Lite filosofi kring ridsport

Läste ett inlägg hos Emelie på naturalhorse.horseworld.se om huruvida ridsport är oetiskt eller inte. Hon hade fått en kommentar som antydde att det inte är ridsporten som sådan som är oetisk utan utövarna av sporten, och även andra som hanterar häst.

Jag måste faktiskt hävda att det är fel. En kan inte per automatik säga att alla som hanterar hästar agerar oetiskt, tycker jag. Det är ett väldigt krångligt och svårt ämne, så jag är absolut ute på djupt vatten nu, men jag tycker inte att det per automatik är oetiskt att ha tamhäst.
Alla på jorden är i högsta grad beroende av varandra och som samhället ser ut nu är det definitivt bättre för de flesta hästar att leva med människor (förutsatt att de blir bra behandlade). Att människan ser till hästens behov lika mycket som till sina egna är förstås en förutsättning.
Sedan kan en diskutera hur mycket hästen ska behöva göra i utbyte mot att människan ser till att den har mat, vatten och skydd, men det är en annan fråga. Mycket svårt att dra den gränsen, och jag tycker att den beror på många yttre omständigheter.

Däremot tycker jag absolut att en kan fundera på om ridsporten som sådan är oetisk. De flesta tycker väl att det är oetiskt att tävla med barn, träna dem till olika saker och tävla med dem för att få pengar. Är det inte lite liknande med hästar? Jag tycker det faktiskt.
När en tvingar någon som inte har makten att säga ifrån till något för att själv få ära/berömmelse/pengar tycker jag att det är snudd på oetiskt faktiskt.

Därmed hävdar jag inte att alla som på något sätt har koppling till hästtävlingar beter sig oetiskt. Så klart finns det folk som bryr sig om sina hästar och behandlar dem väl även på tävlingar, speciellt på lägre nivå. Det är väl bara det att det kanske inte gäller majoriteten.

Alltså; det är svårt att säga att alla som hanterar och tränar häst agerar oetiskt, däremot kan en nog säga att ridsport som sådan är ganska oetisk.

Peace.