mer i min träning och lek med djuren.
Malte har hittills lärt sig att följa flugsmällan (target) och dutta på den med nosen, samt snurra åt båda hållen. Men snurrandet ska vi finslipa lite. Det är så roligt att se hur snabbt han hajjar vad han behöver göra för att få godiset.
I början tyckte jag det var svårt att komma på några trick alls för en kanin, men nu bara ramlar idéerna in! Det blir en liten snurrfilm idag, verkligen nyttig för mig att se! Tycker mig vara lite sen med klickandet ibland och inser att jag kanske vill ha honom på mer avstånd från mig, bra att vi har lite att jobba på!



Lördag

Idag har vi eldat sly igen. Bra att hästarna hjälper till att tända!



Extra grå häst

Mötte grannen när jag red, han undrade om jag verkligen hade mina hästar ute hela tiden, han tyckte nämligen inte de var så skitiga...
Behöver jag nämna att det inte var idag? ;)