Suck

Jag är så trött på att bo i en sån ovänlig värld. Ofta är jag bra på att stänga in mig i min lilla bubbla och inte tänka för mycket på det, men då och då tränger sig verkligheten närmare och den senaste veckan har den verkligen flåsat mig i ryggen.

När jag var med min träningshäst och dennes ägare på löshoppningsträning tex, så möttes vi av värsta sortens människor. Sådana som bara intresserar sig för lydnad och inte alls kommunikation. Som spänner ögonen i en och berättar att det är minsann såhär det går till i verkligheten, man ska inte tro något annat!
Det kändes hemskt och jag försökte föreslå lite mjukare och tydligare sätt att hjälpa hästen att förstå vad som väntades men då blev de sura. Efter att ha jagat och även piskat vår livrädda och förvirrade häst upprepade gånger talade hon om för oss att vi måste lära oss att det är viktigt att hästar går fram för framåtdrivande hjälper. Alltid minsann! Oberoende av omständigheterna.
Det gör ont i hjärtat att tänka på.

Och nu när jag googlade på hur man tränar småkaniner att bli rumsrena får jag nästan bara upp våldsamma straffande förslag och tips; "han måste förstå att nej betyder nej!", "ta honom hårt i nackskinnet och lyft honom till lådan", osv. Jag kände mig helt villrådig och drog en lättnadens suck när jag till slut hittade någon som skrev att små kaniner kan ha svårt att hålla sig och att det är bra att ha flera lådor så att den hinner fram. Fint och alldeles logiskt. Sorgligt att förre än en på tio tänker så bara...

Hur kan det ha blivit så fel från början? Varför strävar så många efter makt och är beredda att vara otrevliga och våldsamma på kuppen? Jag förstår inte!

Underbara november

Bara för att vi älskar mörker, lera och att släpa vattendunkar och mögligt foder så körde spolbilen av vägen igår. Och vägrar komma tillbaka. I alla fall om vår väg ska vara så usel (a la hippiestyle). Och i alla fall innan tjälen kommer.

Som tur var är jag ändå på ganska bra humör. Kanske för att jag just klämt i mig en massa sallad? :)

Kväll

Bygglampa är bäst! Idag var det så himla skönt att vara ute och jobba i mörkret, först mockade jag ett par kärror från hagen och sedan körde jag igång kompostkvarnen. Med tanke på hur mycket sly vi har och att vi loppisfyndat en kompostkvarn så tänkte jag göra en botten till lösdriften av nermald sly. Lite som att göra eget spån. (Såklart blir det halm ovanpå till pållarna.)



Nu försöker jag sticka sockar, men det är inte alla som håller med om att det är vad jag borde göra...


Skjulet

Eller ja, hästarnas lösdrift. Vi har kommit ganska långt med bygget, även om vi kanske ligger efter egentligen - det är ju ändå mitten av november, men jag är så himla nöjd! Jag tycker att det blir så fint och rejält. Och dessutom har vi byggt det för mindre än 2000kr, vilket alla sagt hela tiden att det är omöjligt. Men skam den som ger sig, man kan bygga jättebra grejer med nästan bara återvunnet material. Det enda vi köpt är lite virke till takstolarna, eftersom vi har bråttom och inte ville tumma på hållbarheten, "skor" till takstolarna och lite skruv. Resten är hittat och återvunnet. Lite här från gården och lite från skroten.

Det känns bra att hästarna har ett rejälare bygge än mitt hus nu. Bara delar av väggarna kvar. :)
(Men visst, det syns ju att det är byggt av hippies, det är större längst in än längst ut och väggarna ser lite lappade ut redan från början och i olika färger...)





Underbara häst

Jag och Firouzeh har alltid så mycket kul ihop. Det känns så skönt att vi är tillsammans. Även om det är bara vi nu på vår kulle och inga andra att rida med så är det i alla fall vi. Och det räcker. Jag känner mig alltid så trygg med min pålla och hon är absolut tillräckligt sällskap.
Idag var vi ute och skrittade i 2,5 timme och det var så himla härligt! Vi har inte hunnit med så mycket sånt på senaste tyvärr då det varit så mycket med byggande och fodrande och vattenhämtande och annat, men nu ska det bli ändring! Det märks verkligen att hon uppskattar att komma ut, nu när hagen är så lerig är det finfint att få fast mark under hovarna.

Det verkar inte finnas så jättemycket ridvägar häromkring tyvärr, men vi får väl traggla på bland biltrafiken. Vår kulle ligger ju vid vägs ände men när man vänder tillbaka på vägen trängs fina villor med åkrar. Fast det finns ganska fina grusvägar också, det såg vi lite av idag. Och de flesta bilister är snälla, trots att vi ser lite vilda ut.

Erik kom och mötte oss på hemvägen

Nöjdhästen

Hämta posten

Vem var det till?

Att ha kanin

Det är väldigt mysigt att ha en Malte som hoppar omkring i vagnen och undersöker allt. Sitter i vägen när man ska tända brasan och hoppar upp i knät om man dricker te.
Jag får dåligt samvete om jag är borta flera timmar men blir ordentligt välkomnad när jag kommer hem. Och så fort man är i kylskåpet och gräver så blir han hungrig och intresserad.

Han är duktig på att vara rumsren för att vara så liten tycker jag, men det kräver en lite av mig/oss som har honom. Det gäller nämligen att städa noga både i korgen och utanför för att han ska vilja plutta där i. Ganska bra egentligen för mig som annars kan vara lite stökig... Känner mig väldigt vuxen när jag hela tiden plockar undan och sopar upp spån från golvet, men det är ganska trevligt när det är fint.

Något jag förundras över är hur framåt och orädd han är lilla Malte. Jag har inte direkt någon erfarenhet av kaniner men har ju hört att de ska vara lite blyga och rädda av sig. Med Malte är det tvärtom, jag kan tycka att han är lite väl vild och bufflig, som när han absolut ska stå i vägen när man hugger ved eller sopar och alltid försöker krypa ut genom dörren när man stänger. Eller när han bits för att han inte tycker han får nog med uppmärksamhet. Dessutom blev han inte det minsta rädd när det var folk här och borrade för vår nya brunn trots att det lät jättehögt. Han kan också vara ute själv och leka i trädgården och hoppar då omkring överallt med en himla fart.

En vääldigt suddig bild från vår första kväll med Malte :)

Brunnsborrning

Idag var de och borrade för vår nya brunn. Lerigt blev det och massor av oljud förde det.
Och trots 70meter djupt hål så kommer inget vatten. Lite synd. Så de ska komma och spränga ytterligare djupare med vatten. Förstår inte riktigt hur det ska gå till, men tydligen är det säkert att vi kommer få vatten då.
Jag håller tummarna. Även om det faktiskt inte varit något större problem att klara sig utan vatten så skulle det vara skönt att slippa köra dunkar till hästarna hela vintern. Dessutom är det skönt att inte vara tvungen att åka någonstans flera dagar i veckan om man skulle vara ledig från lönekneg.

Vi var lite oroliga att vår tokiga lilla nya kaninvän skulle bli skraj för allt oljud, men inte då! Han skuttade omkring precis som vanligt och var väldigt besviken på att vi inte tyckte att han skulle vara ute... Tur det. :) Och hästarna tog förstås det hela med ro, även om de verkade undra vad det skulle vara bra för.


Fint

Sol <3

Gulliga Malterumpestumpen :)

Utsikten från dasset

Sol! <3

Fina bygget :)

Malte har flyttat in!

9 veckor gammal, framåt och social, från att vara stallkanin till att bli vagnskanin. Spännande och roligt. Han har bott hos oss en vecka nu och klättrar på allt i vagnen och följer gärna med ut i hagen och klipper sly. Väldigt kul! Jag har aldrig tidigare bott med någon kanin men det är fantastiskt hur social och trevlig han är. Jag var lite orolig för hästarna i början, typ att någon av dem skulle trampa på honom, men de verkar så himla försiktiga och snälla så det verkar ok.




Hoppetihopp!


Du, säger Erik till mig, nu blir det inga fler djur här. Inget mer "åh, men det var en kund som hade en sån här och den var så fin...". Hoppsan...

November

Det känns som om det enda jag gör är att jobba och slita. Klafsa i lera, hålla igång elden, släpa tunga stockar och plankor, hugga ved, bära vatten, åka bil till lönejobb, lönejobba, bära ännu mer vatten, köra foder i lera och med punka på skottkärran och så försöka hitta på nåt ok att äta. Som man orkar laga. Och gå ut med komposten. Igen.

Suck och stön. Jag som vill hinna rida! Umgås med min häst. Bygga klart min veranda. Laga god mat. Öva yoga. Spela musik. Hantverka. Just nu känns det som om allt är en kamp för att klara vardagen. För att hinna med allt vi måste göra. Innan vintern kommer. Innan vi går ner oss i leran.

Men ändå. Det är så skönt att vi är här allihop. Och vi får vara här. Vi ska vara här. Och vi får göra som vi vill! Det kan bli så fint här och snart är vi i lite bättre ordning. När man tänker på det är det lätt att bli glad och bara vi får färdigt lösdriften så är det egentligen ingen panik med resten.
Jag håller nog på att svämma över också av kärlek till mina djur och till naturen som är så fin. Moder jord. Och Erik förstås. Det är så bra att vi är en liten flock av varelser som bor här nu.

Vårt lite primitiva och väldigt tunga sätt att flytta stockar på...

Hästmat! Himla fint att vi har fått hem det i alla fall. Åtminstone till halva vintern. Hoppas vi snart har tid att hämta resten.

Bästis!

Tjoho! Början till en stomme till lösdriften är uppe! :)

Ny ponny

Vi fick åka och byta ponny. Det fungerade inte med Firouzeh och Lilly. Lite tråkigt eftersom Lilly var väldigt söt, men tyvärr jagade hon runt Firouzeh i hagen hela dagarna och sparkade henne så fort hon inte flyttade sig. När Firouzeh till slut tröttnade på att bli runtjagad utbröt världens bråk. Kan knappt minnas någon annan gång jag sett hästar bråka så. Oftast brukar någon av dem ge sig ganska fort, men nu kom de verkligen ingenstans i sin konflikt. Det var sent på kvällen och jag och Erik rusade ut med pannlampa och tandborstarna i högsta hugg för att dela på dem.
Tidigt på morgonen åkte vi iväg med Lilly till Bodarna och hämtade gotlandsrusset Bella istället. Stor lättnad att se att hon och Firouzeh kom överens på ett helt annat sätt direkt.
Tur att en har vänner med många ponnyer så att man kan byta när man behöver.. :)

Lilly jagar bort Firouzeh

Erik gosar med Bella

Trädgårdsjobb

Det finns ju i princip oändligt med jobb på vår nya boplats, inte minst om man har odlingsambitioner och ambitioner att hästarna ska få det lite öppet och fint istället för helt igenväxt av sly.
Flera dagar har gått åt till att elda sly, vilket är jättemysigt tillsammans med hästarna. De är nästan lite för närgågna kan jag tycka och vill hela tiden vara med. Nästan så att de sticker in mulen i elden.
Men himla mysigt med sällskapet är det!

Jag har också börjat med en odlingsbädd bredvid vagnen. Provade köra lite sly i kompostkvarnen som Erik nyligen hittade på loppis och det blev jättefint. Vidare består bädden av löv, aska och jord från balkongen i Borlänge. Ska fylla på med hästbajs så snart jag hinner.




Något annat som alltid behöver göras är ju hugga ved. Massor massor massor. Tur att det (också) är ganska roligt. Fast det blir inte sådär apsnyggt på bild precis efter att man ridit barbacka...


Datordöden

Just när jag kände mig pepp på att skriva massor av saker så dog min dator. Jag kunde bara inte få igång den. Och det har liksom inte funnits tid till att engagera sig i den förrän nu. Erik jobbade kvar i Borlänge och jag och hästarna bodde här på Brunnaborg utan dator, utan el och utan vatten. Lite kämpigt ett tag men också mysigt faktiskt.

Jag som nästan aldrig är mörkrädd blev det faktiskt lite grann där på natten, speciellt innan hästarna kommit och vi inte hade el. Konstigt det där, men bara att veta att man kan tända lampan så enkelt som genom att trycka på en knapp gör att jag blir mindre mörkrädd faktiskt. Men min rädsla förvånade mig lite, eftersom det är så sällan jag känner så. Annars brukar jag känna att mörker är mer som en omslutande trygghet.
Men i alla fall, när jag låg där i min säng och kände mig liten och inte riktigt kunde sova så var det någon som krafsade under vagnen. Ganska ordentligt. Faktiskt så att jag kände hur vagnen rörde sig.
Sedan pratade jag med Erik om det, och han svarade förvånat med frågan om jag trodde det var en människa. När jag svarade att jag så klart inte trodde det så sade han att då finns ju ingen anledning att vara orolig! Och det är ju sant. Så nu känns det bättre. Även fast jag inte vet så mycket mer om besökaren än att den har två lysande ögon i ljuset av pannlampan.

Nu har Erik äntligen flyttat hit, och vi har el, och datorn är åtminstone för tillfället återväckt. Hoppas att det håller. Vatten ska vi få, men det är lite väntetid på att de kommer och borrar ny brunn.

Brunnaborg dagstid, det är svårt att tänka sig mörkerrädsla då

Nu har jag hästarna hemma igen

Hästarna har flyttat hit! :) Äntligen. Det känns himla skönt. Firouzeh, yllet i magen och den lilla shetlandsponnyn Lilly är det just nu. Vi får se hur det utvecklar sig.

Det verkar trivas ganska bra även om hagen är full av sly och löv, men vi röjer så gott vi kan hela tiden. Vattnet här på kullen är tyvärr slut också. Det har varit så torrt nu i sommar att brunnen har sinat så vi väntar på borrning av en ny brunn. Under tiden blir det en hel del dunkar att släpa åt fyrbentingarna. Men det gör ingenting. Det är underbart att ha dem här. Underbart att somna till hästtuggande och frustande utanför vagnen. Så tryggt! Underbart att kunna klappa på mjuk päls och gömma händerna under manen.




Pappersjobb

Idag var jag tvungen att ta tag i det tråkigaste med att ha eget företag igen, pappersjobb. Göra fakturor. Försöka hålla reda på papper och tider.Hjälp vad krångligt det kan vara ibland. Jag försöker att bita ihop ändå och hålla tungan rätt i munnen. Det är så värt det om jag klarar det. Det är så mycket frihet. Men så känns det inte riktigt när jag sitter och vrider mig framför datorn med diverse kom-ihåg-lappar omkring mig.

Det positivaste med att det blir mörkt så tidigt om kvällarna är kanske det här med papperna. Det går liksom inte att vara ute och bygga stängsel eller klippa sly när det är kolsvart så jag har inga ursäkter.
Idag åt jag först en jättesallad och tog sedan på mig sköna myskläder och kröp upp i sängen med datorn och ett glas apelsinjuice. Det är ju förövrigt bara där internet funkar dessutom.
Det har ändå gått ganska bra hittills. Hur gör ni när ni måste göra tråkpapper?


Här bor vi nu

På en kulle bland lite röda hus, lite halv- och helhjärtade försök till odlingar och en massa massa sly. Det känns hemskt tomt utan hästarna, så jag försöker snabba på med byggandet av hagen. Det tar dock lite längre tid än en kunde tro eftersom jag måste klippa bort massor av sly för att kunna dra fram tråden. Det kommer nog att bli massor av röjningsarbete här under hösten!

Väldigt vackert är det här i alla fall i höstdimman och bland alla löv. Jag vaknade tidigt i morse och gick för att kolla omgivningarna lite. Det ska bli så spännande sedan att leta ridvägar, jag hoppas att det finns några trevliga stigar och skogsvägar.




Ute och åker

Det är alltid lika knasigt och kul att var ute och åka med vagnen. Den här gången skulle vi ganska långt och genom stan så jag fick åka bakom istället för i vagnen som jag gjorde sist. Lite nervöst att inte kunna titta på vedspisen hela tiden. Jag oroar mig alltid för att den ska flytta sig under färden.

Det flöt på väldigt bra ändå, spisen stod kvar, skorstenen gick under alla broar och bilarna som körde om oss stup i kvarten verkade bara glada över det annorlunda inslaget.

Sista biten fram är på en liten väg med gräs i mitten, och den biten tog lika lång tid som hela resten av färden. Det var så smalt och lågt mellan träden att vi fick vara jätteförsiktiga. Jag satt på taket och lyfte över grenar så att skorstenen skulle gå fri.

Men till slut kom vagnen på plats. :)


Sista morgonen på Bodarna

Jag gick upp kl 4 för att hinna plocka undan de sista grejerna runt och under vagnen, samt ställa ner alla saker från hyllor och fönsterbläck inne i vagnen.

Det var fantastiskt fint väder, och hästarna spatserade omkring utanför, så det var faktiskt himla fint. Trots att det alltid tar emot lite att gå upp innan solen så var det lätt värt det. För att vara uppe och se hela soluppgången är så fint, även om man rusar omkring och packar samtidigt.

När min pappa ringde och sa att de var på väg med hjullastaren vid 7.15-tiden kom jag på att jag inte ätit någon frukost heller, så jag hällde i mig en halv liter apelsinjuice. Det är konstigt egentligen vilka superkrafter man kan få när det verkligen gäller. Att klara av att bära grejer och komma ihåg en massa saker trots att man inte ätit.

Hästflocken

Tomt kring vagnen och elsladden nerplockad.

Helgen

Blev i Dalarna. Gå i skogen och titta på hösten, och bära en himla massa grejer hit och dit. Tvätta fönster.

Erik lämnar sin lägenhet i Dalarna och flyttar ner till oss. Vi ska hyra en tomt tillsammans och han ska bo i ett hus, jag i vagnen och hästarna i trädgården. :) Vi lånar en häst av Ella på Yxtaholm över vintern.
Spännande och kul! Tomten är liksom på en liten kulle och helt omgärdad av skog, så det är som ett eget litet hippienäste där!

I helgen packade vi alltså ner de sista grejerna från lägenheten och städade ur den. Jag åkte hem med fullpackad bil och Erik stannade för att jobba några dagar till innan flytten. :)

På en skogsväg i Dalarna :)