Visar inlägg med etikett Drömmen om en cirkusvagn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Drömmen om en cirkusvagn. Visa alla inlägg

Längtan

Jag är nog en perfekt vagnsmänniska. För jag längtar alltid bort. Inte så att jag nödvändigtvis vantrivs, men jag har ständigt den där gnagande oron att jag vill vidare. Mycket här är bra, men det är lite trångt, lite mycket lera, lite lite bete, för få uthus, inte tillräckligt med mark att odla på, lite för tråkiga ridvägar.
Just det där men-et finns alltid hos mig. Och det växer sig starkare och starkare. Det liksom skakar inne i mig och efter ett tag blir tomrummet kring det så stort att jag måste vidare. Och när vi flyttar, då älskar jag det! Oftast blir ju några av de sämsta sakerna från förra stället bättre.
Jag undrar ofta om det alltid kommer att vara såhär? Om det är såhär för en del, eller om vi bara inte hittat rätt ställe?

Ibland känner jag mig sämre än andra, när jag tror att det förväntas att en är stadig och trygg och håller fast vid något liksom. Att det är mindre seriöst att flytta omkring. Att jag inte skulle vara någon att lite på liksom. Men det är jag ju. Jag bor i min vagn, och med mina hästar. Vi flyttar oss men vi hänger ständigt ihop. Och det finns inget i världen som kan få mig att vilja ändra på det. Vi är vi. Är det inte tillräckligt seriöst?

Mitt liv är ju ett ridläger!

Speciellt när en är ledig några dager så tänker jag att mitt liv är precis sådär som en ville när en var liten att det skulle vara. Det är liksom som ett läger där en kan driva omkring och hålla på med olika tokiga projekt. Drälla omkring i långkalsonger och jeansjacka, bevakad av fyrbentingarna och med jordiga händer. Jag känner rätt ofta att jag kan bygga vad jag vill tex. Allt som behövs går ju att hitta i närmsta container typ.
Har en tråkigt är det bara att dra till med en rejäl klädfylla, sånt piggar ju alltid upp.

Det är bara det där med min längtan att snart dra vidare...




Ett sent nyårslöfte

Något jag nästan inte alls engagerade mig i under 2014 var mitt lilla hus. Ja förutom att jag bodde i det, målade verandan och byggde en grind till den och sådär, men inte alls så som jag har gjort innan. Det kanske i och för sig inte är så konstigt att en kan hamna i en svacka sådär när en byggt färdigt huset så att det är beboeligt året om och sådär, men nu tänkte jag att det ska bli ändring! Det är ju fortfarande en massa småpyssel att göra, typ fixa fönsterbläck, fila på eldragningen, fixa några lister inne, massa smågrejer att måla, måla och fixa underredet, serva och i värsta fall byta däck, osv. Dessutom är jag sugen på att göra om möblemanget lite och kanske framförallt fixa lite i min sadelkammare/badrum...

Men först av allt ska jag börja med att rensa bland alla grejer jag samlat på mig! Vad kan passa bättre än det en sån här regnig dag (förutom bokföring, plugg/renskriva anteckningar då...). Jag är expert på att samla på saker, på gott och ont. Det senaste året har jag satt igång att tömma de grejer jag haft hos mina föräldrar (trots att det är flera år sedan jag flyttade hemifrån..), vilket har resulterat i mer grejer i vagnen. Dessutom gillar jag att gå på loppis, i containrar och andra bra ställen en kan hitta gamla fina saker att samla på sig. Ofta känns det himla bra att "rädda" gamla fina och bra saker, men jag måste nog inse fakta: jag behöver inte så mycket saker som jag tror! Så nu blir det att skänka bort en del grejer faktiskt. Även om jag gillar de mesta sakerna jag har så ska jag försöka tvinga mig att välja, en kan inte ha hur mycket kläder som helst tex även om de är fina...

Dessutom är det skönt att "lätta på packningen" lite. Det känns ju så mycket friare då. Och jag gillar ju frihet.
Som lite pepp kommer här lite bilder från en flytt med vagnen 2012, tror inte jag lagt upp den förut. Fanns en video som jag var sugen på att titta på, men på den tiden hade jag en annan kamera så den var i nåt skumt format som tyvärr inte gick att se.
 Känns som väldigt länge sedan, vagnen hade tex ingen veranda eller skorsten, och så var det ju sommar...



Malte har fått en kaninlucka

Har ju glömt att visa er Maltes lilla present som han fick efter att såren från kastrationen hade läkt. Nämligen, en kaninlucka! Genialiskt, nu kan han hoppa in och ut som han vill. Jag vågar inte låta honom hoppa ut i trädgården på natten eftersom det finns så mycket rovdjur här, men nu kan han i alla fall hoppa ut på balkongen och ta lite frisk luft och kolla läget även om det är mörkt och jag ligger och sover. Och så slipper jag ha dörren öppen hela dagarna om det är kallt eller regnigt.
Malte älskar den! Och älskade den från första stund. Han sitter gärna längst in i vagnen och drar sen på världens spurt och slänger sig ut genom luckan i full fart. Hur gullig som helst!



Nöjdhästar

Trots att de får äta hö om de prompt vill gå nere vid vagnen. Men det kan de väl variera med gräset som finns längre in i hagen. :)


Verandabygge

Började äntligen bygga på mitt verandaräcke idag. Jag tror att det blir bra. Kan inte riktigt bestämma mig vilken färg det ska bli dock, men det lär väl lösa sig. Det var ett tag sedan jag hanterade såg och borrmaskin nu så det kändes roligt. Jag hoppas att jag får mer tid till hantverk och att bygga saker i vinter. :)

På väg in med lite kryddor till torkning är jag på bilden, kryddbuskarna i landet har plötsligt svämmat över känns det som, och det är underbart! Jag hoppas att jag kommer att hinna torka mycket av det till vintern.


Alltid samma gamla kommentarer

Det är konstigt tycker jag, hur lite man behöver avvika från normen för att folk ska bli halvt förbluffade. Jag glömmer ofta bort det, eftersom jag sällan umgås eller åtminstone diskuterar mina livsvanor med andra än en relativt begränsad skara människor i min närhet. När man träffar andra brukar det dessutom vara genom något av mina intressen och ofta är de då mer toleranta.
Ibland kan det vara trevligt och roligt när folk blir förvånade, ofta blir de inspirerade, men ibland är det bara hemskt tröttsamt. Speciellt när det handlar om veganism/vegetarianism kan man bli illamående över en del typers sätt att tänka.
Idag fick jag dock några harmlösa men ganska uttjatade kommentarer;

(Jag äter på min falafelrulle jag köpt.)
Hen: -Äter du sånt där, jag trodde du bara åt nyttigt?!
Jag: -Nyttigt och vegetariskt är inte nödvändigtvis samma sak.
Hen: -Ojoj, du skulle sagt att den där egentligen är någon annans, då hade jag inte behövt oroa mig...!

Wtf? Oroa dig du för dina matvanor så oroar jag mig för mina... :S

Hen: -Hur går det, bor du i den där kojan nu?
Jag (med låtsad förvåning): -Min vagn menar du? Det gör jag, och det är himla fint.
Hen: -Men inte bodde du där i vinter? (gör stora ögon)
Jag: -Jo visst gjorde jag det. Det är inga problem. Funkar jättebra.
Hen: -Men hur mycket har du frusit då (ser ut som om hen kommit med en väldigt bra poäng)? Hehe...
Jag: -Åh, inte så farligt. Med vedspis värmer man enkelt upp 14 kvadrat vettu.
Hen: -Aha... (skrattar lite)


Mitt jättemysiga vinterhus :)
Just det där med konstant värme i sitt hus kopplat till hur lycklig man är känns väldigt märkligt tycker jag. Jag upplever att vedspis är fantastiskt och jag har aldrig varit så nöjd med mitt boende tidigare. Att det kallnar ibland och man får elda upp värmen igen finner jag väldigt charmigt. Varje gång värmen ökar infinner sig en slags lyckokänsla ju. Min tro är att människor i viss mån lurar sig själva med sina bekvämlighetskrav.

