Visar inlägg med etikett Fint. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fint. Visa alla inlägg

Alltså vem sa att det var ok med mer snö?

Tur att det är vackert i alla fall...


Underbara dimma

Jag älskar som bekant dimma! Tycker att det är så himla trolskt och vackert. Så, blev ju superglad i morse när en såg vädret utanför fönstret. Nu gäller det att välja om jag ska börja med att rida en sväng i dimman eller plugga och klickerträna som var dagens planer...




Äntligen


Välkommen tillbaka solen!

Du är efterlängtad! Och jag vet att det är för tidigt egentligen, men titta vilka fina små blad som tittar fram överallt på marken, de tillhör min favoritblomma.



Jag har så vackra hästar i min hage!

Det här kortet är från i helgen, när det var kallt men ändå frostigt och dimmigt väder. Donnas färg var så vacker då, även om den här bilden kanske är lite mörk. Hon har ju förresten växt så mycket på senaste och ser så vuxen ut nu. Den undre bilden är från när vi först bodde ihop, då var hon ju verkligen en liten lurvis!



Energiboost

Det är som att när solen inte är uppe är välden kall och grå, men så fort den går upp och lyser på oss blir allt vackert som i en saga. Det är magiskt att vara ute och se hur världen långsamt blir vackrare medan solen går upp. Först syns det bara högt uppe i trädtopparna, men så småningom lyser den till och med ner på oss. :)



Vintermorgon


Vackerheten

Den där som inte går att fånga på bild. Jag är glad att av de väldigt få ställen vi har att rida på här är det i alla fall ett som är så himla vackert och går längs med Mälaren. Nu när vädret varit så vackert så har det varit fantastiskt att vara där. Dessutom är det bra för Fahiden med lite dramatisk terräng att klättra i, det behövs för att få stopp på honom just nu, så fort vi kommer utanför den knaggliga hagen blir han överlycklig och springer omkring som en tossig. Då är det svårt att sluta skratta. :)





Månen


I see the moon
and the moon sees me
and the moon sees the somebody I want to see


Jag tänker på ensamheten igen. Hur viktig jag egentligen tror den är för mig. Hur stor del av mitt liv jag varit ensam. Förstås med mina fyrbenta, men annars ensam. Jag vet inte varför jag ibland har svårt för den nu för tiden.

God morgon

Inget föl än.





Dag 322

Det närmar sig. Nu tror jag faktiskt att det snart snart är dags. Hon börjar fylla i spenarna och har vaxproppar (iofs för tredje omgången nu, men tror det är mer "på riktigt" nu). Så spännande! Jag blir lite pirrlycklig bara av att tänka på det. Jag misstänkte nästan att hon skulle bli mer inställd på att föla när vi kom hem. Trots att det inte är lika bra bete här så trivs hästarna bra här och känner sig tryggare. Det är ganska härligt tycker jag!
Inatt blir det att  hålla sig vaken och kolla varje timme. :)





Nöjdhästar

Trots att de får äta hö om de prompt vill gå nere vid vagnen. Men det kan de väl variera med gräset som finns längre in i hagen. :)


Flocken samlad

Den som kanske är allra gladast för att hästarna är hemma är Malte. Han har hängt med dem nästan hela tiden sen de kom. Det är så roligt att se honom så nöjd, och att se samspelet mellan honom och hästarna. Bra att han har dem nu så han inte behöver vara så ensam. Han gillar ju när det är fart och fläkt och folk och hästar här på Brunnaborg. Förutom hästarna är hans favorit när det kommer gäster som han kan leka med.





Äntligen hemma

Så underbart att få leda hem mina fyrbentingar idag. Vet att de har längtat hem och de längde på stegen när vi närmade oss. Äntligen får jag somna till ljudet av tuggande igen. Äntligen håller mer av vår lilla flock ihop igen. Bella är nämligen kvar som sällskap till den fjärde hästen.
Men ändå, plötsligt blev den här platsen så mycket vänligare och mer levande att bo på igen. :)




Kvällsljus

Plötsligt är det sommar. Gräset räcker en till knäna och Firouzeh är så rund så rund. Hemma kan en knalla omkring i shorts och kirskål har varit standardföda för både mig och kaninen i nån månad. Det är ljust så länge att jag aldrig vill gå och lägga mig.

Vet någon vad den lila/rosa blomman på bilden heter? Växer överallt här och jag kan inte minnas att jag lagt märke till den förut.




Solsken på burk

I våras plockade jag en korg tussilago på ett fantastiskt ställe med massor av små gula tussilagosolar över hela marken. Nu har de torkat och doftar ljuvligt!
En ska inte äta för mycket tussilago, men i lagom mängd hjälper det mot värk och feber. Och så blir i alla fall jag lite lycklig av att bara öppna och lukta i min burk. :)




Att hålla andan

Snön försvann igen som tur var. Och våren fortsätter sakta men bestämt att ta över allt.
Gräset växer och i takt med det växer Firouzehs mage och ljuver. Snart är det dags. Jag längtar efter att få möta hen där inne i magen, men jag är också lite nervös. Vem är hen? Kommer hen att trivas hos oss?

Jag eldar mer sly i hemmahagen. Och mockar. Och slänger skräp som dyker upp överallt. Tiden går så fort. Snart händer det.



Torsdag kväll

Sedan i vintras har jag haft ångest över hur det skulle kännas att ha hästarna iväg på bete (hos en granne) och inte längre utanför fönstret hemma, men hittills är det inte så hemskt som förväntat.
Klart det är tråkigt att inte höra dem när jag ska sova, och inte se dem bara jag går ut. Gården hemma känns dessutom tom, övergiven och tyst. Men hästarna trivs på betet. Och det känns så underbart att de får äta gräs, så den känslan överskuggar den andra. Dessutom är det så skönt att åka upp till hästarna och bara vara där, ensam med dem, utan något annat som måste göras där samtidigt. Lite lugn och skön egentid liksom.



Äntligen

Efter att hela helgen ha jobbat varvat med att elda mängder av sly och gammalt ris som samlats på tomten och i hagen så kände jag den komma, den där krypande, lite småstressande känslan över att mina hästar måste ha gräs! Nu! Det är dags! Faktiskt helst i förrgår!
Ringer grannen, lagar staket, kör upp vatten och salt. Och min cykel.Sedan var det bara att koppla tre stycken förväntansfulla småhästar och bege sig mot betet! De kände genast att något var på gång, och jag kände mig lite sådär pirr-lycklig som en gör, när det är dags att flytta hästarna till betet. Det är så svårt att beskriva, men alla som har haft hästar har väl känt det. En känsla av sommar, frihet och vandringslust liksom. Åh vad jag älskar det! Och känslan av att jag kan ge mina hästar det de behöver som mest, sin flock och sitt bete. Underbart.

De blev förstås lyckliga av att komma dit. Betade först ivrigt i nån halvtimme och började sedan leka. Firouzeh tröttnade snabbt på att springa fort med stora magen, men de andra gasade på järnet! Själv somnade jag i solen vid en sten i hagen och vaknade nån timme och sisådär 5 fästingar senare.....