Alltid samma gamla kommentarer

Det är konstigt tycker jag, hur lite man behöver avvika från normen för att folk ska bli halvt förbluffade. Jag glömmer ofta bort det, eftersom jag sällan umgås eller åtminstone diskuterar mina livsvanor med andra än en relativt begränsad skara människor i min närhet. När man träffar andra brukar det dessutom vara genom något av mina intressen och ofta är de då mer toleranta.
Ibland kan det vara trevligt och roligt när folk blir förvånade, ofta blir de inspirerade, men ibland är det bara hemskt tröttsamt. Speciellt när det handlar om veganism/vegetarianism kan man bli illamående över en del typers sätt att tänka.
Idag fick jag dock några harmlösa men ganska uttjatade kommentarer;

(Jag äter på min falafelrulle jag köpt.)
Hen: -Äter du sånt där, jag trodde du bara åt nyttigt?!
Jag: -Nyttigt och vegetariskt är inte nödvändigtvis samma sak.
Hen: -Ojoj, du skulle sagt att den där egentligen är någon annans, då hade jag inte behövt oroa mig...!

Wtf? Oroa dig du för dina matvanor så oroar jag mig för mina... :S

Hen: -Hur går det, bor du i den där kojan nu?
Jag (med låtsad förvåning): -Min vagn menar du? Det gör jag, och det är himla fint.
Hen: -Men inte bodde du där i vinter? (gör stora ögon)
Jag: -Jo visst gjorde jag det. Det är inga problem. Funkar jättebra.
Hen: -Men hur mycket har du frusit då (ser ut som om hen kommit med en väldigt bra poäng)? Hehe...
Jag: -Åh, inte så farligt. Med vedspis värmer man enkelt upp 14 kvadrat vettu.
Hen: -Aha... (skrattar lite)

Mitt jättemysiga vinterhus :)

Just det där med konstant värme i sitt hus kopplat till hur lycklig man är känns väldigt märkligt tycker jag. Jag upplever att vedspis är fantastiskt och jag har aldrig varit så nöjd med mitt boende tidigare. Att det kallnar ibland och man får elda upp värmen igen finner jag väldigt charmigt. Varje gång värmen ökar infinner sig en slags lyckokänsla ju. Min tro är att människor i viss mån lurar sig själva med sina bekvämlighetskrav.

Komjölkspannkakor

Det är inte ofta. Man kan tänka sig att det ska kännas som en lyx därför, att njuta av och ta vara på. Men jag försöker förtränga vad jag haft i. Det känns lite äckligt och fel faktiskt. Om jag tänker på det. Men pannkakorna blir ju goda. Jättegoda till och med. (Speciellt råttsisarna var väldigt förtjusta.) Och det hade varit värre att låta mjölken ligga och dö containerdöden. Jag tänker på det, och försöker känna mig lite som en hjälte istället.
(Det känns faktiskt lite fint att känna äckelkänslan också, på nåt sätt...)

Tankar kring att allt inte är svart eller vitt.

Inspirerat av det här inlägget hos Laks.

Allt är inte svart eller vitt tycker jag är ett väldigt bra talesätt. Applicerbart på det mesta och för mig har det verkligen betydelse. Få saker i livet är helt "svart-vita" och för mig hjälper det att hitta lösningar på olika problem när jag erinrar mig ordspråket.

Jag förstår dock att en kanske är ute på hal is när en använder sig av uttrycket i en diskussion kring veganism. Just döden är svart-vit. Antingen är man död eller också är man levande. Livet är det dock inte, då man kan leva och må på väldigt många olika sätt och eftersom olika varelser reagerar med olika känslor på samma sak så ökar gråskalan i omfång. Vad som är ett bra respektive dåligt liv är i vissa anseenden otydligt (för mig åtminstone) och jag skulle tro att många har olika åsikter kring detta.

Frågan kring huruvida det skulle vara ok att en varelse bestämmer om en annan varelse ska dö eller fortsätta leva tycker jag inte heller är svart-vit. Den känns som om den alltid kommer att cirkulera omkring och vara aktuell. Är det skillnad på om en människa "får" döda en människa eller en ko? Är det skillnad om hon dödar en okänd människa eller en vän? En familjemedlem eller en känd person? Är det skillnad på om en människa "får" döda en antilop och om ett lejon "får" göra detsamma? "Får" ett lejon döda en människa?

När det gäller veganism i vårt samhälle begränsas utrymmet för gråskalan, men den finns där även då. Hur mycket "får" man bestämma över en annan varelses liv? Beror det på vad som ligger bakom bestämmelsen (tex omtanke eller rent affärsintresse)?

För mig handlar inte veganismen om en utopi där alla djur är vilda och lever i det fria. Faktiskt. För mig handlar veganismen lika mycket om miljön och samhällsfrågor som om djurrätt, även om jag givetvis tycker att djurrätt är väldigt viktigt.

Jag tror att vi behöver sluta göra så stor skillnad på människor och djur. Människan bör kliva ner från sin höga piedestal och inse att vi faktiskt i grunden är jämlikar. Däremot har vi olika behov, och det krävs att de flesta av oss kompromissar lite med vår livsstil för att vi alla ska kunna leva i samklang.

Samhället behöver omformuleras radikalt. För mig finns det ingenting hållbart med att människor bor i stora städer, åker omkring i fordon drivna på olja och handlar mat och kläder hos olika stora affärskedjor. Jag tror att vi måste tillbaka till naturen. Vi behöver bosätta oss i mindre byar, tillsammans med djuren, och bli mycket mer självförsörjande!

Jag tror inte att vi ska äta djur, åtminstone inte i särskilt stor utsträckning (jag själv kommer aldrig att göra det), men jag tror att vi behöver leva tillsammans med dem. Om Sverige ska gå att odla upp måste landskapet hållas öppet. Om markerna inte ska utarmas behöver de gödslas och för att parasiter och sjukdomar ska hållas borta från växterna behöver man växla mellan olika grödor och även lägga marken i träda då och då. När det ligger i träda är det lämpligt att olika djur betar den, dels för gödslingen och dels för parasiter.

När man backar tillbaka till naturen (tråkigt att skriva backa när jag egentligen tror att det är ett stort steg framåt, vi ska givetvis dra nytta av all kunskap och forskning som vi skaffat oss!) tror jag att förhållandet till djuren blir naturligare. De behöver oss för skydd, sjukvård och mat (på vintern är det svårt för betesdjur i Skandinavien) och vi behöver dem för gödsling, värme, drag- eller bärhjälp och gemenskap. Vi är ju satta här på jorden alla tillsammans!

Jag kan inte svara ja eller nej på frågan om huruvida det är ok att någon bestämmer om en annan skall dö. Jag tycker att det är olika från fall till fall. Själv vill jag gärna inte vara orsak till någon annans död, oberoende av vem det gäller, men jag kan inte svara för alla. Jag tycker också att det är skillnad om det gäller människa eller varg eller krokodil, samt i vilket samhälle och i vilken livsituation det gäller. En stor bov i vårt samhälle tror jag är att människor slipper ta fram sin mat själva, samhället vill gärna gömma "tillverkningsprocessen" och det verkar vara många som inte riktigt är medvetna om vad de egentligen konsumerar. Det är fruktansvärt.

Rätten att andas

Vad som är ett "bra liv" för någon, människa eller djur, är en väldigt svår filosofisk fråga tycker jag. Vad vi behöver för att må bra och trivas varierar naturligtvis efter art och individ. Det är svårt att generalisera. Men vissa grundpelare kan man nog samsas om ändå, som bra luft att andas och rent vatten att dricka. Det behöver åtminstone alla (landlevande) djurarter jag känner till.

Det gör mig så ledsen hur människan ser på andra arter. En vän till mig som läser om husdjur på universitetet hade varit med sin kurs och hälsat på i ett svinstall. Jag känner till stället och vet att det är ett nybyggt miljonprojekt som bara varit igång något år eller så. Hen hade upplevt att luften därinne var så dålig att hen kände sig tvungen att gå ut en stund under visningen.

Jag blir hemskt upprörd av det! Att hen försökte släta över det hela med att grisarna inte lever så länge och att vi inte kräver någon fysisk prestation av dem gör mig nästan ännu argare! Vad är det som gör att grisarna måste prestera något för oss för att få andas ren luft?! Vem äger egentligen luften? Vem äger rätten till någon annans liv?