Målar

lite. Äntligen har jag fått tid i kombination med väder för att börja måla om fasaden igen. Hann ju inte med alla strykningar i höstas. Börjar med ena långsidan. Har nämligen lite lösa planer på nåt växthusaktigt där... :)


Bäisarna tittade på :)

Mitt lilla gula kök

Fyllt av diverse frön, som sig bör eftersom våren är här :) Inspirerat av all hydro-stads-odling planterade jag krasse och några kryddor i petflaskor. Kul att återanvända saker (även om jag "snott" flaskorna av vänner eftersom jag så sällan dricker läsk :P).

Jag var lite sugen ett tag på att ordna ett hydro-system, men insåg sedan att jag gillar kretslopp och sådant som går runt "på riktigt". Jag vill ju kunna bli så självförsörjande på mat som möjligt och då är det nog bättre att odla i jord och kompost. Jag har ju heller inget emot jord inne.



Nya små vagnsvänner

Efter mycket velande från min sida så har två nya små fyrbenta vänner flyttat in i cirkusvagnen. Lurviga och lena i pälsen, med blanka ögon, nyfikna nosar och små små tassar som kittlar mysigt när de springer på min arm eller genomsöker handen efter godsaker.

Dom gillar att kramas, leka och busa. Äta färsk frukt och annan vegan-mat och att undersöka nya spännande saker. Dom är snabba som tusan, och lite blyga för människor än så länge. När de brottas med varandra har de dock inga hämningar! De far runt som jag vet inte vad och piper högljutt emellanåt.

Jag tycker om dom. Mer än jag trodde till och med. Det är väldigt trevligt att ha sällskap dessutom.




Mina tvivel kring rumskamraterna beror på att jag inte är helt positiv till att ha ”bur-djur”. Jag får nog ta och skriva ett mer utförlig inlägg om det senare.

Yay!

Bror min slipar lite på bänkskivan till mitt kök. Snart är den klar! Han har limmat ihop den av spill-bitar från ett snickeri och själva diskhon som ska sitta i hålet har jag hittat på skroten. Återvinning på hög nivå. :)

Väldigt glad är jag också för att han har lagt ner så mycket tid och arbete på skivan, den är jättefin!


Blandade känslor

Jag börjar inlägget med en riktig vagnsbyggarlåt - Framåt tillsammans med Jordbandet. Moder jord kollektivets egna band. Himla fint och inspirerande tycker jag!

När man är i ett uppbrott såhär blir det så väldigt mycket att fundera kring. Stora och svåra frågor! Vart ska vi bo nu? Vad ska vi göra? Vilka är vi? Vad vill vi med livet egentligen?!
Jag har väldigt lätt att känna ångest och stor uppgivenhet när vi inte har något tydligt att följa! Det känns konstigt att skriva att jag inte har en aning om vad jag vill, eller ens vem jag ska göra det med. Varje gång jag känner efter längtar jag efter olika människor och var jag ska bo har jag ingen aning om alls.

Det enda jag vet är att jag vill vara närmare mina hästar och att jag vill bo i min vagn. Och det är väl tur det åtminstone. Men jag önskar att det uppenbarade sig något mer alternativ och att vi här på Tisslinge kunde bestämma hur vi ska ha det.

Vi
Men jag tror att det skulle vara spännande att bo i ett riktigt kollektiv. Åtminstone om de övriga är intresserade av att dricka te och prata om livet och vad sanning är. Hemskt svåra funderingar men ju verkligen sånt som präglar min vardag. Att bo i vagn på ett kollektiv känns dessutom som ultimat eftersom man har sitt eget krypin men sällan behöver vara helt ensam utan för det mesta kan hitta någon/några att umgås med.

