Vi har en rödhårig granne, med svart nyfiken nos och lång yvig svans. Han heter Reinar och bor i skogen bakom husvagnen. Han är inte särskilt skygg, om man rider på kvällen efter att mörkret lagt sig över världen så kan man nästan vara säker på att få syn på honom. Han travar alltid omkring i närheten och tittar till oss.
Allra roligast har han dock efter att vi gått och lagt oss. Allt som ligger utomhus ska undersökas och varje sak som luktar spännande kollar han igenom så noga han kan och släpar gärna med sig det en bit bort också för att vara säker på att ha godsakerna ifred. Soppåsar eller ännu hellre komposthinkar är favoriten. De ska helst spridas över hela gräsmattan. Och i skogskanten förstås.
I morse när jag skulle ut och ladda mitt delikatobollsförråd för dagen var hela den säcken borta! Jag trodde Karin hade lånat med sig den till sin tenta, men inte då. Det är en liten lurvig lurifax som varit här igen. Hoppas att han inte får ont i magen av chokladen, för även om han ger oss en del jobb med sina busstreck så är han en av våra trevligaste grannar! :)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera