Det hann bli mitt på dagen och Johanna svängde in på Yxtaholms stallbacke. Det gick finemang att lasta hästen - hon går ju bara rakt på, och väl inne i skåpet är det massor med plats för hästarna.
Det var dock lite värre att få in all packning, då vi bägge skulle ha skostolar, smidesgrejer, sadlar, hästtäcken och diverse andra prylar som tog en massa plats. Efter lite tänkande och omplacerande gick dock allt in.
Den fyrbenta reskamraten heter Chanel och är ett treårigt arabsto, hon och Firouzeh kom genast överens. Det lilla lyxåket till lastbil var även utrustat med kamera, så bara man fick ordning på den glappande sladden hade vi full koll på vad som försegick där bak.
Resan visade sig dock bli mer dramatisk än väntat. När vi närmade oss Gränna tyckte vi att lastbilen började svaja och gå lite hackigt. Oroade för punka svängde vi in på macken i Gränna, hoppar ut och får se att HJULET SITTER LÖST! Rejält löst, muttrarna hänger längst ut på skruvarna och går enkelt att skruva med fingrarna! Vilken tur att vi stannade!
Vi försöker få hjälp av de som jobbar på macken, men det visar sig att det är två unga tjejer som inte har en aning om hur en domkraft fungerar. Efter lite letande lyckas de dock plocka fram en ganska rejäl domkraft åt oss att låna, men tyvärr visar den sig vara trasig. Vi får på egen hand skruva fast hjulet utan att lyfta lastbilen. Så det blir till att skruva, köra en kort bit, skruva igen, osv tills det sitter. Det blir dock ganska många stopp eftersom vi inte vill riskera att det ska lossna igen.
 |
| Jag drog åt så att den klena lilla mutterdragaren böjdes... |
 |
| Tur att det åtminstone är vackert i Gränna när man tvingas stanna där så länge ^^ |
 |
| Trots alla stopp och allt krånglande var hästarna helt fantastiska! De märktes knappt på hela vägen. Jag har världens bästa häst! |
Efter att ha spenderat mer än halva dagen i lastbilen var det väldigt skönt att komma fram till Arendala och släppa in Firouzeh i hennes stora ljusa box full med ren halm. Anton hade mockat och gjort den jättefin! :)
Det faktum att vi fick återse Anton efter tre veckor var det bästa av allt! Han hade dessutom lagat middag till mig och tänt en massa stearinljus.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar