Skofilosoferande

Tänkte appropå det här inlägget skriva lite om att ändra på hovarna/skoningen efter prestationen som önskas av hästen.

Jag lär börja med att påpeka att jag inte ställer mig bakom allt som står i boken, och att jag av egen erfarenhet vet att lärarna på hovslagarutbildningen inte heller gör det.

Jag tycker inte att det är lämpligt att ändra om hela hästens hov till förmån för prestation, men till en viss gräns tycker jag faktiskt att man bör anpassa hovvården för att hjälpa hästen.

Kanske borde vår utopi vara en värld som består till stor del av trevligt och liknande underlag, där alla hästägare är kunniga om hovar och hovvård och där ingen häst förväntas prestera något som den inte är skapt för (ridas, köras, tävlas, stallas in, skötas om, osv), men så ser ju inte världen ut.

Travhästar kan inte välja att springa med sulky eller inte, dressyrhästar får inte bestämma hur den ska bära sig, lika lite som svenska barn kan välja att gå i vanlig svensk skola oavsett om systemet passar dem eller inte. Därför tycker jag att vi har en skyldighet att hjälpa hästarna att må så bra som möjligt under de omständigheterna som gäller.

Jag tycker inte att friska, fungerande hästar borde stå installade någon längre tid (inte varje natt), men tyvärr är det så som samhället ser ut och det kommer att ta tid att ändra på det.

Jag har vissa moraliska problem med att hästar (ex travhästar) måste jobba för att tjäna in sitt leverne trots att de inte anses myndiga i övrigt, men jag förstår att samhället ser ut så och jag kan inte se en realisktisk kortsiktig och konkret lösning på hur det skulle ändras. Därför tycker jag att det är viktigt att underlätta hästarnas arbete.

En travhäst som slår på sig och gör illa sig under träning tycker jag bör få ett beslag som hjälper den att fungera i sin vardag. Fungerar den inte så kommer den att tas ur träning och med stor sannolikhet skjutas eller bli en mycket missförstådd ridhäst.

Tyvärr. Världen är skev.

Citatet i inlägget är dock extra sorgligt eftersom det pekar på det faktum att dressyrfolket inte vill ha naturliga rörelser på hästarna utan extrema sådana. En lite annan fråga än den mitt inlägg berör och som leder tankarna till frågan om var man ska dra gränser och vad som är skönhet...