Om avvänjning

Ganska många har frågat mig om avvänjning nu när Fahid börjar bli lite äldre (6mån). Jag blir spontant lite ledsen av det faktiskt, kan inte alls se någon generell anledning att vänja av föl så tidigt. Jag tror tvärtom att det är bra om fölen kan gå kvar hos mamman så länge som möjligt. Helst tills nästa föl, men eftersom många inte betäcker om direkt (tex inte vi just nu) så går det ju inte riktigt. Men jag tänker att en gärna vill göra det så likt naturliga förhållanden som möjligt. Så om det fungerar och inte russen börjar brunsta och Fahid betäcker så vill jag låta honom gå kvar så länge som möjligt.

Idag var jag dock ute på första ridturen utan att ta med honom. Gick toppenbra. Vi var bara ute i typ 20min och hade telefonkontakt med Erik som var kvar hemma och höll ett öga på flocken. Men Fahid verkade inte ledsen alls utan underhöll sig med att skojbråka med russen. De var inte heller lika ledsna som de brukar vara när vi har Fahid med, då saknar de honom så de blir alldeles vilda.
På hemvägen fick Firouzeh dock väldigt bråttom och ville knappt skritta, men så är det väl i början. Jag tror att både hon och jag ser fram emot att kunna rida som vi vill och inte hela tiden anpassa oss efter en liten lurvis som antingen vill gå snigelfart eller rejsa.

Upp till betet

Har ju varit lite dålig på att blogga, men för ett par dagar sen var det slut på gräs hemma och dags att vandra upp till betet igen. Hästarna verkade nöjda över beslutet och promenaden upp var så härlig! Fahid hängde med bra och verkade inte bli trött alls. Visserligen gick vi långsammare än vanligt, men ändå. Han fick också gå i lina på bilvägen, för säkerhets skull, och det klarade han galant. Bättre än väntat faktiskt med tanke på hur lite jag haft honom i grimma. Ska nog ta tag i den träningen nu snart, är himla sugen på att komma ut lite med hästarna! Och de verkar de också vara. :)

Donna och Bella

Det är så fint att ha hästar i flock. Att bara titta på dem gör mig lycklig. De är så fulländade på något vis. Jag kan inte tänka mig något vackrare än en hästflock i naturen. De är så levande, så kännande och så mycket i nuet. Jag hoppas att jag aldrig behöver leva utan hästar. För jag vet inte hur jag skulle andas då.

Äntligen

Efter att hela helgen ha jobbat varvat med att elda mängder av sly och gammalt ris som samlats på tomten och i hagen så kände jag den komma, den där krypande, lite småstressande känslan över att mina hästar måste ha gräs! Nu! Det är dags! Faktiskt helst i förrgår!
Ringer grannen, lagar staket, kör upp vatten och salt. Och min cykel.Sedan var det bara att koppla tre stycken förväntansfulla småhästar och bege sig mot betet! De kände genast att något var på gång, och jag kände mig lite sådär pirr-lycklig som en gör, när det är dags att flytta hästarna till betet. Det är så svårt att beskriva, men alla som har haft hästar har väl känt det. En känsla av sommar, frihet och vandringslust liksom. Åh vad jag älskar det! Och känslan av att jag kan ge mina hästar det de behöver som mest, sin flock och sitt bete. Underbart.

De blev förstås lyckliga av att komma dit. Betade först ivrigt i nån halvtimme och började sedan leka. Firouzeh tröttnade snabbt på att springa fort med stora magen, men de andra gasade på järnet! Själv somnade jag i solen vid en sten i hagen och vaknade nån timme och sisådär 5 fästingar senare.....

Om järnskor

Läste just en artikel om hovar och hovbeslag, efter en länk någon gjort, och känner lite att jag måste ta upp det här med järnskor igen.
I artikeln och i många andra sammanhang låter det som att järnskor är det värsta vi kan spika på våra hästar, men jag är tyvärr inte beredd att hålla med där. Vid första åtanken kanske det kan verka så, men funderar en lite mer ingående så inser en att det inte stämmer.

Ett vanligt fel är att jämföra hästens och människans skor, vilket inte fungerar i praktiken. En häst är mycket tyngre än en människa, våra fötter/hovar är utformade på olika vis och vi har åtskilda rörelsemönster. Hästen rör sig också oftare i högre farter än vad människan gör.

Att hovmekanismen fungerar som stötdämpning för hästen är helt sant, men det finns också en annan mycket viktig del i stötdämpningen när hästen rör sig, nämligen glidmomentet. När hoven landar mot underlaget är det meningen att den ska glida lite framåt innan hästen skjuter ifrån igen. Det är mycket viktigt för att skona hästens leder och rygg.

