Tillbaka på Yxtaholm

Och Firouzeh verkar inte intresserad av att brunsta. Jag håller tummarna ändå. Snart snart hoppas jag!

Hon, jag, Jojo och Bullen red till soptippen genom skogen. Värsta älgvägen över kalhyggen, diken och stockar och genom snårskog. Men vi kom fram till slut. Tuffa ryttare och tuffa hästar... Firouzeh fick duscha svansen efteråt.

Dagen har varit lite sådär märklig. Regn och sol om vartannat. Jag känner mig konfunderad över livet, och hoppas vår fölunge vill bli till nu snart!

Firouzeh och två hagkompisar

Prada, Jojo & Falanghina

Valackflocken

Hejdå och hej

Det var väldig vemodigt att lasta hästarna i morse. De skötte sig dock exemplariskt och var inga som helst problem att lasta bägge själv. Firouzeh fick åka med till Yxtaholm och vända, fint för Flugan som slapp åka själv och lite enklare rent logistiskt. Firouzeh är väldigt lätt att ha med sig och verkade inte särskilt besvärad av åkturen.
Däremot tyckte båda hästarna att det var väldigt tråkigt att skiljas åt och det stack lite i även mitt hjärta när vi lämnade lilla Flugis.

Bästa polarna

Sedan väntade släppet på Bodarna och förberedde mig entusiastiskt med att först gå en promenad med Firouzeh som stått i släpet så länge och sedan plocka fram kameran i högsta hugg. Här blir show tänkte jag, hon har ju inte träffat tjocka släkten på hur länge som helst!
Tji fick jag. Hon drog en repa genom hela hagen med flocken efter sig men sedan bestämde hon sig för att beta. Och därmed basta. När de andra hästarna försökte störa och få igång lite mer spring slängde hon nonchalant ut ett bakben, utan att ens lyfta huvudet. Jaha, så dramatiskt blev det efter att hon inte sett släkten på i alla fall två år.
Det känns väldigt fint att ha henne där, det märks verkligen att hon blev glad!

Ganska vacker häst en har ändå :)

Full fart iväg, roligt att hon för en gångs skull är bland de stora i flocken ^^

Hälsar på nya russbäbisar

Vem är det som kommit hit?

En lycklig Firouzeh!

Världen gungar

Plötsligt blev allting bestämt så fort. Massor av saker hände i rask följd och nu har jag i alla fall äntligen kommit till någon slags beslut. Flugan åker hem till Yxtaholm. Jag och Firouzeh flyttar hem till Bodarna där vi båda är uppväxta.

Det känns lite tråkigt och sorgligt, men samtidigt skönt. Vi får en större frihet just nu och jag hinner förhoppningsvis odla lite bönor
och grönsaker. Vi får bo tillsammans jag och Firouzeh i alla fall även om det är tråkigt att skiljas från Flugan.

Vi har massor med vänner där och det finns bra ridmöjligheter. Till och med en ridbana. Firouzeh får lata sig i stora fina hagar med tjocka släkten och jag är lovad att rulla in vagnen i hagen. Äntligen kommer jag få min finaste pälsis precis utanför fönstret!

Gräset och sommarkänslor

Idag har vädret varit underbart! Jag har gått omkring i kjol och bikinitopp i stort sett hela dagen och inte frusit alls. Vårbruket är i full gång ute på åkrarna och det dammar om fordonen på vägen. Hästarna börjar bli korthåriga igen och lyfter knappt huvudet från backen eftersom det nya gräset är så gott.

Jag önskar att jag bara kunde ta ett djupt andetag och njuta av allt som sker, istället för att hela tiden påminnas om att vi måste flytta, men inte har en aning om vart. Att jag kunde sluta tänka på hur gärna jag vill sätta spaden i jorden, och hur nära det är nu att sommarens odlingsplaner helt raseras.
Jag har i princip slutat äta igen. Längtan efter en egen odling växer sig så stark att jag ratar "köpe-grönsakerna". Nu när jag skulle sätta igång är det som om någon har slagit undan benen för mig. Skit också.

Jag rensar bland mina grejer så länge. Lägger upp tradera-auktioner och lagar gamla jeans. Tänkte försöka kicka igång symaskinen igen också. Och börja med något av alla liggande projekt...

