Upp till betet

Har ju varit lite dålig på att blogga, men för ett par dagar sen var det slut på gräs hemma och dags att vandra upp till betet igen. Hästarna verkade nöjda över beslutet och promenaden upp var så härlig! Fahid hängde med bra och verkade inte bli trött alls. Visserligen gick vi långsammare än vanligt, men ändå. Han fick också gå i lina på bilvägen, för säkerhets skull, och det klarade han galant. Bättre än väntat faktiskt med tanke på hur lite jag haft honom i grimma. Ska nog ta tag i den träningen nu snart, är himla sugen på att komma ut lite med hästarna! Och de verkar de också vara. :)

Genom rök och eld

Bra att min lilla unge kommer bli van med det mesta. I perioder när jag får för mig att rensa upp lite i all röra på kullen vi bor på så eldar jag ju nästan dagligen. Fahid verkar inte ha något emot det alls, de andra hästarna är ju väldigt vana. Jag var orolig att han skulle gå för nära, men det har han inte gjort. De vuxna hästarna verkar nästan koppla sambandet med att insekterna blir färre närmare röken.

För övrigt tycker jag att det är en perfekt idé om hästträning. Att låta hästarna vara med i vardagen istället för att skydda dem ifrån dem. Om hästarna ska leva med oss är det tryggare för dem att lära sig hantera olika "farliga saker" i omgivningen själva och vänja sig vid dem. Ju mer en kan vänja dem vid desto bättre. :)

Ser ni likheten?

Ända sedan Fahid föddes har jag pratat om hur lik han är sin mamma när hon föddes! Jag minns hur lycklig jag var när Firouzeh kom ut, ett brunt stoföl - precis vad jag hade önskat! Att hon sedan blev skimmel spelar ingen roll. Hon är perfekt! Och nu när Fahid tittade fram så ser han precis likadan ut, nästan. Rotade fram några gammla bilder, och visst är de lika?

Firouzeh -05

Firouzeh -05

Fahid -14

Fahid -14

Fahid -14

Månen

I see the moon

and the moon sees me

and the moon sees the somebody I want to see

Jag tänker på ensamheten igen. Hur viktig jag egentligen tror den är för mig. Hur stor del av mitt liv jag varit ensam. Förstås med mina fyrbenta, men annars ensam. Jag vet inte varför jag ibland har svårt för den nu för tiden.

Namn

Fick en kommentar tidigare om Firouzehs namn, så jag tänkte att jag kunde skriva lite om det.

Firouzeh är persiska och betyder smaragd. Jag döpte henne till det för att jag tyckte att det var fint, och inte för att det knyter ann till hennes stam, som en annars gärna gör med arabhästarna. Speciellt roligt är det egentligen om en utifrån namnet kan lista ut vem föräldrarna (speciellt mamman) till hästen skulle kunna vara.
Firouzeh uttalas ungefär "Firose", och annars kallar jag henne gärna Efla eller Peffel.

Fahid är också persiska och betyder Panter. Dels tycker jag att det är ett fint namn och dels passar det ihop med Firouzeh. Dessutom knyter det litegrann ann till Firouzehs morfar som heter Leo The Lion, och har en bror som heter Rosa Pantern. Så lite anknytning till släkten finns faktiskt.
Hoppas bara att namnet går igenom nu på ARAB. En får inte registrera något namn som redan finns i stamboken, och jag har sökt på det så att om ingen norpat det de senaste dagarna så borde det vara grönt. Håll tummarna!

Malte har fått en kaninlucka

Har ju glömt att visa er Maltes lilla present som han fick efter att såren från kastrationen hade läkt. Nämligen, en kaninlucka! Genialiskt, nu kan han hoppa in och ut som han vill. Jag vågar inte låta honom hoppa ut i trädgården på natten eftersom det finns så mycket rovdjur här, men nu kan han i alla fall hoppa ut på balkongen och ta lite frisk luft och kolla läget även om det är mörkt och jag ligger och sover. Och så slipper jag ha dörren öppen hela dagarna om det är kallt eller regnigt.
Malte älskar den! Och älskade den från första stund. Han sitter gärna längst in i vagnen och drar sen på världens spurt och slänger sig ut genom luckan i full fart. Hur gullig som helst!

Tiden går

Helst vill jag ju vara ute såhär på sommaren, så det har inte blivit så mycket datortid på senaste. Har fått någon slags panik över att tiden går så fort, det blir så tydligt när en har ett litet föl som växer, så jag försöker vara hos hästarna så mycket jag kan. Har haft kvar dem hemma ett tag och försökt beta hela trädgården, men nu måste de nog upp till betet ändå.
Fölisen ska heta Fahid (hoppas jag, om namnet går igenom hos ARAB), och växer så att det knakar. Vi har övat på att ha på oss grimma och lyfta på fötterna. Men mest av allt bara myst och kliat varandra.