Världens bästa

Jag känner så obeskrivligt mycket kärlek till denna lilla underbara pälsvarelse som alltid ser efter mig och förgyller mitt liv. När jag är ledsen eller har gjort mig illa någonstans kryper han in under täcket och lägger dig tätt emot mig med sin mjuka päls. När jag ska vakna på morgonen slickar han mig i ansiktet. Ibland dansar han glädjedans runt mina ben bara för att jag är hemma, för att vi är ute eller för att det är fint väder och alldeles nyss somnade han nöjt i mitt knä för att jag äntligen kommit hem från en dags jobbande.
Så himla mycket tur och lycka att just han bor här hos just mig. <3

Skogsridning

Firouzeh och jag har lämnat Fahid hemma med de andra hästarna mer och mer och är nu ganska ofta ute och lufsar själva i vår sagan om ringen-skog. Ganska mysigt och framförallt enkelt att vara ute bara vi två och Fahid verkar inte bli ledsen för det. Russen är väl de som blir mest nöjda, för de brukar bli mer oroliga om vi är ute med Fahiden också. Speciellt Donna vill hela tiden ha koll på honom. Ganska gulligt.

Skönt att vi i alla fall har en liten skogsdunge att vara i, så länge det är ok med vädret (inte lera alltså), men det väcker verkligen en längtan i mig. En längtan efter mer natur. En längtan att snart vandra vidare, till något nytt. Men jag vet fortfarande inte alls var eller när.

Jag har så vackra hästar i min hage!

Det här kortet är från i helgen, när det var kallt men ändå frostigt och dimmigt väder. Donnas färg var så vacker då, även om den här bilden kanske är lite mörk. Hon har ju förresten växt så mycket på senaste och ser så vuxen ut nu. Den undre bilden är från när vi först bodde ihop, då var hon ju verkligen en liten lurvis!

Försök se saker ur hästens perspektiv

Ibland blir jag tillfrågad om att sko/verka hästar som av någon anledning krånglar, tex när en raspar eller spikar i foten. Ofta kan det vara att ägaren fått höra att hästen "aldrig" kommer att kunna skos utan sedering eller liknande, eller tex "aldrig" kommer att kunna skos bak. Dessutom skor/verkar jag ofta unghästar och andra ovana hästar. Jag tillskriver mig absolut inte att vara expert på området men jag tycker att det är en ganska rolig utmaning faktiskt.
Många tycker att hästen är "konstig" som inte vill skos, tex om den är väldigt ömfotad eller så. "Alla andra hästar skos ju!" får en höra. Jag vet inte, men jag tycker snarare det är konstigt att hästar går med på att bli skodda/verkade. Om någon, som dessutom inte talade mitt språk så bra, utan förklaring kom och skulle klippa/putsa mina naglar hade jag blivit tokig. Snacka om identitetskränkande. Jag gillar inte heller att gå till doktorn eller tandläkaren, trots att jag kan få förklarat för mig vad de kommer att göra och varför. Tänk då hur det är för en häst som inte kan få någon förklaring.
Trots det så kan de flesta hästar lära sig att stå ut med det mesta eftersom hästar är fantastiska (och väldigt anpassningsbara) djur.

Om någon vill att jag ska sko deras "krångliga" häst så brukar jag fråga vilken tid som skulle vara bäst för hästen när vi ska boka tid. Alltså, vilken tid kan hästen vara som lugnast och mest nöjd i stallet. Vilken tid är hästen mätt, har kissat, rört på sig lite och har nån bra kompis inne i stallet? Vilken tid är det ingen som rullar omkring på skottkärror eller springer in och ut med hästar? Vilken situation och tid på dygnet det är spelar stor roll för hästens tålamod och lugn, och speciellt med en häst som är ovan eller tycker att hovvård är jobbigt är det viktigt att välja ett bra tillfälle!

Tyvärr är ju hovvård lite olikt annat vi tränar med hästen. Hovarna måste verkas och putsas till för att fungera optimalt för hästen och om hästen är väldigt ömfotad eller det är väldigt halt kanske den också måste ha skor. Vi kan inte avbryta skoningen när hästen står snällt och på så vis belöna den utan vi måste göra färdigt alla hovarna. Men det går ju på andra sätt att uppmuntra hästen, och jag tror att en viktig del i det hela är att ha förstående för hästens situation och inte bara tänka på dess beteende som ett problem. Det är ju oftast en reaktion på omvärlden, så hur kan vi ändra på omvärlden så att den blir optimal för hästen?

Firouzeh är ju van, så det går bra att verka henne lös i hagen, fast att jag har små bruna medhjälpare... ;)

Tisdag

Malte och jag är och tvättar. Det blev som ett litet tvättberg efter min garderobsstädning.. Och för att jag inte tvättat på länge. Vi passar på att plugga massage och klickerträna samtidigt. Jag försöker ta mig tid att träna på vardagsgrejer, som att ta på selen och gå i koppel. Inte lika roligt som att träna tricks, men ganska viktigt att kunna. Men i vanlig anda försöker jag att bara göra sånt som är kul, och liksom i förmiddags var han ju med mig på jobbet och det gick sååå bra att vara lös... Heh. Fast jag vet ju att vi borde koppelträna ändå. Det är inte alltid det går bra att vara lös överallt ju tyvärr.

Resultatet av städningen

Mitt städprojekt har växt från att gälla garderoben till i princip hela vagnen. Iofs bara bra, men det tar ju längre tid.
Det är ganska bra att gå igenom sina grejer ibland, jag har upptäckt att jag ju har massor av fina kläder jag borde använda! Herregud, jag går ju typ jämt runt i långkalsonger och ylletröja... Dags att börja gå i kavaj och klänning lite mer faktiskt. Spelar roll om en bara ska mocka, skotta snö eller gräva i trädgården. Det är ju sånt jag ägnar mitt liv åt och kläderna borde faktiskt inte bara hänga i garderoben jämnt.
I övrigt är jag nöjd med att ha rensat bort så mycket saker! Det är klart att det alltid hade gått att bli av med mer, men det får väl gå i etapper. Jag har i alla fall flera kassar att lämna till Kupan nu och det känns bra. Blir sugen på att rensa ut ännu mer... :) 

Alla älskar ju inte städning, det kan till och med vara tråkigt för kaniner ibland... ;)

Om avvänjning

Ganska många har frågat mig om avvänjning nu när Fahid börjar bli lite äldre (6mån). Jag blir spontant lite ledsen av det faktiskt, kan inte alls se någon generell anledning att vänja av föl så tidigt. Jag tror tvärtom att det är bra om fölen kan gå kvar hos mamman så länge som möjligt. Helst tills nästa föl, men eftersom många inte betäcker om direkt (tex inte vi just nu) så går det ju inte riktigt. Men jag tänker att en gärna vill göra det så likt naturliga förhållanden som möjligt. Så om det fungerar och inte russen börjar brunsta och Fahid betäcker så vill jag låta honom gå kvar så länge som möjligt.

Idag var jag dock ute på första ridturen utan att ta med honom. Gick toppenbra. Vi var bara ute i typ 20min och hade telefonkontakt med Erik som var kvar hemma och höll ett öga på flocken. Men Fahid verkade inte ledsen alls utan underhöll sig med att skojbråka med russen. De var inte heller lika ledsna som de brukar vara när vi har Fahid med, då saknar de honom så de blir alldeles vilda.
På hemvägen fick Firouzeh dock väldigt bråttom och ville knappt skritta, men så är det väl i början. Jag tror att både hon och jag ser fram emot att kunna rida som vi vill och inte hela tiden anpassa oss efter en liten lurvis som antingen vill gå snigelfart eller rejsa.

Tur en har en sån bra hjälparkanin!

Ett sent nyårslöfte

Något jag nästan inte alls engagerade mig i under 2014 var mitt lilla hus. Ja förutom att jag bodde i det, målade verandan och byggde en grind till den och sådär, men inte alls så som jag har gjort innan. Det kanske i och för sig inte är så konstigt att en kan hamna i en svacka sådär när en byggt färdigt huset så att det är beboeligt året om och sådär, men nu tänkte jag att det ska bli ändring! Det är ju fortfarande en massa småpyssel att göra, typ fixa fönsterbläck, fila på eldragningen, fixa några lister inne, massa smågrejer att måla, måla och fixa underredet, serva och i värsta fall byta däck, osv. Dessutom är jag sugen på att göra om möblemanget lite och kanske framförallt fixa lite i min sadelkammare/badrum...

Men först av allt ska jag börja med att rensa bland alla grejer jag samlat på mig! Vad kan passa bättre än det en sån här regnig dag (förutom bokföring, plugg/renskriva anteckningar då...). Jag är expert på att samla på saker, på gott och ont. Det senaste året har jag satt igång att tömma de grejer jag haft hos mina föräldrar (trots att det är flera år sedan jag flyttade hemifrån..), vilket har resulterat i mer grejer i vagnen. Dessutom gillar jag att gå på loppis, i containrar och andra bra ställen en kan hitta gamla fina saker att samla på sig. Ofta känns det himla bra att "rädda" gamla fina och bra saker, men jag måste nog inse fakta: jag behöver inte så mycket saker som jag tror! Så nu blir det att skänka bort en del grejer faktiskt. Även om jag gillar de mesta sakerna jag har så ska jag försöka tvinga mig att välja, en kan inte ha hur mycket kläder som helst tex även om de är fina...

Dessutom är det skönt att "lätta på packningen" lite. Det känns ju så mycket friare då. Och jag gillar ju frihet.
Som lite pepp kommer här lite bilder från en flytt med vagnen 2012, tror inte jag lagt upp den förut. Fanns en video som jag var sugen på att titta på, men på den tiden hade jag en annan kamera så den var i nåt skumt format som tyvärr inte gick att se.
 Känns som väldigt länge sedan, vagnen hade tex ingen veranda eller skorsten, och så var det ju sommar...

Trött baby...

Och det kanske inte är så konstigt, efter att ha klättrat ut genom staketet och sedan sprungit i full fart förbi grannen och ner till brevlådan ett par vändor fram och tillbaka innan jag kikade ut genom fönstret. Hur nöjd som helst såg han ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite när jag hämtade honom från kalhygget. Han såg ut att tänka "nämen hej matte!! kul att du kom! och bra, för jag är lite hungrig också och mamma står ju på fel sida staketet...". Gullehästen!

Nytt år

Och det började med tö, blåst och vårkänslor för oss, och feber och halsont för mig. Har suttit inne och kämpat med bokföring, eldat och druckit mängder med juice. Har haft lite dåligt samvete för hästarna och speciellt Malte som inte alls fått så mycket social stimulering som han behöver. Men vad gör en när en har feber och huvudet dunkar så fort en böjer sig ner? Eh, bokföring ja...
Nu idag känner jag mig äntligen lite bättre, men har hållit mig hemma ändå. Fast att vädret är så fint och en bara vill ut och rida! Men ja, både hästarna och kaninen verkar nöjda ändå. :)

Tankar

Det är årets sista dag och jag sitter ute i hagen och lyssnar på när hästarna äter. Underbar, rofylld känsla att höra på dem.
 2014 har varit ett ganska tungt och jobbigt år för vår del. Inte för att det egentligen hänt så mycket, eller egentligen kanske just därför. Jag har haft stora dippar i motivationen och stressat alldeles för mycket.
2015 ska jag försöka vara bättre på att planera och att säga nej. Men också på att tro på mig själv och våga ta tag i saker. Dessutom vill jag rida och träna mer med mina hästar, och delta i SM i beridet bågskytte igen i sommar. Vi behöver komma igång med skjutandet igen och åka ner och träffa alla vänner på tävlingarna!
Jag ska också försöka vara bättre på att hålla fokus på vad som är viktigt på riktigt i mitt liv och inte tappa bort mig själv i annat gång på gång.
Det ska bli kul att börja jobba med hästmassagen på allvar nu när jag blivit klar med utbildningen, och jag har faktiskt inte kunnat låta bli att anmäla mig till ännu en utbildning - till diplomerad klickerinstruktör! Det ska också bli roligt och spännande.
Så, pepp pepp. Nu kör vi!

Energiboost

Det är som att när solen inte är uppe är välden kall och grå, men så fort den går upp och lyser på oss blir allt vackert som i en saga. Det är magiskt att vara ute och se hur världen långsamt blir vackrare medan solen går upp. Först syns det bara högt uppe i trädtopparna, men så småningom lyser den till och med ner på oss. :)

Vintermorgon

Är det mycket snö hos er?

Nej, svarar jag i telefonen. Sen går jag ut och då börjar det singla ner massor av stora snöflingor över oss. Kanske jag får ta tillbaka det där jag sa ändå...

Myskväll

Eld i spisen, pepparmintste i tekoppen, stickning i knät och en väldigt spännande och bra film att titta på (The Constant Gardener btw, tips!), tillsammans med ett litet långörat ägg som ligger på mattan och klapprar med tänderna. :)

Vackerheten

Den där som inte går att fånga på bild. Jag är glad att av de väldigt få ställen vi har att rida på här är det i alla fall ett som är så himla vackert och går längs med Mälaren. Nu när vädret varit så vackert så har det varit fantastiskt att vara där. Dessutom är det bra för Fahiden med lite dramatisk terräng att klättra i, det behövs för att få stopp på honom just nu, så fort vi kommer utanför den knaggliga hagen blir han överlycklig och springer omkring som en tossig. Då är det svårt att sluta skratta. :)

Malte maskot

Malte har många fans. Eftersom han följer med mig på jobbet ibland, och ofta när jag gör annat kan han också hänga på, så träffar han ju ganska många. Han lämnar för det mesta ingen oberörd och jag får alltid frågor om honom när han inte är med.

Härom dagen hade jag med honom när jag skodde en häst som brukar tröttna rätt fort på att hålla upp benen och därmed gunga omkring och vara lite bökig och framförallt tung, men när han hade Malte att titta på så verkade han orka stå mycket längre! Malte är också ganska nöjd med att hälsa på i stall, där är det i allmänhet bättre att springa omkring än vad det är i hus – många har ju så hala golv för en kanin! Stallgolv ger perfekt bra fäste.

På Frövi där Malte är född är de såklart extra intresserade av honom och de skickade med torkade nypon och äppelgrenar senast jag var där. Mycket uppskattat! 

Äntligen snö och kallt

Ni får ursäkta att denna blogg mest har kommit att handla om väder. Det är lite så det känns just nu. Jag har tappat bort mig själv lite i allt jag har hållit på med under året och vet inte riktigt i vilken riktning jag ska fortsätta. Eller vad jag egentligen håller på med. Så när jag får en stunds paus är det liksom vädret jag märker, och betraktar. Och glädjer mig åt.
Vädret är det som tar mig ner på jorden igen. Som får mig att minnas vad som är på riktigt. Jag är så glad att jag bär mitt vatten. Att jag hugger min ved och att jag har mina underbara hästar att mata och se om.
Jag är glad att det blev kallt nu, det tvingar mig att skärpa till mig lite. Gå upp i tid, elda, se till att vattnet inte fryser, bära foder till hästarna, täta dörren lite extra, osv. Det känns också berättigat att sitta inne och plugga pektoralismuskulatur inlindad i filtar, den lediga tid som finns.

Dimma, lera och klafs

Jag har inte haft någon motivation att blogga alls på länge, sorry. Kanske faktiskt inte till så mycket annat heller om jag ska vara ärlig. Men så är det väl ibland. Jag hoppas att det ska ändra sig snart (nu?), för jag är i alla fall glad för november och glad för att det äntligen verkar frysa lite i marken. Hej då lera (hoppas!). Och kom det lite sådär lagom med snö skulle det ju inte skada.
Ullhästarna ullar omkring i hagen och jag försöker plugga så mycket som möjligt. Kaninen är hyperaktiv som vanligt och far in och ut, till de fyrbenta i trädgården och tillbaka in för att visa alla tricks han kan...
 Och efter att Erik igår dammsög vedspisen så att den slutat röka in så in i bonkans och är varmt och skönt istället. Första gången en dammsugare varit in i min vagn... ;)

Ibland blir en lite avundsjuk på att vissa kan sova hur länge de vill...

Lilla Baby klar för en tur till brevlådan, undrar om någon skickat morötter till oss idag?