Fina underbara älskade hästar <3

Mina fina hästar

Ensamhetsträning

Idag var vädret helt fantastiskt! Sol, blå himmel och massor av underbart vacker dimma som täckte landskapet. Om man bortser från kylan (-12grader) så var det väldigt likt vädret på Kanarieöarna, vilket påminde mig om min växande längtan efter att flytta till varmare breddgrader.

Jag känner att jag har skrivit lite lite om Falanghinas träning på sistone. Ridningen (i skritt och trav) fungerar bra när vi rider tillsammans och hon sköter sig jättefint som handhäst. Något hon däremot har haft svårt med är att vara ensam. Hon kan bli alldeles förtvivlad över att behöva gå ifrån de andra hästarna och avskyr att bli lämnad ensam i stallet en liten stund då och då.
Så vi tänkte börja träna på det där med ensamhet hon och jag. Vi var ute och tömkörde en sväng idag på förmiddagen, för andra gången, och hon skötte sig fint med tanke på omständigheterna tycker jag. Hon ville vända någon gång i början och hon skyndade lite på hemvägen men det var mycket bättre än gången innan.
Hon är egentligen en ganska trygg häst och är inte särskilt rädd för "konstiga saker" som man kan gå förbi. Men det är klart att allt blir mer på allvar när man är ensam ute och ska gå först.
När vi kom tillbaka lät jag henne göra det tråkigaste hon vet en stund (stå i stallet och äta kraftfoder (egentligen inte riktigt kraftfoder utan lusern)), istället för det roligaste (springa ut i hagen till kompisarna). Jag tänker att hon kanske får mindre bråttom hem om hon vet att det är matdags innan hon får komma till de andra i hagen igen.

Gott nytt år!

Jag och min käre bror hängde, efter dykningen, i vagnen och åt tacos och myste. Tolvslaget tillbringade vi i hästhagen. Det ger blandade känslor tycker jag att stå bland hästarna och se och höra alla fyrverkerier omkring. Lite coolt men ganska korkat. När man inte ser de vackra färgerna på himlen känns det verkligen som jag föreställer mig ett krig.

Hästarna tog det hela ganska sansat dock. Lilla Flugan blev mest berörd och fick igång de andra i trav när den närmsta grannen smällde av sina raketer, men mer action än så blev det inte och trots att de var uppmärksamma verkade de inte så rädda.

Höjdpunkten på natten var såklart bubblet. Firouzeh är väldigt förtjust i champange och de andra hästarna verkade också tycka att det var ok. Vi hade med oss fin-glas från hittade i en skrothög och min lilla tokpålla glömde direkt raketerna när vi öppnade flaskan och delade systerligt.

Jag och lillhästen och skog :)

Fin bild, tycker jag :)

Fröken Falanghina innan morgonens ridtur :)

Tyvärr glömde jag fota när jag red. Tänkte på annat. Det var första gången jag red henne själv i skogen, men det gick bra. Ungefär som att tömköra, eftersom det förväntas av henne att gå först och att hon plötsligt är ensam på marken. Lite vingligt och ovant förstås när man är utan flocken och någon gång gnäggade hon efter de andra. Men jag är nöjd, hon är väldigt sansad och trygg i sig själv ändå. Att klättra omkring i vår lilla skog är nog en perfekt början på att vara ute ensam och knalla. Sedan kanske vi kan avancera till att gå över vägen till travbanan eller rida snirklar på ängen.
Mitt favoritsätt att lära unghästarna att svänga och följa ryttaren är att rida omkring bland träd, stenar och rötter. Då har de annat att koncentrera sig på istället för att fundera över vad som betyder vad och varför de ska svänga. Bäst är förstås om man har sällskap och alla går åt samma håll men lite egna vägar, men har man inget får det fungera ändå.
Duktiga hästen!

Hästarna

Kärlek på dom!

Söndag

Tömkörningspromenad med Lill-hästen i regnet. Mys!

Ny häst!

Falanghina, sto född 2009 på Yxtaholm, Prinsens Araber e. Gwarant u. Farza

Familjen växer, åtminstone tillfälligt :) Lilla Frallan är nämligen min träningshäst ett litet tag framöver och alltså en del av flocken. Hittills verkar hon trivas och har varit väldigt lugn ända sen hon kom. :)