Storm

Först var jag ganska arg på vädret. Vad tusan, alla saker blåste iväg på tomten, hästarna stod bakom lösdriften och ville inte hitta på något alls, eller ens gå därifrån för att äta. Suck. Jag fick bära dit hö, kändes som att hälften blåste bort på vägen.
Men sen bestämde jag mig för att vara glad åt det istället. Passa på att ta en barfotapromenad till det blåsigaste stället här, nere vid vattnet. Och då kändes det faktiskt mycket bättre! Jag får alltid en känsla av historiens vingslag när en står där på klipporna och tittar ut över Mälaren. Jag undrar hur många som stått där tidigare, och om de kanske tittat efter något återvändande vikingaskepp?