Regn och dimma

Mörkt, kallt, halt, regnigt och dimmigt. Och jag har ingen aning om vart vi ska ta vägen i livet. Hur gör man för att hitta inspiration när allting känns tungt? Tell me!

Världens gulligaste häst har jag iaf. :)

Planeringsdags!

Jag och Erik har avlagt något slags nyårslöfte om att vi ska vara bättre på att planera det här året och också ha lite bättre ordning och koll på våra saker. Jag känner mig ganska pepp och byggde om min almanacka till ett fack att lägga räkningar i. Återbruk på högsta nivå, och himla bra eftersom jag gillar bilderna ur almanackan väldigt mycket så det hade varit synd att slänga dem. :)

Dilemma

Ska jag göra något som är kul nu, eller ska jag göra något som verkar klokare och spara det roliga? Det kanske finns kvar...

Eller för att sätta det mer i sitt sammanhang; ska jag försöka göra praktik hos någon duktig tränare, ta med mig mina hästar dit och försöka lära mig mer om hästar, ridning och kommunikation eller ska jag göra färdigt min hovslagarutbildning först? (Kommer att ta minst 1,5år) Svårt!

2012

 Jag minns att jag brukade fylla i såna här listor när jag var mindre, och att det var ganska roligt, så här kommer min korta sammanfattning av 2012.


Gjorde du nånting i år som du aldrig gjort förr?
En hel del. Byggde en egen cirkusvagn som jag bor i, startade ett eget företag, var iväg på betäckning med min häst, för att nämna några saker.

Höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte jag hade några. Det var ganska mycket kaos kring förra nyåret.

Dog någon som stog dig nära?
Ingen fysisk person, men väldigt många förhoppningar och drömmar jag hade kring andra fysiska personer och livet i allmänhet. Jag hoppas att de snart kan ersättas av andra.

Är det något du kommer att sakna från år 2012?
Ja. Allt vi har haft på Tisslinge, den trygghet det inneburit för mig och allt roligt vi gjort. Inte för att framtiden behöver bli tråkigare men allt har ju skakats om så att den kommer åtminstone bli annorlunda.

Vilket datum från år 2012 kommer du minnas?
Eftersom jag inte är så bra på att komma ih¨g datum utan har varit ganska dagvild hela året så kommer det nog inte bli så många. Tyvärr bara den 1:a januari.

Största misstaget? 
Jag vet faktiskt inte. Kanske att jag inte tagit vara på tiden lite mer, men jag har ju inte varit på topp direkt så förmodligen hade jag inte orkat det.

Bästa köpet?
Min vagn! Inte mycket är kvar på den sedan köpet ( typ chassit, golvet och en halv vägg) men den är ändå det bästa!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, många saker. Att jag nu bor i min egenbyggda vagn, att jag har världens bästa bror och flera väldigt fina vänner, att jag har världens finaste häst och känner mig så trygg med henne, och även många saker i vardagen. Över huvud taget har jag varit både väldigt glad och väldigt ledsen, men sällan något mitt emellan.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
Kapten Röds senaste skiva och en massa Radiohead-låtar.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och skulle jag tro. Humöret har gått väldigt mycket upp och ner.

Vad önskar du att du gjorde mer? Red och överhuvudtaget tog vara på tiden bättre och fick mer gjort.

Blev du kär i år? Det blev jag nog.

Favoritprogram?
Oj, har i princip inte sett på TV något alls! Däremot har jag sett en del bra filmer. The Constant Gardener, Dunderklumpen och Sopor hör till favoriterna.

Bästa boken du läst i år?
Kanske "Stefans lilla gröna" av Stefan Sundström. Väldigt bra och inspirerande bok!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?
Antagligen. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle klaga på rent specifikt. De flesta saker som har hänt har ju lett vidare till något annat, även om varit dåliga. Väldigt svårt att säga alltså.

Vad fick dig att må bra?
Min häst! Och mina vänner. Att vara ute i naturen och att bygga på min vagn.

Vem saknade du mest?
Någon med lockigt hår.

Den bästa nya människan du träffat?
Jag vet inte. Axel kanske?

Vår?

Det töar i Uppsala och allting har varit grått, halt och slafsigt i flera dagar. Eller är det veckor? Det känns så...
Men idag tittade solen fram! Typiskt eftersom det är första arbetsdagen efter all julledighet. Jag klagar dock inte. Synd att inte hinna rida i solen men som alltid blir man gladare när vädret är vackert. Himlen var helt fantastisk när jag körde hem från dagens skoningar. :)

Yay!

