Äntligen snö och kallt

Ni får ursäkta att denna blogg mest har kommit att handla om väder. Det är lite så det känns just nu. Jag har tappat bort mig själv lite i allt jag har hållit på med under året och vet inte riktigt i vilken riktning jag ska fortsätta. Eller vad jag egentligen håller på med. Så när jag får en stunds paus är det liksom vädret jag märker, och betraktar. Och glädjer mig åt.
Vädret är det som tar mig ner på jorden igen. Som får mig att minnas vad som är på riktigt. Jag är så glad att jag bär mitt vatten. Att jag hugger min ved och att jag har mina underbara hästar att mata och se om.
Jag är glad att det blev kallt nu, det tvingar mig att skärpa till mig lite. Gå upp i tid, elda, se till att vattnet inte fryser, bära foder till hästarna, täta dörren lite extra, osv. Det känns också berättigat att sitta inne och plugga pektoralismuskulatur inlindad i filtar, den lediga tid som finns.