Längtan

Jag är nog en perfekt vagnsmänniska. För jag längtar alltid bort. Inte så att jag nödvändigtvis vantrivs, men jag har ständigt den där gnagande oron att jag vill vidare. Mycket här är bra, men det är lite trångt, lite mycket lera, lite lite bete, för få uthus, inte tillräckligt med mark att odla på, lite för tråkiga ridvägar.
Just det där men-et finns alltid hos mig. Och det växer sig starkare och starkare. Det liksom skakar inne i mig och efter ett tag blir tomrummet kring det så stort att jag måste vidare. Och när vi flyttar, då älskar jag det! Oftast blir ju några av de sämsta sakerna från förra stället bättre.
Jag undrar ofta om det alltid kommer att vara såhär? Om det är såhär för en del, eller om vi bara inte hittat rätt ställe?

Ibland känner jag mig sämre än andra, när jag tror att det förväntas att en är stadig och trygg och håller fast vid något liksom. Att det är mindre seriöst att flytta omkring. Att jag inte skulle vara någon att lite på liksom. Men det är jag ju. Jag bor i min vagn, och med mina hästar. Vi flyttar oss men vi hänger ständigt ihop. Och det finns inget i världen som kan få mig att vilja ändra på det. Vi är vi. Är det inte tillräckligt seriöst?

Mitt liv är ju ett ridläger!

Speciellt när en är ledig några dager så tänker jag att mitt liv är precis sådär som en ville när en var liten att det skulle vara. Det är liksom som ett läger där en kan driva omkring och hålla på med olika tokiga projekt. Drälla omkring i långkalsonger och jeansjacka, bevakad av fyrbentingarna och med jordiga händer. Jag känner rätt ofta att jag kan bygga vad jag vill tex. Allt som behövs går ju att hitta i närmsta container typ.
Har en tråkigt är det bara att dra till med en rejäl klädfylla, sånt piggar ju alltid upp.

Det är bara det där med min längtan att snart dra vidare...




5 kommentarer:

  1. Jag är likadan, en ständig oro om att saker måste bli bättre. Men jag håller mig iaf på en plats och försöker utveckla den^^

    SvaraRadera
  2. förstår hur du menar lite, kan vara jobbigt att inte vara nöjd, men å andra sidan är det ju ofta väldigt utvecklande att faktiskt bryta upp och byta miljö. Har själv flyttat en gång om året ungefär och tycker de känns lagom för mig. Hopps du hittar den takt som känns bra för dig

    SvaraRadera
  3. Hej Lisa!
    Jag heter Emma Hamberg. Jag arbetar just nu för Sveriges television. Och jag skulle bli så glad om du ringde mig! Jag finns på 070-6665205 eller emma.hamberg@home.se

    SvaraRadera
  4. Som vanligt känner jag igen mig i det du skriver!

    SvaraRadera
  5. Va! Jag trodde det bara var jag som var sån!... härlig känsla att läsa dina ord som beskriver exakt hur jag också känner :) kanske är det en viss rastlöshet eller missnöjdsamhet som gör att jag vill flytta ofta, men samtidigt så älskar jag att komma till en ny plats, nya möjligheter, nya perspektiv! Gillar inte när allt stagnerar och vardagen går på rutin, blir så lätt att man då inte längre "ser" världen runt omkring sej, eftersom man blivit hemmablind, spyr på det!

    Har bott mycket i tält dom senaste åren, men är nu på G att bygga mej en vagn ( det var så jag hitta hit :) känns gött att kunna ha en bostad som funkar på vintern och som man kan kan ta med sej när man flyttar :)

    Är smått lyrisk när jag läser runt på din blogg, om vagnsliv, hästar och bågskytte, många gemensamma intressen :)

    Tack för att du delar med dej och inspirerar! :D

    SvaraRadera