Mitt i all röra...

Det mesta känns upp-och-ner här för tillfället. Det är ju lite som att någon ryckt bort mattan under våra fötter. Det är ganska tufft att precis starta företag eller plugga heltid om allting är som det brukar men den mesta tryggheten i vår vardag har rasat för tillfället. Vi letar nytt boende för oss och hästarna med ljus och lykta men som det är nu har vi ingenting på gång. Inte ens något som vi tittat på och gillat men inte fått. Det verkar inte finnas någonting som passar oss, även om vi inte har så höga krav. Alls faktiskt.
Men mitt i allt känns det så skönt att jag har vagnen. Visst river flytten upp saker, men det är inte alls detsamma som att lämna ett hus för ett annat. Vagnen har verkligen blivit min trygga punkt mitt i allt. Det är underbart att ha ett eget krypin att ta med sig!


Kattbesök..

Så går det om man har en vedspis och en säng med massor av kuddar och utsikt åt två håll. :)

Lisen

Vyn från min säng

Det ryker in lite, men vad fasen! Jag har en spis! Jag har värme! Jag kan laga mat "på riktigt" äntligen! :)


Drömmen om en cirkusvagn

Jag hade ju tänkt att jag skulle dokumentera mitt bygge lite bättre här på bloggen. Skriva om hur jag gjort och varför hela tiden, och kanske kunna få tips av andra. Nu har det inte blivit så mycket av det, för mitt irl-liv har varit för rörigt och tagit för mycket plats. Både bra och dåligt kanske. Men jag ska försöka skärpa till mig och skriva lite mer om de momenten som är kvar, och sen får cyberspace nöja sig med att det här är en blogg om att bo i vagn, och det är inte så illa det heller!

Min spis har anlänt!

Så vacker den är där den står utanför vagnen i solen... Bilden blev dessutom lite drömsk i sin framtoning eftersom kameralinsen kantades av det tjockare slagets imma som jag försökte torka bort med min yletröja men det lyckades inte hela vägen runt. ^^


Just nu

Mitt liv är lite i allmänhet kaos. Vagnen är inte färdig, varken kök eller badrum, jag har haft så mycket annat! Firouzeh är inte riktigt frisk och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv. Jag vet inte riktigt hur jag känner eller tycker för flera olika företeelser i min vardag. Jag försöker starta ett eget företag, läskigt!

Men det finns sånt som gör att jag ändå orkar. Viktigast är min alldeles underbara häst förstås, men även min bror, övriga i kollektivet och någon/några vänner till. Och såna där enkla saker lite här och där, som att vakna och titta ut genom mitt köksfönster en dag när vädret är fint. Titta på marken jag har att bruka, det känns så fint!
(Ursäkta om jag låter kliché...)


Uppdatering

Nu är det ju hiskeligt länge sedan jag skrev, och väldigt mycket som har hänt, men jag tänkte att jag skulle dra en extremt kort sammanfattning och se om jag kunde börja plocka upp bloggandet igen. :) Tyvärr har min kamera försvunnit på något så mystiskt vis att jag misstänker att den är glömd i en bil som åkt till Malung, vi får väl se när den återkommer....

Vagnen har flyttat hem till torpet där jag bor med min häst och resten av kollektivet. :) Jag har byggt en säng och ett kök och målat massor i den och håller på att röja en egen liten trädgård runt den. Där växte bara högt ogräs när vi flyttade dit. Bilder kommer väl så småningom hoppas jag.

Firouzeh var på Mälarkliniken och fick metacam, finadyn och order om försiktig igångsättning. Vi följde råden, men återbesöket har blivit uppskjutet eftersom jag bestämt mig för att betäcka henne. Den 11 juli, på hennes födelsedag, åkte vi ner till Prinsens Araber och Nipr som ska få bli pappa. Hon har dock inte brunstat än så vi får väl se hur det går.

Det blir en "gammal" bild från maj, innan vi flyttade. Fin hur som helst! :)