Det stora problemet med hovboots, gummiskor, greppskor och att ha broddar när det inte är is är att detta glidmoment stoppas. Det blir då en hård stöt genom hela benet och upp till ryggen när hästen sätter ner hoven och får "tvärstopp". Många ledproblem skulle förmodligen kunna avhjälpas om fler tänkte på detta.
Det är också anledningen till att det är fullständigt livsfarligt att rida (i högre farter) på tex en friidrottsarena, det ger för bra grepp!

Vidare är jag inte alls emot barfotagång, har själv mina hästar barfota, men det fungerar inte för vilken typ av hästhållning och ridning som helst! Alla som har sina hästar barfota och rider dem aktivt vet att det kräver sin skötsel och att en har det i åtanke i sin träning. Det är faktiskt inte ens alltid det är bra att köra travhästar barfota i lopp, många av de hästarna får hemska spänningar i ryggen och bogarna efter loppen.
Så länge hästsverige ser ut som det gör och så länge folk vill använda hovbeslag, så tror jag faktiskt att den vanliga järnskon är det som står sig bäst. Jag skulle inte våga rekommendera någon en greppsko/gummisko/boot av gummi om det inte är is/snö ute eller andra speciella omständigheter för en kortare tid.

Pest eller kolera

Inte helt oväntat kom det nu en studie om att det kan finnas ett samband mellan de småmaskiga hönäten och ryggproblem hos hästar. Jag diskuterade det faktiskt i förra veckan med en vän jag var och skodde hos; hur länge kommer det att dröja innan det kommer nya rön kring nackdelarna med näten?

Som allt annat i hästvärlden är det såklart inte odelat positivt med hönät. Redan på 70-talet när det var inne med (stormaskiga) nät kom larm om ryggproblem och luftvägsproblem eftersom hästarna åt högt.
Eftersom hästar är gjorda för att beta 16-18h/dygn så är deras kroppar designade för att stå med huvudet i marken ungefär så lång tid. Det finns studier på att hästen lagrar energi i sitt nackband (som går från manken till nacken precis bakom öronen) och för att återhämtningen och inlagringen av energi ska kunna ske måste nackbandet sträckas ut.

Nackdelen med hönät är alltså helt klart ätställningen. Dels att hästarna får äta med huvudet högt och dels att de ofta gör en vridande rörelse med nacken, vilken är onaturlig för hästen och så klart sliter i längden.

Men.
Om din häst är en sådan som lägger på sig alldeles för mycket vikt om den får fri tillgång på foder utan nät är det kanske ändå ett bra alternativ att fodra i nät, för det ÄR viktigt att länga ättiden. Hästens magsäck producerar lika mycket magsyra hela tiden, men bara halva magsäcken "klarar av" att vara i kontakt med syran, så om hästen inte får äta på 3h börjar den egna magsaften att fräta på magsäcken = magsår.

Om din häst dessutom är oskodd och tränad på att vara bunden och fastna i saker utan att få panik kan du hänga näten lågt. Oskodda hästar löper minimal risk att fastna och då gör du ätställningen åtminstone mer naturlig för hästen.

Dessutom är alternativet för många som ger fri tillgång att fodra direkt ur storbal vilket även det ger onaturlig ställning för halsen och ett onaturligt dragande och vridande med huvudet då fodret sitter ganska hårt i en rundbal om en inte skalar av den lager för lager (vilket inte hästarna gör ju).

Jag tycker att det är superbra att den här rapporten kom, verkligen, men jag kommer att fortsätta fodra i mina nät. I den perfekta av världar skulle jag gärna slippa men nu kan jag tyvärr inte fodra ut högar i leran som till hälften eller mer blir nedtrampade, det är inte bara dyrt utan förstör också marken i hagen.
En häst som generellt bär sitt huvud lågt, som inte kan äta fri tillgång utan nät och som när väderförhållande duger (snö/fruset/torr mark tex) så att fodret inte blir nedtrampat får lite högar på marken, som går ute hela sommaren och betar gräs och som rids utan nosgrimma och hjälptyglar, med en sadel som passar och gärna och ofta får bära sig själv i en lång låg form tror jag inte far illa av att äta ur lågt hängda hönät.
Som med det mesta; pest eller kolera. En får göra en bedömning efter den individ det gäller.

Evighetssyssla

Hej och hå. Fylla och släpa hönät. Fast att vi har ganska många sådana så tycker jag hela tiden att jag går och fyller och släpar dem hit och dit. Ganska mycket mer jobb än jag har haft de senaste vintrarna med bara fodring, trots att gullehästarna har fri tillgång på mat. Både förra året och året innan fodrade vi direkt ur storbalar och hade en traktor att köra in dem. Nu har vi ju inte det, så följden blir att handfodra.

Men egentligen är det bättre att ha det såhär, både för hästarna, ekonomin och marken så det är värt allt släpande. Jag kanske kan skaffa ännu fler nät och en större skottkärra om jag tröttnar. Men hästarna äter långsammare än de skulle göra annars och får då längre tuggtid utan att äta ihjäl sig och det blir mindre spill vilket gynnar både marken i hagen och min ekonomi. Dessutom blir inte marken lika sliten där jag fodrar eftersom det blir en mindre mängd foder på fler ställen och jag kan enkelt flytta näten och alltså matplatsen oftare än en gång i veckan. Dessutom kan jag flytta in näten i lä efter vilket håll det blåser från och hänga dem i solen om det är fint väder.

Tjoho!

Hästarna har äntligen godkänt lösdriften :D Då vi kom upp dit ikväll så låg bägge ner och vilade. Mysigt till tusen. Tyvärr ingen bild då lampan i skjulet strular och inte lös = kolsvart. Så, tja, hästarna verkar alltså kanske trivas bättre utan lampa än med... Eller också så var det det lugna, stilla vädret som gjorde att de kände sig trygga. Kul i alla fall. :)

Isolering till vattenbaljan

Jag fick ett ryck och gjorde äntligen slag i saken att göra en isolerad vattenbalja till hästarna. Det var ju dags nu med 10 minusgrader ute. Har egentligen tänkt på det sedan förra vintern, men bättre sent än aldrig. Använde en gammal spånskiva från skroten, överbliven isolering från vagnsbygget och lite plankstumpar. Bra att alltid spara överblivna bitar, kanske inte för korta, men sådär mittemellankorta i alla fall.
Jag gjorde helt enkelt en låda, fyllde med isolering och ställde i vattenbaljan. Sedan ställde jag den på en liten lastpall, tänker att det borde göra att det inte blir lika nedkylt underifrån. Blir spännande att se hur bra vattnet håller sig i nu.

Gullehästarna ville direkt provdricka. Eller snarare provstänka och leka med vattnet.... :)

Lösdriften är färdig!

Jippie! Det känns himla bra, och den är så fin så. Massor med härlig halm är det i den nu och jag försökte locka hästarna med hönät också, men hittills väljer de skogen istället. Kanske att jag skulle sova där själv istället då, blir lite sugen...
Det känns väldigt bra att skjulet finns nu ändå, speciellt om det ska bli snöstorm som det ryktas lite om. Hu, jag hoppas vädret tar det lugnt.

1a advent

Och hästarnas lösdrift är färdig! Till och med en lampa har de fått, som är ljusstyrd så den tänds när det mörknar. Toppen tycker jag.
Skjulet kanske inte är så vackert i andras ögon, det är ju byggt av en massa omaka plankor i olika färger som vi hittat här på gården, men jag tycker att det är bland det finaste jag sett! Det är ju rejält och stabilt och det känns så himla bra att hästarna kan gå in där om de vill och ha det torrt och vindskyddat. Bara halm att ligga på som saknas.

Vi tänkte ha lite invigning nu när det mörknat med lusernsmask och mineraler, men det hade inte hästarna lust med! De tittade förbi som snabbast med återvände sedan till sin favoritskogsdunge för tillfället eftersom det blåste mer eller mindre storm. Men där stod de nöjda och tuggade hö. Typiskt. Men nu har de en torr plats att ligga på imorn förmiddag i alla fall, om vädret lugnat sig då.

Update

Det har varit så fruktansvärt mycket i görningen på senaste att jag inte hunnit uppdatera något här. Men nu är vagnen i alla fall också på Bodarna. I hagen. Och det är ganska fantastiskt. Jag har 19 hästar, 4 får och 9 lamm som kommer upp till mig om kvällen och säger godnatt. Firouzeh är aldrig långt borta och jag kan fixa i trädgården samtidigt som jag tjuvkikar på vad hon har för sig.

Firouzeh verkar nöjd med tillvaron och spenderar dagarna med att äta, sova och rulla sig. Det är väldigt fint att hon får gå i en så stor flock, det märks verkligen att hon uppskattar det och att hästarna rör sig mer och kommunicerar mer på något vis. Jätteroligt att se!

