Mina tre vakthästar

Ibland är det tur att jag har dem alltså. Idag när jag var hemma en sväng lite snabbt för att äta lunch (och såklart släppte ut Malte) kom två stora, lösa, ensamma hundar in på vår gård och rände runt flera varv, skällandes. Tur att jag har uppmärksamma hästar och pli på kaninen så han hoppar in när en ber honom, men alltså, vad är grejen?! Jag gillar djur, och jag tycker absolut de ska kunna vara lösa och leva så naturligt som möjligt men om det ska fungera så kan ju för tusan inte folk låta sina tama rovdjur rusa omkring hur som helst i andras boplatser. Nä, fy vad jag längtar längre bort från allt just nu. Skulle så gärna flytta ut längre från stan, längre från villor, åkrar och vägar. Till lite mer frihet. Till någonstans där vi kan få plats, utan att behöva känna att vi trängs med andra hela tiden. Och utan att behöva ha hjärtat i halsgropen bara vi går ut genom dörren.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar