Jag älskar dimma! Just nu tycker jag att det grå vädret känns ganska fantastiskt. Leran är inte lika bottenlös, och regnet hänger ju bara i luften så en blir inte blöt. Det är plusgrader och luften lovar vår. Dimman förvandlar dessutom världen till en saga, och det känns så vackert att gå omkring i hästhagen.
När jag var liten var jag lite rädd för dimma, kanske för att det var så likt brandrök, eller för att en inte såg hem när en var ute. Nu tycker jag att det är fantastiskt! Dessutom fint att kunna gömma sig i.
Mina bästa minnen av dimma var när Firouzeh gick i den stora flock där hon är född och när jag visslade på hästarna i dimman. Först hördes bara hovtrampet en bit bort och sedan efter ett tag urskiljde sig siluett efter siluett av hästarna.
Idag var dimman inte så tät, men nog så drömsk och vacker.
Donna
Lilla Donna verkar ha funnit sig ganska bra till rätta här, och vi har redan blivit bra kompisar. Roligt med unghäst igen, och kul för fölisen när den kommer! Det är ju kul när allt är så spännande att undersöka. :)
Vildhästarna verkar nöjda
Yay! Jag har lyckats ladda upp en film till youtube, och lägga in den här. Mina tekniska skills ökar plötsligt drastiskt... Fast kvaliteten på filmen blev kraftigt försämrad tyvärr. Men men.
Såhär glada är hästarna i alla fall. Mys!
Etiketter:
Allmänt,
Firouzeh och jag,
Hästliv
Vi har fått en ny ponny i flocken!
Lilla två-åriga Donna som ska vara hos oss över sommaren. Hon är syster till Bella och de är så himla söta, nästan likadana, fast Donna är lite mindre förstås.
Känns jättebra att ha tre hästar istället för två. De kom överens direkt och det märks att de blev så glada över att ha mer av en riktig flock. Jag har ju faktiskt haft lite dåligt samvete innan när de bara var två. Så, toppenkul med detta!
Känns jättebra att ha tre hästar istället för två. De kom överens direkt och det märks att de blev så glada över att ha mer av en riktig flock. Jag har ju faktiskt haft lite dåligt samvete innan när de bara var två. Så, toppenkul med detta!
Pest eller kolera
Inte helt oväntat kom det nu en studie om att det kan finnas ett samband mellan de småmaskiga hönäten och ryggproblem hos hästar. Jag diskuterade det faktiskt i förra veckan med en vän jag var och skodde hos; hur länge kommer det att dröja innan det kommer nya rön kring nackdelarna med näten?
Som allt annat i hästvärlden är det såklart inte odelat positivt med hönät. Redan på 70-talet när det var inne med (stormaskiga) nät kom larm om ryggproblem och luftvägsproblem eftersom hästarna åt högt.
Eftersom hästar är gjorda för att beta 16-18h/dygn så är deras kroppar designade för att stå med huvudet i marken ungefär så lång tid. Det finns studier på att hästen lagrar energi i sitt nackband (som går från manken till nacken precis bakom öronen) och för att återhämtningen och inlagringen av energi ska kunna ske måste nackbandet sträckas ut.
Nackdelen med hönät är alltså helt klart ätställningen. Dels att hästarna får äta med huvudet högt och dels att de ofta gör en vridande rörelse med nacken, vilken är onaturlig för hästen och så klart sliter i längden.
Men.
Om din häst är en sådan som lägger på sig alldeles för mycket vikt om den får fri tillgång på foder utan nät är det kanske ändå ett bra alternativ att fodra i nät, för det ÄR viktigt att länga ättiden. Hästens magsäck producerar lika mycket magsyra hela tiden, men bara halva magsäcken "klarar av" att vara i kontakt med syran, så om hästen inte får äta på 3h börjar den egna magsaften att fräta på magsäcken = magsår.
Om din häst dessutom är oskodd och tränad på att vara bunden och fastna i saker utan att få panik kan du hänga näten lågt. Oskodda hästar löper minimal risk att fastna och då gör du ätställningen åtminstone mer naturlig för hästen.
Dessutom är alternativet för många som ger fri tillgång att fodra direkt ur storbal vilket även det ger onaturlig ställning för halsen och ett onaturligt dragande och vridande med huvudet då fodret sitter ganska hårt i en rundbal om en inte skalar av den lager för lager (vilket inte hästarna gör ju).
Jag tycker att det är superbra att den här rapporten kom, verkligen, men jag kommer att fortsätta fodra i mina nät. I den perfekta av världar skulle jag gärna slippa men nu kan jag tyvärr inte fodra ut högar i leran som till hälften eller mer blir nedtrampade, det är inte bara dyrt utan förstör också marken i hagen.
En häst som generellt bär sitt huvud lågt, som inte kan äta fri tillgång utan nät och som när väderförhållande duger (snö/fruset/torr mark tex) så att fodret inte blir nedtrampat får lite högar på marken, som går ute hela sommaren och betar gräs och som rids utan nosgrimma och hjälptyglar, med en sadel som passar och gärna och ofta får bära sig själv i en lång låg form tror jag inte far illa av att äta ur lågt hängda hönät.
Som med det mesta; pest eller kolera. En får göra en bedömning efter den individ det gäller.
Som allt annat i hästvärlden är det såklart inte odelat positivt med hönät. Redan på 70-talet när det var inne med (stormaskiga) nät kom larm om ryggproblem och luftvägsproblem eftersom hästarna åt högt.
Eftersom hästar är gjorda för att beta 16-18h/dygn så är deras kroppar designade för att stå med huvudet i marken ungefär så lång tid. Det finns studier på att hästen lagrar energi i sitt nackband (som går från manken till nacken precis bakom öronen) och för att återhämtningen och inlagringen av energi ska kunna ske måste nackbandet sträckas ut.
Nackdelen med hönät är alltså helt klart ätställningen. Dels att hästarna får äta med huvudet högt och dels att de ofta gör en vridande rörelse med nacken, vilken är onaturlig för hästen och så klart sliter i längden.
Men.
Om din häst är en sådan som lägger på sig alldeles för mycket vikt om den får fri tillgång på foder utan nät är det kanske ändå ett bra alternativ att fodra i nät, för det ÄR viktigt att länga ättiden. Hästens magsäck producerar lika mycket magsyra hela tiden, men bara halva magsäcken "klarar av" att vara i kontakt med syran, så om hästen inte får äta på 3h börjar den egna magsaften att fräta på magsäcken = magsår.
Om din häst dessutom är oskodd och tränad på att vara bunden och fastna i saker utan att få panik kan du hänga näten lågt. Oskodda hästar löper minimal risk att fastna och då gör du ätställningen åtminstone mer naturlig för hästen.
Dessutom är alternativet för många som ger fri tillgång att fodra direkt ur storbal vilket även det ger onaturlig ställning för halsen och ett onaturligt dragande och vridande med huvudet då fodret sitter ganska hårt i en rundbal om en inte skalar av den lager för lager (vilket inte hästarna gör ju).
Jag tycker att det är superbra att den här rapporten kom, verkligen, men jag kommer att fortsätta fodra i mina nät. I den perfekta av världar skulle jag gärna slippa men nu kan jag tyvärr inte fodra ut högar i leran som till hälften eller mer blir nedtrampade, det är inte bara dyrt utan förstör också marken i hagen.
En häst som generellt bär sitt huvud lågt, som inte kan äta fri tillgång utan nät och som när väderförhållande duger (snö/fruset/torr mark tex) så att fodret inte blir nedtrampat får lite högar på marken, som går ute hela sommaren och betar gräs och som rids utan nosgrimma och hjälptyglar, med en sadel som passar och gärna och ofta får bära sig själv i en lång låg form tror jag inte far illa av att äta ur lågt hängda hönät.
Som med det mesta; pest eller kolera. En får göra en bedömning efter den individ det gäller.
Etiketter:
Hästhållning,
Tankar och Åsikter
Snöbus
Etiketter:
Firouzeh och jag,
Hästliv
Helt slut men ändå peppad
Äntligen är steg 2 av min massageutbildning genomförd! Jättekul men också jättetufft. Massor massor av anatomi och latin att banka in i huvudet och massor av bilkörning fram och tillbaka till Stockholm. Har knappt hunnit se mina fyrbentingar här hemma alls känns det som, så det var underbart att gå ut och hänga lite med dem i morse när solen gick upp.
Malte fick dock följa med på föreläsning, men inte alla dagar. Som vanligt charmade han de flesta och klarade utmärkt att sköta sig bland folk och hundar.
Nu blir det extra mys med hästarna och full fart med praktik och annat pluggande framöver. Kul!
Det känns dessutom som vår i luften. :)
Malte fick dock följa med på föreläsning, men inte alla dagar. Som vanligt charmade han de flesta och klarade utmärkt att sköta sig bland folk och hundar.
Nu blir det extra mys med hästarna och full fart med praktik och annat pluggande framöver. Kul!
Det känns dessutom som vår i luften. :)
Etiketter:
Allmänt,
Hästmassage,
Malte kanin
Livet, världen och universum
Ja så känns det. Står ännu än gång (eller är det kanske fortfarande?) och försöker välja vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen, och vad jag vill.
Det känns så svårt.
Jag har tusen drömmar, tusen planer som skulle kunna bli verklighet, men vad ska en satsa på? Vilket vill jag mest? Hur mycket ska jag styra mina val efter andra som jag tycker om? Åh, jag vet inte!
Det jag egentligen är mest mån om just nu är att hästarna ska få gräs i sommar och att Firouzeh ska ha en trygg plats att föla på, men jag vet ännu inte riktigt var och hur vi ska göra det. Och det känns så fint om jag skulle kunna ge dem en större flock igen, det märks att de saknar riktigt flockliv!
Jag önskar att våren ska ge mig lite styrka och insikt i vart vi ska ta vårt nästa steg! För trots att en del saker känns så självklara så är det mycket som är så kluvet ändå.
Det känns så svårt.
Jag har tusen drömmar, tusen planer som skulle kunna bli verklighet, men vad ska en satsa på? Vilket vill jag mest? Hur mycket ska jag styra mina val efter andra som jag tycker om? Åh, jag vet inte!
Det jag egentligen är mest mån om just nu är att hästarna ska få gräs i sommar och att Firouzeh ska ha en trygg plats att föla på, men jag vet ännu inte riktigt var och hur vi ska göra det. Och det känns så fint om jag skulle kunna ge dem en större flock igen, det märks att de saknar riktigt flockliv!
Jag önskar att våren ska ge mig lite styrka och insikt i vart vi ska ta vårt nästa steg! För trots att en del saker känns så självklara så är det mycket som är så kluvet ändå.
Etiketter:
Allmänt,
Firouzeh och jag,
Känslor och sånt,
Yxtaholm
Juste, varför göra det lätt när en kan göra det svårt?
Vi har tagit hem lite mer foder igen! På släpkärra efter bilen. Ganska hopplöst sätt att få hem hösilagebalar på, men eftersom vi inte har någonstans att lagra hö på och inte heller någon traktor så har vi inte så mycket annat val. Tur att vi fått låna fyrhjulsdrivna bilen av min far. :)
Vi har inte kunnat köra hem något på ett par veckor då det varit alldeles för lerigt, så det här är för vår del nästan den bästa aspekten av att snön kom. Två balar till efter detta och sedan har vi allt foder hemma äntligen. Hoppas att det ska räcka tills gräset kommer.
För att få av balarna spänner vi fast dem i et träd och kör framåt. Alla sätt är bra, eller hur var det nu igen? ^^
Vi har inte kunnat köra hem något på ett par veckor då det varit alldeles för lerigt, så det här är för vår del nästan den bästa aspekten av att snön kom. Två balar till efter detta och sedan har vi allt foder hemma äntligen. Hoppas att det ska räcka tills gräset kommer.
För att få av balarna spänner vi fast dem i et träd och kör framåt. Alla sätt är bra, eller hur var det nu igen? ^^
| Det är ju tur att hästarna hjälper till... :) |
Ensamhet
Jag har mått ganska dåligt under hösten, dels såklart för att vi inte har haft någonstans att bo och vara, dels för all lera och allt släpande av vatten och annat, men också - har jag kommit fram till - för att jag inte haft tid att vara ensam.
Erik har varit arbetslös så att vi har umgåtts hela tiden, dessutom har telefonen ringt dagarna i ända känns det som och jag har haft massor med jobb. Det är så klart roligt också, jag gillar att vara med Erik och jag gillar mitt jobb och mina kunder, det är jättekul att det händer något i företaget! Men ibland blir det så mycket...
Jag är van att spendera mycket tid ensam med hästarna och har gjort så sedan jag var liten. Jag har aldrig haft särskilt mycket jämnåriga vänner jag umgåtts med och det är väl på ett vis synd, men på ett vis helt ok.
I vårt samhälle premieras att en är social, har många vänner och bekanta och ständigt är uppkopplad för samtal med resten av världen. Om en, som jag, trivs bra med att vara ensam och inte alltid orkar finnas tillgänglig och umgås med någon är det lätt att känna sig lite utanför. Skämmas lite. Det har jag liksom alltid gjort. Svarat kompisar i telefonen att jag har ont i magen och känner mig sjuk, istället för att jag bara behöver lite eget space och tid att tänka.
Men långsamt börjar jag ändra mig i det. Jag försöker vara ärlig, framförallt med mig själv, och säga som det är. De senaste dagarna när jag har haft lite hemmatid med bara djuren har jag njutit till max! Fast att det har varit en del plugg och bokföring att göra så har det varit underbart! Och sen blir det roligare igen när andra vill höras och ses. Jag måste bara hinna ladda om ibland. Kanske oftare och längre tid än andra.
Dessutom känner jag mig mer kreativ när jag är ensam och det är också då jag samlar inspiration. Ensam (tillsammans med) med hästarna ute eller med min lilla kaninunge i knät i min vagn, med stearinljus tända och vedspisen.
Erik har varit arbetslös så att vi har umgåtts hela tiden, dessutom har telefonen ringt dagarna i ända känns det som och jag har haft massor med jobb. Det är så klart roligt också, jag gillar att vara med Erik och jag gillar mitt jobb och mina kunder, det är jättekul att det händer något i företaget! Men ibland blir det så mycket...
Jag är van att spendera mycket tid ensam med hästarna och har gjort så sedan jag var liten. Jag har aldrig haft särskilt mycket jämnåriga vänner jag umgåtts med och det är väl på ett vis synd, men på ett vis helt ok.
I vårt samhälle premieras att en är social, har många vänner och bekanta och ständigt är uppkopplad för samtal med resten av världen. Om en, som jag, trivs bra med att vara ensam och inte alltid orkar finnas tillgänglig och umgås med någon är det lätt att känna sig lite utanför. Skämmas lite. Det har jag liksom alltid gjort. Svarat kompisar i telefonen att jag har ont i magen och känner mig sjuk, istället för att jag bara behöver lite eget space och tid att tänka.
Men långsamt börjar jag ändra mig i det. Jag försöker vara ärlig, framförallt med mig själv, och säga som det är. De senaste dagarna när jag har haft lite hemmatid med bara djuren har jag njutit till max! Fast att det har varit en del plugg och bokföring att göra så har det varit underbart! Och sen blir det roligare igen när andra vill höras och ses. Jag måste bara hinna ladda om ibland. Kanske oftare och längre tid än andra.
Dessutom känner jag mig mer kreativ när jag är ensam och det är också då jag samlar inspiration. Ensam (tillsammans med) med hästarna ute eller med min lilla kaninunge i knät i min vagn, med stearinljus tända och vedspisen.
Etiketter:
Känslor och sånt
Evighetssyssla
Hej och hå. Fylla och släpa hönät. Fast att vi har ganska många sådana så tycker jag hela tiden att jag går och fyller och släpar dem hit och dit. Ganska mycket mer jobb än jag har haft de senaste vintrarna med bara fodring, trots att gullehästarna har fri tillgång på mat. Både förra året och året innan fodrade vi direkt ur storbalar och hade en traktor att köra in dem. Nu har vi ju inte det, så följden blir att handfodra.
Men egentligen är det bättre att ha det såhär, både för hästarna, ekonomin och marken så det är värt allt släpande. Jag kanske kan skaffa ännu fler nät och en större skottkärra om jag tröttnar. Men hästarna äter långsammare än de skulle göra annars och får då längre tuggtid utan att äta ihjäl sig och det blir mindre spill vilket gynnar både marken i hagen och min ekonomi. Dessutom blir inte marken lika sliten där jag fodrar eftersom det blir en mindre mängd foder på fler ställen och jag kan enkelt flytta näten och alltså matplatsen oftare än en gång i veckan. Dessutom kan jag flytta in näten i lä efter vilket håll det blåser från och hänga dem i solen om det är fint väder.
Men egentligen är det bättre att ha det såhär, både för hästarna, ekonomin och marken så det är värt allt släpande. Jag kanske kan skaffa ännu fler nät och en större skottkärra om jag tröttnar. Men hästarna äter långsammare än de skulle göra annars och får då längre tuggtid utan att äta ihjäl sig och det blir mindre spill vilket gynnar både marken i hagen och min ekonomi. Dessutom blir inte marken lika sliten där jag fodrar eftersom det blir en mindre mängd foder på fler ställen och jag kan enkelt flytta näten och alltså matplatsen oftare än en gång i veckan. Dessutom kan jag flytta in näten i lä efter vilket håll det blåser från och hänga dem i solen om det är fint väder.
Etiketter:
Foder,
Hästhållning,
Hästliv
God morgon
Det känns så skönt att jag har börjat vakna i tid på morgonen igen. Det har varit riktigt tungt på den fronten ett tag, kanske för att jag bara haft så tråkiga saker som hängt över mig (typ bokföring...). Men nu är jag i alla fall uppe, och redo att plugga massage! Och om jag bara fått lite värme i vagnen så kanske jag kan sticka ut och rida redan när det ljusnar.
Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!
Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!
Dag 171
Vädret är kallt, soligt och underbart och Firouzeh står och solar med runda magen. Jag kånkar foder och vatten och läser i boken "Att bli med föl". Plötsligt känns det så verkligt alltihop. Vi har en bebis! Den är inte ullig än så länge, men den är kanske 40cm stor och väger flera kilo. Och så har den förhoppningsvis fyra små hovar.
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!
Etiketter:
Allmänt,
Fint,
Firouzeh och jag,
Känslor
Ibland blir en lite avis på att en del kan ligga kvar i sängen så länge de vill....
Speciellt när en själv måste syssla med bokföring. Kanske en skulle satsa på att bli kanin i nästa liv?
Etiketter:
Allmänt,
Malte kanin
Tjoho!
Hästarna har äntligen godkänt lösdriften :D Då vi kom upp dit ikväll så låg bägge ner och vilade. Mysigt till tusen. Tyvärr ingen bild då lampan i skjulet strular och inte lös = kolsvart. Så, tja, hästarna verkar alltså kanske trivas bättre utan lampa än med... Eller också så var det det lugna, stilla vädret som gjorde att de kände sig trygga. Kul i alla fall. :)
Etiketter:
Firouzeh och jag,
Hästhållning,
Hästliv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)