Alla djuren är också väldigt nyfikna och pratsamma och kommer genast och tittar vad man har för sig om man startar några projekt i hagen.

Ett litet flyttlass med plantor. Alla fick inte plats i bilen... :)

Vagnen är ute och åker! Efter hjullastaren och min snälla pappa.

Utsikten första kvällen på Bodarna.

Jag skyfflar av lite jord som vi flyttat med på flaket. Och lite gräslök och timjan.

Erik får lite hjälp när han samlar in gödsel till odlingarna.

Här bor vi nu. :)

Skomakarens barn

Idag drog jag av Firouzehs flappskor för att lägga om dem en sista gång (förhoppningsvis) för den här vintern. Det borde jag nog ha gjort tidigare. Det är lite sorgligt hur man (jag) ibland prioriterar bort mig själv och mina närmaste till förmån för jobb och saker jag lovat andra.

Jag får väl ta det här som ytterligare ett bevis på att hästar egentligen ska gå barfota. Hovarna såg verkligen hemska ut. Jättelånga, höga hemska trakter, massor av röta i strålen som också såg helt förstörd ut. Buhu, jag känner mig fruktansvärd!

Jag verkade ner henne en del såklart men låter henne nog gå utan skor åtminstone ett par dagar nu. Stod i valet och kvalet med gråten i halsen, men vi får halka lite nu ett tag. Förmodligen spikar jag på flappsen ett tag till när det töar dock. Halkan är också fruktansvärd på sitt vis och man riskerar både fläkskador om hästen ramlar och en massa muskelspänningar av att den behöver gå och spänna sig. 

Det verkade dock som om hon var nöjd med att slippa skorna, och jag antar att det är lite likt när vi äntligen kan gå utan skor på våren, det är ju underbart! Jag hoppas att hon ska klara isen, men hon har alltid varit väldigt säker på foten och har aldrig tidigare i sitt sjuåriga liv gått skodd över en vinter. ÅH vad jag längtar till våren!! !

Livet med häst

Jag kanske är väldigt känslig av mig, men jag upplever hemskt mycket oro och obehag av att inte bo med hästarna. Det tar under fem minuter att åka dit med bilen, men det räcker faktiskt inte för mig!
Jag har byggt mig ett eget litet hus på hjul för att kunna bo med dem, precis hos dem alltså, och ändå så bor jag längre ifrån dem nu än vad jag någonsin gjort tidigare. Även om det inte kan skyllas på andra än mig (jag borde kollat upp saker noggrannare, jag borde varit envisare med min egen vilja, jag borde inte brytt mig om någon annan tvåbentings realistiska argument osv) så känns det så himla orättvist.


Allt i vardagen känns påverkat av det här. Jag har omotiverat mycket ångest över planeringen kring att åka hit och dit för att jobba, dumpstra, rida, sköta hästarna, bara tycka om hästarna lite och sånt. Jag känner mig hopplös och har inte lust med nästan någonting. Jag oroar mig så mycket över hur jag ska orka knata ut till bilen sent på kvällen och åka upp för att fylla vatten eller byta täcken eller bara säga godnatt att jag liksom inte riktigt orkar lägga energi på ridningen och träningen. Det blir någon en ond cirkel.


Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det hela kortsiktigt, men vi ska flytta ihop igen! Jag vet inte riktigt var och hur men det ska ske nu i vår. Så fort det blir lite lättare att åka med vagnen, dvs mindre snö och halt. Det ska vara innan det är dags att peta ner fröna i jorden ute!


Tills dess försöker jag engagera mig i mitt nyväckta matintresse och rullar egna raw chokladbollar till mig och brodern. Nom! Helt otroligt att något nyttigt gjort på dadlar och linfrön kan vara så enormt gott. :)

Stall vs. lösdrift

Eftersom vi inte har haft någon lösdrift på det nya stället så har vi tvingats stalla in hästarna tills vi löst det med en ligghall ute. Tråkigt men inte mycket att göra åt. Vi måste ju följa lagen och tydligen finns det flera grannar i området som brukar kolla upp gårdarna nära och anmäla om någon verkar smita. Lite löjligt känns det dock att människor tror att hästarna hellre vill stå inne i en liten låda än vara ute när det fortfarande är 10grader varmt och de har fri tillgång på foder samt gräs som växer i hagen vilket var läget när vi flyttade in. Men lag är lag.

Hästarna verkar dock inte alls imponerade av lagen. Första kvällen gick det bra att få in dem men de verkade helt förtvivlade när de insåg att vi skulle lämna dem i boxarna. I den stunden var det lätt att känna sig som en hemsk förrädare. De kan verkligen inte förstå varför de måste vara ensamma i varsin liten trång box när det finns en hel hage utanför!

