Trygghet

Den här vintern har, som så många andra vintrar, mest handlat om att överleva. Hålla värmen, vattna hästarna och se till att laga mat om dagarna. Streta på med nedböjt huvud och försöka landa i det vi har. Varandra. Den mjuka snön. De korta timmar det är ljust ute. Ett stall, en vattenkran och en hage. En slags trygghet, om än lite klen och osäker.

Snön och isen börjar släppa sitt hårda grepp om vårt nordland, på dagarna värmer solen även om nätterna fortfarande är väldigt kalla. Månen vakar över oss och allt vänder än en gång. Lättnaden är stor samtidigt som klumpen i magen växer. Vart ska vi ta vägen nu? Ska vi fortsätta känna oss oönskade överallt eller ska vi hitta lite trygghet till slut?

Falafelrullstillverkning!

Bror steker falaflar medan jag skär grönsaker till rullarna, det är nämligen matsäck på gång här, för imorgon blir det en liten utflykt med fyrbentingarna :)

Alla är viktiga!

Den mest ledsamma inställning jag vet är nog den om att ingenting vi gör förändrar något. Jag hörde ett sådant påstående härom dagen; "de enda som kan förändra något är de stora företagen". Bullshit!
De som bäst påverkar de stora företagen är konsumenterna, alltså vi, alla människor! Om vi t.ex. bojkottar ett företag kommer det att tvingas ändra på sitt koncept för att finnas kvar. Och annars försvinner det. Enkel matematik.
Varje ställningstagande gör skillnad! Alla röster är lika viktiga och några måste vara de första att vända. Stå upp för det du tror på! Våga bry dig! Du kan påverka!

Landet

Rådjur utanför fönstret och en chokladsmoothie till middag. Trött. Tänker att jag borde peta ner lite fler frön i jorden, men det får bli imorgon...

Det här med mode

Jag läste en tråd på bukefalos.com som handlade om utrustning och där skrev någon att den personen bara handlade sådant den tyckte var snyggt och inte brydde sig ett dyft om mode. Det är ju en god tanke, men att tro att vår smak inte påverkas av modet är i min mening ganska naivt.

Visserligen kan man klä sig själv och hästen i sådant som kanske inte är modernt just för tillfället i de mest populära kretsarna, men nog tusan är vår smak påverkad av modet ändå! Människor har i alla tider klätt och smyckat sig på olika vis för att visa tillhörighet till en speciell grupp eller uttrycka en speciell åsikt och det är ju inget som är konstigt eller fel med det. Utan att vi märker det påverkas vi både av andra människor och av modet. Sedan kan det ju ta uttryck på olika vis, det är t.ex. vanligt att en grupp människor klär sig motsatt vad modet för stunden säger, men nog tusan är vi alla påverkade av det!

Över huvud taget är det svårt att undgå att påverkas av normer i samhället. En kan hantera dem på olika vis, men vi är alla barn av vår tid och det som formar ens åsikter är vad en upplever. Det är oerhört svårt att smita ifrån, och jag har alltid tänkt att det är så obehagligt, men man kanske ska försöka se det som en trygghet istället? Känslan av att tillhöra ett kollektiv är trots allt tryggare än känslan av att vara alldeles ensam...

En av mina finaste vänner och hennes ponny har här anammat en lite ovanligare stil... :)

Tjoho!

Jag är antagen till första steget i en utbildning till hästmassör. :) Känns som att jag behöver lite nya inputs i mitt liv och det ska nog bli jättekul! I mitten av maj börjar det, och jag kan knappt vänta!

Jag och Flugis myser och busar i vårsolen :) Skönt att klia ryggen tycker hon.

Kan vintern aldrig ta slut nån gång?

Det är förmodligen tillåtet att gnälla lite eftersom den här segdragna vintern tydligen är den längsta sedan 1800-talet. Jag har verkligen tröttnat! Känner att det kanske är idé att dra sig mot varmare breddgrader andå. Jag gillade vintern när jag var liten, men nu, nä fy! Jag vill gå barfota, odla mat, se hästarna njuta av att beta gräs och slippa frysa!

Nu invaderas vi av kraftigt snöfall igen, och vagnen verkar ha gått in i nåt ilsket taggigt vinter-mood med tokiga istappar längs hela sidorna. Ser lite märkligt ut.

Jag eldar i spisen. Städar och rensar för att jag tröttnat på att bara vänta. Tvingas sko Firouzeh igen för att vi ska kunna ge oss ut på äventyr, det är ju nästan för halt att vara barfota i hagen. Går tömkörningspromenad med Lillhästen i skogen. Fryser. Skottar. Hämtar ved. Vattnar mina stackars små frön i fönstret. Borstar vinterpäls från hästarna och funderar på att stoppa en kudde med dom mysiga håren, men det lär väl inte bli av i år heller...

Tankar kring att allt inte är svart eller vitt.

Inspirerat av det här inlägget hos Laks.

Allt är inte svart eller vitt tycker jag är ett väldigt bra talesätt. Applicerbart på det mesta och för mig har det verkligen betydelse. Få saker i livet är helt "svart-vita" och för mig hjälper det att hitta lösningar på olika problem när jag erinrar mig ordspråket.

Jag förstår dock att en kanske är ute på hal is när en använder sig av uttrycket i en diskussion kring veganism. Just döden är svart-vit. Antingen är man död eller också är man levande. Livet är det dock inte, då man kan leva och må på väldigt många olika sätt och eftersom olika varelser reagerar med olika känslor på samma sak så ökar gråskalan i omfång. Vad som är ett bra respektive dåligt liv är i vissa anseenden otydligt (för mig åtminstone) och jag skulle tro att många har olika åsikter kring detta.

Frågan kring huruvida det skulle vara ok att en varelse bestämmer om en annan varelse ska dö eller fortsätta leva tycker jag inte heller är svart-vit. Den känns som om den alltid kommer att cirkulera omkring och vara aktuell. Är det skillnad på om en människa "får" döda en människa eller en ko? Är det skillnad om hon dödar en okänd människa eller en vän? En familjemedlem eller en känd person? Är det skillnad på om en människa "får" döda en antilop och om ett lejon "får" göra detsamma? "Får" ett lejon döda en människa?

När det gäller veganism i vårt samhälle begränsas utrymmet för gråskalan, men den finns där även då. Hur mycket "får" man bestämma över en annan varelses liv? Beror det på vad som ligger bakom bestämmelsen (tex omtanke eller rent affärsintresse)?

För mig handlar inte veganismen om en utopi där alla djur är vilda och lever i det fria. Faktiskt. För mig handlar veganismen lika mycket om miljön och samhällsfrågor som om djurrätt, även om jag givetvis tycker att djurrätt är väldigt viktigt.

Jag tror att vi behöver sluta göra så stor skillnad på människor och djur. Människan bör kliva ner från sin höga piedestal och inse att vi faktiskt i grunden är jämlikar. Däremot har vi olika behov, och det krävs att de flesta av oss kompromissar lite med vår livsstil för att vi alla ska kunna leva i samklang.

Samhället behöver omformuleras radikalt. För mig finns det ingenting hållbart med att människor bor i stora städer, åker omkring i fordon drivna på olja och handlar mat och kläder hos olika stora affärskedjor. Jag tror att vi måste tillbaka till naturen. Vi behöver bosätta oss i mindre byar, tillsammans med djuren, och bli mycket mer självförsörjande!

Jag tror inte att vi ska äta djur, åtminstone inte i särskilt stor utsträckning (jag själv kommer aldrig att göra det), men jag tror att vi behöver leva tillsammans med dem. Om Sverige ska gå att odla upp måste landskapet hållas öppet. Om markerna inte ska utarmas behöver de gödslas och för att parasiter och sjukdomar ska hållas borta från växterna behöver man växla mellan olika grödor och även lägga marken i träda då och då. När det ligger i träda är det lämpligt att olika djur betar den, dels för gödslingen och dels för parasiter.

När man backar tillbaka till naturen (tråkigt att skriva backa när jag egentligen tror att det är ett stort steg framåt, vi ska givetvis dra nytta av all kunskap och forskning som vi skaffat oss!) tror jag att förhållandet till djuren blir naturligare. De behöver oss för skydd, sjukvård och mat (på vintern är det svårt för betesdjur i Skandinavien) och vi behöver dem för gödsling, värme, drag- eller bärhjälp och gemenskap. Vi är ju satta här på jorden alla tillsammans!

Jag kan inte svara ja eller nej på frågan om huruvida det är ok att någon bestämmer om en annan skall dö. Jag tycker att det är olika från fall till fall. Själv vill jag gärna inte vara orsak till någon annans död, oberoende av vem det gäller, men jag kan inte svara för alla. Jag tycker också att det är skillnad om det gäller människa eller varg eller krokodil, samt i vilket samhälle och i vilken livsituation det gäller. En stor bov i vårt samhälle tror jag är att människor slipper ta fram sin mat själva, samhället vill gärna gömma "tillverkningsprocessen" och det verkar vara många som inte riktigt är medvetna om vad de egentligen konsumerar. Det är fruktansvärt.

Om träning och tävling

Jag känner mig inte så intresserad av att tävla med min häst. Däremot tycker jag att det är väldigt roligt att åka ut och göra saker. Träna till uppvisningar, rida uppvisningar, göra utflykter eller tävla lite beridet bågskytte eller liknande som vi gör mest på kul. Att det blir tävlande på det sista är mest för att det är vad som finns.
Problemet med detta är att jag upplever ett sånt litet utbud för de som inte nödvändigtvis vill just tävla i vem som är bäst på ditt eller datt. Dessutom upplever jag att det finns ett väldigt begränsat utrymme för träning i de grenar som intresserar mig (western, tornerspel, beridet bågskytte, "dressyr" utan tävlingsinriktning(alltså inte tävlingsdressyr utan mer åt det akademiska hållet), working equitation, distans eller kanske frihetsdressyr). Men kanske ökar denna begränsning kraftigt med en tunn plånbok och ett insnöat släp.

Nu var det i alla fall en pay and ride i WE på gång på Uppsala Ponnyklubb vilken verkar rolig. Den låg på väldigt lätt nivå och det känns som om det råder tillåtande stämning och låga tävlingsambitioner hos de startande. Men. Det känns ändå lite orättvist mot min häst då jag inte riktigt känner att vi tränat tillräckligt inför det. Jag vet att hon är i dålig form och antagligen inte kommer att känna sig peppad inför det hela. (Hennes humör spelar stor roll.)
Det som gör mig tveksam är den lilla tidspress man ändå har, för att de eftervarande inte ska få vänta i hundra år. Jag hade hemskt gärna ridit omkring i ett ridhus med hinder i och bekantat oss med dem i lugn och ro innan, det är synd att det verkar så svårt att få till...

Köksfönstret

Min lilla habanero börjar äntligen få flera blad, solen har återvänt till vår nordliga del av klotet!

För en gångs skull...

Så fungerar faktiskt internet i vagnen! Så bra att jag kan titta på inspirerande youtube-filmer där jag ligger, mosig, trött och med värktabletterna, apelsinjuicen och vattenflaskan bredvid mig. Kul! Jag läääängtar ut till mina hästar!

Delar med mig av några filmer jag blir glad och inspirerad av. Jag tycker alltid det är fint att se gulliga filmer som påvisar bra kommunikation mellan "vanliga" människor och deras hästar. Dvs inte bara superkända tränare. Vi kan! Alla kan! För tusan!

Mest just nu tycker jag om videorna med föl! Jag ska nog ta och försöka dräktighetsundersöka min dam ändå, och hoppas fasen att det är nåt litet lurvigt där inne i magen... :)

Den här filmen längst ner är en med en clown som jag såg när jag var liten och minns som väldigt bra. Jag kan faktiskt som tur är fortfarande hålla med om det. Jag tycker hon är lite för hårdhänt, speciellt på slutet, men ovanligt bra för att vara ett nummer som ska roa en icke-hästintresserad publik. Ofta tycker jag att mycket av försiktigheten med hästarna försvinner då tyvärr. Men jag blev lite glad av att se denna prickiga lilla häst, mycket fin!

Min blogg är kanske den tråkigaste på internet just nu

Men mitt liv är också så trist just nu. I tre dygn har jag legat i feberfrossa och svettats. Har släpat mig upp till stallet långsamt långsam och vattnat hästarna, gråtandes. Min underbara bror var här igår och fick byta lakan åt mig två gånger eftersom de var dyngsura av svett. Jag har inte ens orkat titta på en hel film, och att behöva gå upp och kissa är ett jätteprojekt... Nu är jag lite piggare efter en värktablett, så jag hoppas jag kan lyckas äta lite idag.

Utsikten från min säng. Helt ok faktiskt, i vårsolen.

Jao

Tur att de är så himla små och söta och busiga och att man blir så glad när de far runt som yrväder!

Hm

Jag tror jag vet vilka små marodörer jag inte ska be om hjälp med att plantera frön!

