Årets första små frön satta

Nu när solen äntligen blivit på vårhumör petade jag äntligen ner några frön. Inte så många, eftersom jag inte har bestämt var vi ska bo i sommar, och dessutom har vi inte så mycket plats just nu. Jag kan ju sätta fler senare också om jag ändrar mig.
Men det är så fint med de där första små skotten som kommer upp, som lite nytt hopp liksom. Det började med att jag ville sätta drakfrukt-frön igår kväll, men slutade med att jag inte ens har öppnat och ätit drakfrukten utan istället satt lite tomater, melon, aubergine, lakrits, chili och jalapeno. Hoppas de kommer upp snart! :)

I förgrunden är det en habanero som jag satte i höstas. Den blir nog glad över lite vårsol, och jag blir glad om Malte kan låta bli att äta upp den som han gjorde med de jag satte förra året..

Solsken på burk

I våras plockade jag en korg tussilago på ett fantastiskt ställe med massor av små gula tussilagosolar över hela marken. Nu har de torkat och doftar ljuvligt!
En ska inte äta för mycket tussilago, men i lagom mängd hjälper det mot värk och feber. Och så blir i alla fall jag lite lycklig av att bara öppna och lukta i min burk. :)

Samlarmani

Ända sedan jag var liten har jag samlat på allt möjligt. Ja, på det mesta faktiskt. Fina stenar och pinnar, gräsfrön, kastanjer, tejprullar, tagel, häftmassa, you name it!
På ett vis känns ju mitt samlande ganska fint och bra att ha. Det måste ju vara en naturlig instinkt hos människan att samla, då vi är ett jägar- och samlarfolk. Dessutom är det praktiskt att för det mesta ha sådant som en då och då behöver hemma.
Men i vissa fall går det till överdrift, som tex när jag är för rädd om mina samlingar. I somras torkade jag en massa brännässlor för att ha i smoothies och liknande och det har känts så fint att ha dem i sina burkar att jag inte kommit mig för att äta upp dem. Nu när nässlorna snart kommer att komma upp igen (förhoppningsvis) så känns det ju ganska tråkigt med pulver från förra året.... Aja, jag får väl ha det som gödning åt blommorna om inte annat - hoppas att jag lär mig något av detta nu!

En liten del av min burksamling...

Lilla zuccinin

:)

<3

Verandabygge

Började äntligen bygga på mitt verandaräcke idag. Jag tror att det blir bra. Kan inte riktigt bestämma mig vilken färg det ska bli dock, men det lär väl lösa sig. Det var ett tag sedan jag hanterade såg och borrmaskin nu så det kändes roligt. Jag hoppas att jag får mer tid till hantverk och att bygga saker i vinter. :)

På väg in med lite kryddor till torkning är jag på bilden, kryddbuskarna i landet har plötsligt svämmat över känns det som, och det är underbart! Jag hoppas att jag kommer att hinna torka mycket av det till vintern.

Plocka mölter

Obligatorisk syssla i Dalarna. Och jättemysig. Speciellt i år när det verkar vara hjortron-år och finnas hur många som helst. Jag vill koka sylt på dem och Erik vill göra likör, vi får väl se vilket det blir. ^^

Ledsna tobaksplantor

Slänger upp två bilder på mina ledsna tobaksplantor för att kunna visa några vänliga människor på alternativ.nu så att de ska kunna komma med bra tips. Om någon annan mer erfaren tobaksodlare skulle råka kika får ni ju gärna ge lite tips också. :)

Rastlöshet

Idag stod, förutom jobb, vedhuggning på schemat. Vi lyckades släpa upp ganska mycket ved i helgen trots allt, men när man sågat, kluvit och staplat det ser det betydligt mindre ut. Bäst att vi jobbar på lite så vi får upp all ved innan hösten.
Jag gillar att hugga ved. Det är roligt att svinga yxan och en får utlopp för lite aggressioner. Dessutom bejakar det mitt samlarbehov att kunna stapla ved inför vintern. Mycket bättre att samla på mat och ved än på grejer!

Det är märkligt vad mycket skräp man äger egentligen. Eller inte skräp, men sånt som man i princip aldrig använder och som bara tar en massa onödig plats. Fem stora pappkassar har jag burit iväg till Myrorna de senaste dagarna och jag är redan i full färd att fylla en sjätte.

Jag är och har alltid varit en ganska obotlig samlare, så det behövs ganska mycket rastlöshet och ångest för att jag ska börja sortera. Men när jag väl börjat tycker jag att det är ganska kul. Och himla skönt när det blir mer plats i vagnen. Ibland är det en utmaning att bo på 14 kvadrat, men jag gillar utmaningen! Jag tycker bättre om att inte äga så mycket, så jag fortsätter att rensa. :)

Firouzeh och (stora!) lillsyrran

Helg och full fart

Erik har varit ner och hälsat på några dagar i blåsten. Som alltid har vi tusen projekt på gång, och hann väl inte med allt vi tänkt oss, men en hel del i alla fall. Vi har fällt träd, ridit, påbörjat ett litet växthus, dragit fram lite ved med Firouzeh för första gången och kluvit ved. Och förstås ätit popcorn, busat och myst en del. Och varit på loppis. Och jobbat lite.

Växthuset står mot väggen och kommer delvis att bestå av fönster (bland annat de som satt i vagnen från början) och delvis av byggplast. Vi tycker redan att det är jättesnyggt trots att den inte är klart, men tyvärr lite litet... Får se vad jag ska göra åt det.
Tomaterna som bor i växthuset är jättekraftiga och fina och växer varenda dag. Vissa har till och med fått små små början till tomater på sig, jag längtar verkligen tills de mognar!

Att dra ved med Firouzeh var jätteroligt! Först var det lite svårt, hon förstod inte att hon skulle dra utan stannade snällt som om utrustningen fastnat i något, men vi provade lite lättare bitar och då gick det toppen. Hon vande sig vid det släpande ljudet väldigt snabbt och gick helt själv efter några vändor. Kul kul!
Jag är väldigt peppad på att fortsätta "inkörningen" med vagn nu, men det får vänta tills vi är två personer igen.

Vad har du för dig?

Äntligen har en del av plantorna fått flytta u ti tältväxthuset på heltid!

Stekt potatis med brännässlor

Världens enklaste och billigaste (fusk)mat. Speciellt om man hittat potatisen i en container.
Bara att skära i bitar och slänga i stekpannan. Men jag sparar nog lite på kryddningen nästa gång, brännässlorna var ganska starka i sig själva. :)

Omplantering

Ett av mina största intressen är odling. Det är nog mitt nyaste stora intresse. Det har lett till att vagnen är mer eller mindre full av små plantor på väg upp och jag får hela tiden försöka hitta på nya sätt att få plats med fler. Till och med i sängen står det några små kålrabbisar på väg upp. :)

Det är en sån himla fin känsla när de små tittar upp ur jorden. Det blir tydligt att livet återvänder till jorden efter en lång mörk vinter. Det är lite utav växthuskänsla i hela vagnen och jag tror att man mår bättre i allmänhet av att omges med växtlighet. Det känns som att det stimulerar till kreativitet på något vis.

Vårkänslor

Årets första nässlor ligger på tork på en tidning ovanför vedspisen. Alldeles bredvid stalldörren hade de kikat fram. De brukar växa där i en jättekoloni så det är bara att skörda sig ett knippe när man är på väg hemåt.

Och björkarna har börjat sava! Vi som nästan trodde vi missat det hela eftersom flaskan hängt ute i två veckor utan att något hänt. Men det är väl för att tjälen börjat släppa så sent.

Björksav kan man tappa på ett trädvänligt sätt genom en gren på björken. Det går långsammare men man skadar inte alls trädet på samma sätt. Jag låter flaskan hänga på i flera dagar.
Saven går att tappa från det att kälen börjar släppa tills löven börjar komma på björken. Den går att använda som bla måltidsdryck eller att koka sirap på. Det sistnämnda hade jag tänkt prova i år.

Tänk på att fråga markägaren innan du tappar en björk och att samma björk inte ska tappas flera år i rad.

Mitt lilla gula kök

Fyllt av diverse frön, som sig bör eftersom våren är här :) Inspirerat av all hydro-stads-odling planterade jag krasse och några kryddor i petflaskor. Kul att återanvända saker (även om jag "snott" flaskorna av vänner eftersom jag så sällan dricker läsk :P).

Jag var lite sugen ett tag på att ordna ett hydro-system, men insåg sedan att jag gillar kretslopp och sådant som går runt "på riktigt". Jag vill ju kunna bli så självförsörjande på mat som möjligt och då är det nog bättre att odla i jord och kompost. Jag har ju heller inget emot jord inne.

Tankar kring att allt inte är svart eller vitt.

Inspirerat av det här inlägget hos Laks.

Allt är inte svart eller vitt tycker jag är ett väldigt bra talesätt. Applicerbart på det mesta och för mig har det verkligen betydelse. Få saker i livet är helt "svart-vita" och för mig hjälper det att hitta lösningar på olika problem när jag erinrar mig ordspråket.

Jag förstår dock att en kanske är ute på hal is när en använder sig av uttrycket i en diskussion kring veganism. Just döden är svart-vit. Antingen är man död eller också är man levande. Livet är det dock inte, då man kan leva och må på väldigt många olika sätt och eftersom olika varelser reagerar med olika känslor på samma sak så ökar gråskalan i omfång. Vad som är ett bra respektive dåligt liv är i vissa anseenden otydligt (för mig åtminstone) och jag skulle tro att många har olika åsikter kring detta.

Frågan kring huruvida det skulle vara ok att en varelse bestämmer om en annan varelse ska dö eller fortsätta leva tycker jag inte heller är svart-vit. Den känns som om den alltid kommer att cirkulera omkring och vara aktuell. Är det skillnad på om en människa "får" döda en människa eller en ko? Är det skillnad om hon dödar en okänd människa eller en vän? En familjemedlem eller en känd person? Är det skillnad på om en människa "får" döda en antilop och om ett lejon "får" göra detsamma? "Får" ett lejon döda en människa?

När det gäller veganism i vårt samhälle begränsas utrymmet för gråskalan, men den finns där även då. Hur mycket "får" man bestämma över en annan varelses liv? Beror det på vad som ligger bakom bestämmelsen (tex omtanke eller rent affärsintresse)?

För mig handlar inte veganismen om en utopi där alla djur är vilda och lever i det fria. Faktiskt. För mig handlar veganismen lika mycket om miljön och samhällsfrågor som om djurrätt, även om jag givetvis tycker att djurrätt är väldigt viktigt.

Jag tror att vi behöver sluta göra så stor skillnad på människor och djur. Människan bör kliva ner från sin höga piedestal och inse att vi faktiskt i grunden är jämlikar. Däremot har vi olika behov, och det krävs att de flesta av oss kompromissar lite med vår livsstil för att vi alla ska kunna leva i samklang.

Samhället behöver omformuleras radikalt. För mig finns det ingenting hållbart med att människor bor i stora städer, åker omkring i fordon drivna på olja och handlar mat och kläder hos olika stora affärskedjor. Jag tror att vi måste tillbaka till naturen. Vi behöver bosätta oss i mindre byar, tillsammans med djuren, och bli mycket mer självförsörjande!

Jag tror inte att vi ska äta djur, åtminstone inte i särskilt stor utsträckning (jag själv kommer aldrig att göra det), men jag tror att vi behöver leva tillsammans med dem. Om Sverige ska gå att odla upp måste landskapet hållas öppet. Om markerna inte ska utarmas behöver de gödslas och för att parasiter och sjukdomar ska hållas borta från växterna behöver man växla mellan olika grödor och även lägga marken i träda då och då. När det ligger i träda är det lämpligt att olika djur betar den, dels för gödslingen och dels för parasiter.

När man backar tillbaka till naturen (tråkigt att skriva backa när jag egentligen tror att det är ett stort steg framåt, vi ska givetvis dra nytta av all kunskap och forskning som vi skaffat oss!) tror jag att förhållandet till djuren blir naturligare. De behöver oss för skydd, sjukvård och mat (på vintern är det svårt för betesdjur i Skandinavien) och vi behöver dem för gödsling, värme, drag- eller bärhjälp och gemenskap. Vi är ju satta här på jorden alla tillsammans!

Jag kan inte svara ja eller nej på frågan om huruvida det är ok att någon bestämmer om en annan skall dö. Jag tycker att det är olika från fall till fall. Själv vill jag gärna inte vara orsak till någon annans död, oberoende av vem det gäller, men jag kan inte svara för alla. Jag tycker också att det är skillnad om det gäller människa eller varg eller krokodil, samt i vilket samhälle och i vilken livsituation det gäller. En stor bov i vårt samhälle tror jag är att människor slipper ta fram sin mat själva, samhället vill gärna gömma "tillverkningsprocessen" och det verkar vara många som inte riktigt är medvetna om vad de egentligen konsumerar. Det är fruktansvärt.

Köksfönstret

Min lilla habanero börjar äntligen få flera blad, solen har återvänt till vår nordliga del av klotet!

Hösttider är svamptider

Alla som känner mig och Karin vet att vi är lite tokiga i kantareller. Så när vädret äntligen var soligt blev det planerade vi snabbt in en liten svamptur. Liten var i alla fall tanken att den skulle vara... Vi hittade en jättefin ny stig som vi bara var tvungna att följa och se vart den tog vägen och dessutom hur mycket svamp som helst! Det var sådär så att vi fick rida förbi massor som vi inte kunde få med oss och ångra att vi inte hade fler kassar. Till och med våra fantastiska hästar som brukar ha gott om tålamod, och kunna tugga i sig en del blåbärsris under svampplockningen, tröttnade lite en stund och tänkte lite diskret rymma hem.
Och när kassarna var fyllda visade det sig vara längre hem än vad vi trott, vi red ut strax efter 9 och var inte hemma förrän vid 4-tiden! Men då är ju hästarna ordentligt motionerade iaf... Och dom verkar orka hur mycket som helst, Firouzeh var pigg och glad hela vägen. Lite hungriga bara, så det blev lite hästmats-pauser under färden.

Min fina häst, lastad med svampkassar :)

Gullehästarna, om Firouzeh får vill hon gärna stå nära Sapone, men det får hon oftast bara om vi är iväg en bit hemifrån. Desto nöjdare blir hon då.. :)

In action :) Färggladast på vägarna är vi i alla fall. Bra, så vi syns!

Tomater!

Jag har glömt uppdatera hur det går med våra odlingar! Förra veckan planterade vi om de tomater och gurkor vi satte förut, och tyvärr ser de hittills lite taniga ut... Dessutom verkade det som om den starka (underbara!) solen som övervakade oss under tiden var lite för mycket för tomaterna. Men nu har de i alla fall fått ny jord och större krukor. Hoppas de repar sig!

Före

Efter

Stefans Lilla Gröna

När jag var liten läste jag väldigt mycket böcker. Jag hade tex plöjt mig igenom varenda hästbok som fanns på stadsbiblioteket i Uppsala. Tyvärr har jag på senare tid slutat med det, av anledningen att jag "inte har tid". Jag ser själv hur märkligt det verkar när jag skriver det. Dessutom har jag tydligen haft tid att se ganska mycket film istället.
Men men, eftersom min kära mor är bibliotikarie så gör hon med jämna mellanrum små försök till att få mig att börja läsa igen. Det brukar gå sådär, men det senaste var verkligen lyckat!
Inför Skåneflytten hjälpte hon mig att tvätta nån maskin och i tvättkassen hade hon sedan smugit ner "Stefans lilla gröna, en handbok i utanförskap". Tack mamma!
Boken är verkligen inspirerande, och stora delar av den känns riktade direkt till mig! Den är väldigt uppmuntrande och kommer med en mängd bra tips till den som tänker sig att bli självförsörjande. Jag antar att det finns många andra böcker som beskriver liknande odlingsknep, men jag tror de hade varit mycket svårare att plöja igenom. Det som gör att man inte kan lägga ifrån sig den här boken är att den är skriven på ett sånt jordnära och samhällskritiskt vis. Den ingjuter hopp i mig och när jag läser får jag känslan av att jag duger. Alla duger. Alla kan! Bara man vill!
Definitivt en läsvärd bok, och jag tycker att alla som är nyfikna på att odla grönsaker eller som bara är trötta på samhällets ideal borde läsa den. Man blir glad av den!