Ofta upplever man hästar annars vara ganska nöjda med att få komma in och kissa i halm och äta lite kraftfoder, även om de inte nödvändigtvis alltid vill stå kvar i boxen hela natten. De flesta är vana sedan de var små att det är så och hästar är vanedjur, de vill att man ska följa rutinerna och att inget ska ändras för mycket. Både Firouzeh och Sapone har ju tidigare stått på stall och det har egentligen inte varit något problem rent psykiskt, mer bara lett till svullna ben och stelare hästar.

Men nu hade de alltså bestämt sig för att de var utedjur. De ville hålla ihop sin flock och inte stå stilla inne hela natten och stirra på en vägg. Följande kvällar fick vi hämta dem längst bort i hagen och släpa in dem. Andra kvällen fick vi inte ens tag på Karins unghäst förrän vi var vid grinden med de andra och han insåg att han ville följa flocken.

Jag grät när vi kom hem. Och innan vi åkte. Klumpen i magen ville inte försvinna. Kände mig så himla maktlös! Första veckan på stall var väldigt påfrestande för oss alla tror jag.

Nu har de stått på stall i tre veckor, och även om det inte är poppis (vi får fortfarande hämta dem längst bort i hagen) så verkar det som mer ok. Ingen av dem gillar att vara i boxarna men de är inte hysteriska längre i alla fall. Dessutom har vi fått låna en container av min far över vintern så det ska inte vara såhär för evigt, utan som tur är verkar en bättre lösning vara inom räckhåll. Vi kommer igen!

Bild från sista dagen på Tisslinge på mig och min lilla favorithäst :)

Om att ha hästar med olika näringsbehov...

När sommaren närmar sig är det alltid ett dilemma att ha en väldigt hungrig och lättfödd häst. Det är underbart med det första gräset, förutom att hästen helst moffsar i sig lite för mycket. Ännu värre blir det om de övriga flockmedlemmarna behöver all näring de kan få och bara mår bra av lite extra protein. Man vill ju som inte ta hästen ifrån flocken och låta den gå ensam i en skogshage (om man lyckas hitta en sådan inom rimligt avstånd) även om det rent fysiskt skulle vara det bästa för den.

Firouzeh är ju både hungrig och lättfödd och med mycket mindre näringsbehov än sina vänner och min plan var att rida som en tok nu, helst två pass om dagen, för att inte lägga på oss alltför mycket. Tyvärr sprack ju planen på grund av hälta, och det är ibland svårt ändå att få ihop det. Vi har kapitulerat och provar nu munkorg. Jag känner mig förfärlig när jag klär på henne den men själv verkar hon inte särskilt brydd faktiskt. Lite kan hon äta genom hålen men det blir inte alls samma sak. Det verkar hittills gå bra, och det ÄR ju faktiskt bättre för henne såhär. Hon kan gå kvar i flocken, och hon slipper få i sig alldeles för mycket.

"Kom och ta av den här nu matte!"

Att sko eller inte sko

Det finns oändligt många anledningar till att sko eller inte sko en häst. En del av dem är bra, en del av dem dåliga. De flesta varierar från fall till fall hur bra de står sig.

Det som hästen (opåverkad av domesticering) är givetvis att promenera runt barfota på en fin gräsplätt med sin flock och inte se skymten av varken människa eller sadel. Om detta skulle vara det bästa för hästen vet vi inte. Trots allt så har våra tamhästar bättre hälsostatus än deras vilda släktingar och de lever faktiskt också längre.

Det finns emellertid flera olika typer av hästmänniskor. När det kommer till kritan har vi alla häst för vår egen skull. Faktiskt. För att vi gillar hästar så mycket. Men sen så finns det olika kategorier som tycker antingen att vi ska anpassa oss till hästen eller att den ska anpassa sig till oss. Bägge delarna måste givetvis ske, men olika personer fokuserar olika mycket på det ena eller det andra. Det gör att "den ena sidans" argument kan låta helt hopplösa i "den andra sidans" öron. Tråkigt nog.

Jag tror att alla måste försöka lyssna lite mer på varandra och inte vara så dömande. Välmåendet sitter faktiskt inte bara i huruvida hästen har järnskor eller inte - det finns massor av andra aspekter runt omkring också!

En av alla fördelar med lösdrift

Nu när gräset börjar komma upp kan våra hästars magar vänja sig vid det i takt med att det kommer upp eftersom de går ute hela tiden. Perfekt!

<3