Gissa djuret

Jag och broren var på upptäcksfärd i stora världen och letade diverse roligheter när de här märkliga djuren plötsligt dök upp bredvid vägen. Utanför Västerås. Ingen av oss har sett något sådant tidigare och vi radade snabbt upp en massa arter det inte kunde vara. För stora för att vara rådjur, för små för att vara älgar, definitivt inte hästar och inte vildsvin... :P

Är det någon som vet vad det är för djur?

Mina fina hästar

Ensamhetsträning

Idag var vädret helt fantastiskt! Sol, blå himmel och massor av underbart vacker dimma som täckte landskapet. Om man bortser från kylan (-12grader) så var det väldigt likt vädret på Kanarieöarna, vilket påminde mig om min växande längtan efter att flytta till varmare breddgrader.

Jag känner att jag har skrivit lite lite om Falanghinas träning på sistone. Ridningen (i skritt och trav) fungerar bra när vi rider tillsammans och hon sköter sig jättefint som handhäst. Något hon däremot har haft svårt med är att vara ensam. Hon kan bli alldeles förtvivlad över att behöva gå ifrån de andra hästarna och avskyr att bli lämnad ensam i stallet en liten stund då och då.
Så vi tänkte börja träna på det där med ensamhet hon och jag. Vi var ute och tömkörde en sväng idag på förmiddagen, för andra gången, och hon skötte sig fint med tanke på omständigheterna tycker jag. Hon ville vända någon gång i början och hon skyndade lite på hemvägen men det var mycket bättre än gången innan.
Hon är egentligen en ganska trygg häst och är inte särskilt rädd för "konstiga saker" som man kan gå förbi. Men det är klart att allt blir mer på allvar när man är ensam ute och ska gå först.
När vi kom tillbaka lät jag henne göra det tråkigaste hon vet en stund (stå i stallet och äta kraftfoder (egentligen inte riktigt kraftfoder utan lusern)), istället för det roligaste (springa ut i hagen till kompisarna). Jag tänker att hon kanske får mindre bråttom hem om hon vet att det är matdags innan hon får komma till de andra i hagen igen.

When nothing goes right - go left!

Jag var ju säker på att vi behövde tuffa till oss och vara bestämda och rida dressyr med bett och stöd på tygeln och så vidare. Mest för att jag tänkte att det skulle vara bra för vår kommunikation och bra rent fysiskt för Firouzeh. Hon var ju dock av en lite annan åsikt och tjurade som tusan över träningen. Efter att har varit ledsen och uppgiven och sur och arg och allt annat man gärna går igenom innan man sansar sig så insåg jag att jag kanske valt fel metod för stunden helt enkelt. Så vi plockade av tränset igen och provade det helt enkelt. Det gick mycket bättre genast!

Kanske för att jag verkligen måste skärpa mig och göra rätt för att något ska hända, och för att jag inte kan störa hennes balans lika illa om jag inte hänger hit och dit i tyglarna. Jag vet inte. Men jag vet att om min lilla lurvboll är nöjd så är jag, vi lägger tränset på hyllan ännu ett litet tag. Det får vara så. Viktigast är att vi är vänner! 

Lite dumpstringsinspiration

från förra veckan. Petflaskorna längst bak till vänster innehåller apelsinjuice som vi pressat sedan vi kom hem. Pallade inte lägga upp kvällens fynd för någon bild tyvärr, men hittade bland annat morötter, kryddor, massor av apelsiner och massor av jordgubbar. :)
Något jag reflekterade över (igen) är hur rent och fint det känns i containern när det är -12grader. Ju kallare desto mindre kladd!

Jag är så trött på vintern!

Jag vill kunna gå ut utan tjocka kläder och utan att frysa!
Jag vill kunna äta frukost ute och känna hur solen värmer mitt ansikte!
Jag vill gå barfota och känna det första gräset mot mina tår!
Jag vill borsta bort all tjock dammig vinterpäls från pållarna!
Jag vill kunna dra av skor och broddar utan att vara rädd för halka!
Jag vill peta ner frön i solvarm jord!
Jag vill kunna cykla på barmark!
Jag vill kunna rida långt utan att frysa om fötterna!
Jag vill att bäcken i hästhagen ska börja rinna igen!
Jag vill se hästarnas glädje över det första gräset!
Jag vill se vårblommorna blygsamt titta fram i huskanterna!

GE MIG VÅR!!