Bror min slipar lite på bänkskivan till mitt kök. Snart är den klar! Han har limmat ihop den av spill-bitar från ett snickeri och själva diskhon som ska sitta i hålet har jag hittat på skroten. Återvinning på hög nivå. :)

Väldigt glad är jag också för att han har lagt ner så mycket tid och arbete på skivan, den är jättefin!

Gott nytt år!

Jag och min käre bror hängde, efter dykningen, i vagnen och åt tacos och myste. Tolvslaget tillbringade vi i hästhagen. Det ger blandade känslor tycker jag att stå bland hästarna och se och höra alla fyrverkerier omkring. Lite coolt men ganska korkat. När man inte ser de vackra färgerna på himlen känns det verkligen som jag föreställer mig ett krig.

Hästarna tog det hela ganska sansat dock. Lilla Flugan blev mest berörd och fick igång de andra i trav när den närmsta grannen smällde av sina raketer, men mer action än så blev det inte och trots att de var uppmärksamma verkade de inte så rädda.

Höjdpunkten på natten var såklart bubblet. Firouzeh är väldigt förtjust i champange och de andra hästarna verkade också tycka att det var ok. Vi hade med oss fin-glas från hittade i en skrothög och min lilla tokpålla glömde direkt raketerna när vi öppnade flaskan och delade systerligt.

Årets sista dumpstring

Var rätt spontan och blev ganska lyckad! Massor med apelsiner och annat gott. Tyvärr fick vi lämna massor eftersom vi inte hade tillräckligt med kassar trots att vi hittade en extra och en kartong i containern.
Dessutom blev det ett ovanligt tidigt dyk eftersom affärerna stängde tidigt och folk verkade upptagna av nyårsfirande så vi var hemma redan vid halv nio med våra fynd. Väldigt skönt tycker jag som brukar bli jättetrött annars.
Humöret gled upp på topp och man är ju ganska pepp på dykning för tillfället!
Det blev dock mindre kaos i vagnen med juicepressning, basilikatorkning, kolakokning och varma mackor-tillverkning. Just the way I like it! :)

Grattis på min födelsedag!

Inte för att det är kul att bli äldre direkt, men det var ganska roligt att träffa gamla vänner som jag inte träffar så ofta annars. Och jag fick en ny kamera av mina snälla föräldrar! En systemkamera! Perfekt eftersom att min gamla kamera precis gått sönder fast att jag är himla sugen på att fota lite mer igen. Yay!

Julen

Jag känner mig inte alls intresserad av julen det här året. Det är väl iofs inget ovanligt, jag har tröttnat mer och mer de senaste åren. Det känns faktiskt bara hemskt och jobbigt med all konsumtionshets i samband med firandet. Det blir i princip omöjligt att åka bil kring stan för att så många är ute och de flesta upplevs mer stressade än lyckliga.
Men jag har (i år igen) lyckats smita ifrån firandet och hoppas på en kul och lugn helg hemikring med hästarna och min käre bror på besök. Kanske lite dumpstring och ljusstöpning. Och jobba undan de där sista papperna till företaget och dra lite el i vagnen. Som en vanlig helg utan något planerat med andra ord. Skönt!

Blandade känslor

Jag börjar inlägget med en riktig vagnsbyggarlåt - Framåt tillsammans med Jordbandet. Moder jord kollektivets egna band. Himla fint och inspirerande tycker jag!

När man är i ett uppbrott såhär blir det så väldigt mycket att fundera kring. Stora och svåra frågor! Vart ska vi bo nu? Vad ska vi göra? Vilka är vi? Vad vill vi med livet egentligen?!
Jag har väldigt lätt att känna ångest och stor uppgivenhet när vi inte har något tydligt att följa! Det känns konstigt att skriva att jag inte har en aning om vad jag vill, eller ens vem jag ska göra det med. Varje gång jag känner efter längtar jag efter olika människor och var jag ska bo har jag ingen aning om alls.

Det enda jag vet är att jag vill vara närmare mina hästar och att jag vill bo i min vagn. Och det är väl tur det åtminstone. Men jag önskar att det uppenbarade sig något mer alternativ och att vi här på Tisslinge kunde bestämma hur vi ska ha det.

Vi

Men jag tror att det skulle vara spännande att bo i ett riktigt kollektiv. Åtminstone om de övriga är intresserade av att dricka te och prata om livet och vad sanning är. Hemskt svåra funderingar men ju verkligen sånt som präglar min vardag. Att bo i vagn på ett kollektiv känns dessutom som ultimat eftersom man har sitt eget krypin men sällan behöver vara helt ensam utan för det mesta kan hitta någon/några att umgås med.

Mitt i all röra...

Det mesta känns upp-och-ner här för tillfället. Det är ju lite som att någon ryckt bort mattan under våra fötter. Det är ganska tufft att precis starta företag eller plugga heltid om allting är som det brukar men den mesta tryggheten i vår vardag har rasat för tillfället. Vi letar nytt boende för oss och hästarna med ljus och lykta men som det är nu har vi ingenting på gång. Inte ens något som vi tittat på och gillat men inte fått. Det verkar inte finnas någonting som passar oss, även om vi inte har så höga krav. Alls faktiskt.
Men mitt i allt känns det så skönt att jag har vagnen. Visst river flytten upp saker, men det är inte alls detsamma som att lämna ett hus för ett annat. Vagnen har verkligen blivit min trygga punkt mitt i allt. Det är underbart att ha ett eget krypin att ta med sig!

Morby

Skogen dit vi flyttat är helt fantastisk! Vit och snötäckt ruvar den på en bomullsmjuk tystnad att rida omkring i. Över stubbar och stenar och under valv av snöklädda träd. Alla ljud blir dämpade och det känns som om världen utanför försvinner! Det finns bara vi och hästarna och ett och annat rådjur som skuttar förbi. Djurstigarna korsar våra och snirklar sig bort mellan träden. Vi har bestämt oss för att öva barbackasitsen lite nu ett tag och kajkar därför allt som oftast omkring utan både sadel och huvudlag. Hästarna frustar och njuter och känslan av frihet och lätthet är slående.

Stall vs. lösdrift

Eftersom vi inte har haft någon lösdrift på det nya stället så har vi tvingats stalla in hästarna tills vi löst det med en ligghall ute. Tråkigt men inte mycket att göra åt. Vi måste ju följa lagen och tydligen finns det flera grannar i området som brukar kolla upp gårdarna nära och anmäla om någon verkar smita. Lite löjligt känns det dock att människor tror att hästarna hellre vill stå inne i en liten låda än vara ute när det fortfarande är 10grader varmt och de har fri tillgång på foder samt gräs som växer i hagen vilket var läget när vi flyttade in. Men lag är lag.

Hästarna verkar dock inte alls imponerade av lagen. Första kvällen gick det bra att få in dem men de verkade helt förtvivlade när de insåg att vi skulle lämna dem i boxarna. I den stunden var det lätt att känna sig som en hemsk förrädare. De kan verkligen inte förstå varför de måste vara ensamma i varsin liten trång box när det finns en hel hage utanför!

Ofta upplever man hästar annars vara ganska nöjda med att få komma in och kissa i halm och äta lite kraftfoder, även om de inte nödvändigtvis alltid vill stå kvar i boxen hela natten. De flesta är vana sedan de var små att det är så och hästar är vanedjur, de vill att man ska följa rutinerna och att inget ska ändras för mycket. Både Firouzeh och Sapone har ju tidigare stått på stall och det har egentligen inte varit något problem rent psykiskt, mer bara lett till svullna ben och stelare hästar.

Men nu hade de alltså bestämt sig för att de var utedjur. De ville hålla ihop sin flock och inte stå stilla inne hela natten och stirra på en vägg. Följande kvällar fick vi hämta dem längst bort i hagen och släpa in dem. Andra kvällen fick vi inte ens tag på Karins unghäst förrän vi var vid grinden med de andra och han insåg att han ville följa flocken.

Jag grät när vi kom hem. Och innan vi åkte. Klumpen i magen ville inte försvinna. Kände mig så himla maktlös! Första veckan på stall var väldigt påfrestande för oss alla tror jag.

Nu har de stått på stall i tre veckor, och även om det inte är poppis (vi får fortfarande hämta dem längst bort i hagen) så verkar det som mer ok. Ingen av dem gillar att vara i boxarna men de är inte hysteriska längre i alla fall. Dessutom har vi fått låna en container av min far över vintern så det ska inte vara såhär för evigt, utan som tur är verkar en bättre lösning vara inom räckhåll. Vi kommer igen!

Bild från sista dagen på Tisslinge på mig och min lilla favorithäst :)

Det blir inte alltid som man tänkt sig....

Det var ju bestämt att vi skulle bo kvar på Tisslinge tills Karin pluggat klart (2,5 år till) och därför hade vi ju grävt grönsaksland, snickrat på uthus och lagt tegel på parkeringen.
Liite ångest över det har jag haft, eftersom jag faktiskt gillar att vara på väg. Det känns lite jobbigt att hänga kvar på samma ställe för länge. Varför vet jag egentligen inte, jag är väl en orolig själ eller nåt.
Men, på grund av lite ändrade omständigheter så bestämde vi oss hastigt för att flytta ändå. Först hästarna, eftersom vi inte har någon annan stans att flytta där vi alla kan vara tillsammans. Ganska otroligt ändå att vi lyckades hitta något nytt till dem på en vecka.

Det blev en gård 3,3 km bort från oss, där de tidigare haft travhästar men nu har det tomt. Otroligt lyxigt med ett "eget" stall på 15 boxar och väldigt fina hagar till hästarna.
Tyvärr finns där ingen lösdrift än så vi får ha dem installade på natten, vilket har varit väldigt tråkigt. Tanken är dock att vi ska försöka ordna en lösdrift så fort som möjligt.

Förra helgen var det så dags att rida över hästarna till sitt nya hem och trots lerigt och regntungt väder var stämningen på topp! Världens bästa Erik var med och hjälpte till att bära och ta lite kort. :)

Varför?

Varför verkar så många ha så stora problem med att en del är eller beter sig annorlunda än normen? Varför verkar de bli så otroligt störda av det? Jag förstår verkligen inte det!
Så länge man är snäll och vänlig och gör sitt bästa så tycker jag faktiskt att man får vara precis som man vill. Det är ju bara bra om alla inte är helt lika och vill samma saker! Men överallt möts man av detta enorma motstånd! Ibland är det så svårt att förstå varför det skulle vara befogat. Det är verkligen synd att så många verkar känna sig trängda eller störda av allt som inte följer normen, och det är verkligen obehagligt hur vassa taggar de plötsligt får utåt.
Hur ska vi kunna få fred på vår jord om många är så rädda för sådant som är annorlunda att de reagerar offensivt och aggresivt?!

Plötsligt så var vintern här

Och även om den till viss del är kall, mörk och hemsk så är den väldigt vacker... Och min lilla vagn ser väldigt hemtrevlig ut att komma hem till när det ryker ur skorstenen. :)

Vagnmys

Jag hängde in min hängmatte-gungstol (eller vad den nu kan tänkas heta?) framför spisen. Perfekt att sitta i medan man väntar på att det blir varmt, det är ju där det blir varmt först. :) Antingen kan man sitta med fötterna på spisen och värma sig eller med ryggen mot spisen och kolla på film på datorn om man ställer den på köksbänken. Perfekt!
Däremot blir det trångt att gå förbi om man är två, men än så länge bor ju bara jag i vagnen och om någon mindre fyrbenting skulle flytta in så lär den komma förbi ändå. Eller ligga och mysa i mitt knä.
Att sitta och fixa med papper till företaget funkar också bra där. Varmt och skönt och dessutom blir man inte trött på att sitta på samma sätt som i en vanlig stol.
Perfekt att den går att plocka upp och ner, som ett vardagsrum man enkelt trollar bort när det inte används. Gungan är verkligen toppen!

Dagens hästträning

Idag verkade jag lilla Falanghina. Nemas problemas för hon var jätteduktig på att stå och lyfta benen. Glömde tyvärr av att ta bilder, får verkligen skärpa mig med det! Det är i alla fall skönt nu för både ben och hovar att det frusit till lite och inte är så vansinnigt lerigt.
Sedan tränade vi lite ikea-kasse. Hon är ju lite osäker för sadel och täcken på ryggen, hon måste ha blivit skrämd på något vis för det är inte riktigt borta än, så därför tänkte jag att det kunde vara bra. Trots prasslandet var det dock inga som helst problem att ha kassen varken på rumpan eller huvudet. Toppen!

Firouzeh och jag red i halsrem på ängen. Jag hade tagit med tränset över axeln ifall jag skulle behöva tydligare signaler till huvudet, men nej! Det kändes jättebra! Trots att vi inte red ut först som jag gjort de senaste gångerna vi tränat så kändes hon avslappnad och fin. Hon blir väldigt nöjd med den större frihet hon får utan huvudlag och frustade gång på gång under passet. Jag märker också att hon blir piggare och mer uppmärksam när vi kommer till ängen, hon vet att hon ska få jobba och göra roliga klurigheter! Till skillnad från förut när hon mest tyckte det var jobbigt och inte alls blev glad över dressyrträningar.

Gäsp matte!

Sedan verkade jag hennes bakhovar. Framhovarna har jag lite experimentplaner på. Vi får se hur det går med det. Nu blir det att göra fakturamallar till företaget... Puh.

Höst

En av de bästa sakerna med hösten är dimman och en av de värsta är leran. I helgen hade vi bägge delarna. :)