Jag förstår faktiskt inte hur man kan äta kött som man köper i en affär. Jag har sett mycket få ställen där kött produceras som jag tycker verkar trevliga. Självklart är det inte trevligt på ett slakteri men jag har faktiskt sett mycket få gårdar och uppfödningar av köttdjur som jag tycker verkar etiska och bra. Jag skulle aldrig betala för kött i en affär. Aldrig.
Jag tycker faktiskt inte ens att man kan rättfärdiga det hela med att det är svenskt närproducerat. Det kan du om du köper köttet direkt från en bonde, där du ser att djuren går ute under så naturliga förhållanden som möjligt och äter ekologiskt svenskt foder. Men du kan inte det om du köper det i en affär.

På förpackningen ser det grisköttet min vän tittade på ut att vara etiskt och närproducerat, men i själva verket är det så dammigt i stallarna att en människa inte vill vistas där längre än någon timme. Det är bra att Sverige är bland de djurvänligaste landen i Europa, men jag tycker banne mig inte att det räcker! 

Det här med mat...

Jag har ju inte världens bästa fantasi när det gäller matlagning. Inte heller det största engagemanget direkt, speciellt inte just nu när allt är ett enda bygg- jobb- och trasig hästkaos.
Oftast väljer jag en maträtt (eller för den delen råvara) som jag gillar för stunden och sedan proppar jag i mig så mycket av den/det att jag tröttnar. Sedan är jag hungrig i några dagar tills jag kommer på (eller snarare upptäcker) något nytt. Inte sådär jätteväldans konstruktivt egentligen. Just nu är det makaroner med pesto och avokado som jag äter. Tror att jag har gjort det sju gånger på fem dagar... Det täcker ju inte hela kostcirkeln direkt, men är i alla fall bättre än inget.
Om någon har tips på lättlagad och god mat som passar vid flyttkaos tar jag gärna emot! Vegetariskt givetvis och allra helst veganskt.

Frukost nom nom!

Alla kan göra något, och alla steg i rätt riktning är bra!

Snubblade över det här inlägget och blev ganska besviken på författaren av det.
Självklart vore det underbart om djurindustrin plötsligt fick upphöra och fler varelser på denna jord fick lite mer kärlek och respekt, men det kommer inte att hända över en natt! Det kommer att ta tid, tyvärr tar det antagligen ganska lång tid, och förmodligen är det också viktigt att låta det ta tid för att resultatet i slutändan ska bli bättre. Det är väldigt jobbigt när man tänker på det eftersom det kräver en massa lidande för många individer innan det har ändrats.

Men. Det sämsta man kan göra om man vill ha med sig fler är att nedvärdera människors goda handlingar. Det sämsta man kan göra är att spä på folks fördomar om att man måste vara extrem och ändra på hela sitt liv på en gång för att räknas och få vara med. Det är precis sådant som skrämmer bort folk, rädslan för att inte duga.

Alla goda handlingar räknas! För att jorden ska bli en trevlig plats att leva på tror jag att vi alla behöver känna att vi duger. Och det gör vi. Bara vi gör vårt bästa.
Varje gång vi inte handlar den där kycklingfilén på ICA gör vi en god handling! Varje gång vi cyklar istället för att ta bilen är det fantastiskt bra! Varje gång vi vågar stå på oss och säga vad vi tycker är vi värda en applåd! Så är det faktiskt, så var stolt över varje god sak du gör så kommer du att vilja göra fler och fler, det är jag säker på!
Även om man inte bojkottar all dålig djurhållning för att man är (lakto-ovo) vegetarian så gör man faktiskt både djuren, samhället och miljön en stor tjänst!

Matutmaning

Jag vet att jag börjar några dagar sent nu, men vad fasen, jag orkar inte vänta tills nästa månad! Jag hade nämligen tänkt att bara handla veganskt i mars. Jag kommer fortfarande att äta vegetariskt, det känns dumt att lämna ätliga saker i containrar och eftersom jag klarar av att äta ägg och mjölkprodukter så får det vara så. Kött skulle jag aldrig kunna få i mig, men det brukar jag å andra sidan ta med mig och ge till vänner.
Men jag hade alltså tänkt sluta konsumera animaliska produkter över huvud taget. Kul och spännande och ett steg i rätt riktning och allt det där! :)

För övrigt spelar det ingen roll att jag är några dagar sen, det är rätt sällan nu för tiden som jag orkar med att gå in i mataffärer nämligen. Men igår var jag, snäll som jag är, på jakt efter en speciell dressing åt en av mina vänner i kollektivet och besökte faktiskt fyra stora affärer, tyvärr utan någon framgång. Däremot resulterade det i att jag köpte havremjölk och juice, men det är ju veganskt bägge delarna.