Det är som lugnet före stormen. Jag
sitter på hennes trygga rygg och flätar in fingrarna i manen. Andas
luften. Tänker att så länge jag inte ser varken människor, odlad
mark eller hus så är jag fri! Lyssnar på fåglarna. Ser solen lysa
mellan träden. Och andas.
Jag låtsas som att inget annat finns.
Det är bara hon och jag, och hennes hovar trampar mjukt på i
mossan. Vi är fria, om så bara för någon minut. Försöker ta
tillvara på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar