Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!
God morgon
Det känns så skönt att jag har börjat vakna i tid på morgonen igen. Det har varit riktigt tungt på den fronten ett tag, kanske för att jag bara haft så tråkiga saker som hängt över mig (typ bokföring...). Men nu är jag i alla fall uppe, och redo att plugga massage! Och om jag bara fått lite värme i vagnen så kanske jag kan sticka ut och rida redan när det ljusnar.
Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!
Malte ligger på golvet och hickar och följer min minsta vink för att inte missa nåt kul som kan vankas. Jag får lura honom med någon godsak för att kunna smita ut på dass, han vill nämligen absolut följa med!
Dag 171
Vädret är kallt, soligt och underbart och Firouzeh står och solar med runda magen. Jag kånkar foder och vatten och läser i boken "Att bli med föl". Plötsligt känns det så verkligt alltihop. Vi har en bebis! Den är inte ullig än så länge, men den är kanske 40cm stor och väger flera kilo. Och så har den förhoppningsvis fyra små hovar.
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!
Jag mockar i lösdriften och tänker att kanske kommer den att födas här inne?
I boken står om allt som kan gå fel innan och under fölningen. Jag kallsvettas lite och funderar på att sluta läsa. Men det är ju ändå bättre om jag vet innan. Och förmodligen går det ju bra. De allra allra flesta fölningar går ju helt utan komplikationer. Dessutom har vi fixat så bra förutsättningar vi bara kan! Vi bor alla tillsammans, Firouzeh har en snäll hästkompis, de går ute och äter så mycket grovfoder de vill och de har en fin lösdrift att sova i. Och för mig är Firouzeh superhästen! Kan någon klara det här så kan väl hon?! Erik håller med mig.
I vanliga fall brukar jag inte tvivla, när jag inte läser om sånt som kan hända. Jag litar på moder jord. Här på den här kullen, under träden och himlen, kommer Firouzehs fölunge födas!
Ibland blir en lite avis på att en del kan ligga kvar i sängen så länge de vill....
Speciellt när en själv måste syssla med bokföring. Kanske en skulle satsa på att bli kanin i nästa liv?
Tjoho!
Hästarna har äntligen godkänt lösdriften :D Då vi kom upp dit ikväll så låg bägge ner och vilade. Mysigt till tusen. Tyvärr ingen bild då lampan i skjulet strular och inte lös = kolsvart. Så, tja, hästarna verkar alltså kanske trivas bättre utan lampa än med... Eller också så var det det lugna, stilla vädret som gjorde att de kände sig trygga. Kul i alla fall. :)
I love greens
Riktigt sötsliskig frukost på grönkål, mango, lime, banan, honungsmelon och dadlar. Nom!
Då var det dags igen
För en ny omgång av ponnyakuten. Jag brukade följa det i början, men numera är det mest att jag tittar på ett avsnitt då och då. Jag tycker att ponnyakuten är en lysande idé av svt, men tyvärr genomför de den på ett inte alls lika lysande vis.
Konceptet att unga ryttare får hjälp med sina ponnyhästar under ett ridläger på sommaren är ett klockrent koncept! Verkligen! Här kan de som är på lägret få hjälp, och tv-tittarna kan få lära sig mer om hästar, deras beteende och hur en kan tänka i sin hantering och träning av dem. Barn och andra hästintresserade kan få lära sig om sunda förhållningssätt till hästar, om att de är egna varelser med andra preferenser än vi och lite om hur de fungerar. Men nej.
Svt framställer det som att barnen är små änglar som vet precis hur man ska göra, men tyvärr har de fått monsterponnys som beter sig galet. Experterna finns där för att tukta ponnyerna (vilket vi fått se alltför många gånger) föra att barnen sen ska kunna åka omkring på dem tryggt och säkert. Ignoransen som visas gör mig galen. Hur kan de använda så mycket våld och bestraffningar mot djur i tv? Hur kan de helt utelämna att det handlar om barn (och föräldrar) som inte förstår hur hästar fungerar och alltså behöver lära sig om det (och empati) och helt vanliga hästar? Ytterst få av de ekipagen jag sett har fått relevant och trevlig hjälp faktiskt.
Mitt tips till svt är att byta namn på programmet till ryttarakuten, dubbla programtiden och låt programmet spegla den verkliga sanningen; folk i hästsverige måste börja utbilda sig själva! Hästarna är hästar och det kommer de alltid att vara, om vi vill rida och träna dem får vi lära oss hur de fungerar och börja kommunicera på deras villkor.
Konceptet att unga ryttare får hjälp med sina ponnyhästar under ett ridläger på sommaren är ett klockrent koncept! Verkligen! Här kan de som är på lägret få hjälp, och tv-tittarna kan få lära sig mer om hästar, deras beteende och hur en kan tänka i sin hantering och träning av dem. Barn och andra hästintresserade kan få lära sig om sunda förhållningssätt till hästar, om att de är egna varelser med andra preferenser än vi och lite om hur de fungerar. Men nej.
Svt framställer det som att barnen är små änglar som vet precis hur man ska göra, men tyvärr har de fått monsterponnys som beter sig galet. Experterna finns där för att tukta ponnyerna (vilket vi fått se alltför många gånger) föra att barnen sen ska kunna åka omkring på dem tryggt och säkert. Ignoransen som visas gör mig galen. Hur kan de använda så mycket våld och bestraffningar mot djur i tv? Hur kan de helt utelämna att det handlar om barn (och föräldrar) som inte förstår hur hästar fungerar och alltså behöver lära sig om det (och empati) och helt vanliga hästar? Ytterst få av de ekipagen jag sett har fått relevant och trevlig hjälp faktiskt.
Mitt tips till svt är att byta namn på programmet till ryttarakuten, dubbla programtiden och låt programmet spegla den verkliga sanningen; folk i hästsverige måste börja utbilda sig själva! Hästarna är hästar och det kommer de alltid att vara, om vi vill rida och träna dem får vi lära oss hur de fungerar och börja kommunicera på deras villkor.
En liten morgonreflektion
Telefonsamtal mellan två av gubbarna på skroten, den ena skulle hjälpa mig med ett jobb.
- Hörru när kommer du, är du försenad?
- Ja, men jag är vid shellmacken, hurså, har Lisa kommit?
- Jo, hon står här och fryser och väntar på dig...
- Fryser? Nej det tror jag inte! Hon är nog mer rutinerad än så!
Jag tycker att det är en sån gullig kommentar, om än lite märklig, men den illustrerar ett ganska intressant fenomen.
Det verkar som att många tror att jag är ovanligt tålig som "klarar av" att bo såhär. Litet och utan elvärme och rinnande vatten. Utan dusch och tv. Jag kommer knappt på allt det där jag är utan, det är liksom inget jag saknar eller tänker på så ofta, det blir bara när någon frågar om det eller förvånas. Men i alla fall, jag får ofta höra att jag skulle vara speciell och ha ovanligt stark vilja och tålighet, vilket för mig känns lite märkligt. Jag skulle snarare beskriva mig själv som ganska bekväm och lite frusen av mig. Jag bor såhär känns för att det känns enklare, hur konstigt det än må låta. Jag känner mig enklare och jag känner mig fri. Det är inte alls någon uppoffring av mig och jag brukar inte sitta och frysa eller vara hungrig mer än jag tror att någon annan "vanlig svensson" gör.
Jag menar, jag fryser också om jag måste vänta på bussen länge, eller är ute utan tillräckligt med kläder. Precis som vem som helst. Och jag blir hungrig flera gånger om dagen, då måste jag äta annars blir jag dödstrött. Jag har inte tjockare hud eller högre smärttröskel än någon annan, jag har bara en dröm om frihet och enkelhet, och om hästar, men inte heltidsjobb.
Så det är liksom inte som att en behöver vara extra stark eller envis, det är faktiskt inte alls så jobbigt och konstigt att bo enklare som en del verkar tro. Prova! Du kommer att fixa det. :)
- Hörru när kommer du, är du försenad?
- Ja, men jag är vid shellmacken, hurså, har Lisa kommit?
- Jo, hon står här och fryser och väntar på dig...
- Fryser? Nej det tror jag inte! Hon är nog mer rutinerad än så!
Jag tycker att det är en sån gullig kommentar, om än lite märklig, men den illustrerar ett ganska intressant fenomen.
Det verkar som att många tror att jag är ovanligt tålig som "klarar av" att bo såhär. Litet och utan elvärme och rinnande vatten. Utan dusch och tv. Jag kommer knappt på allt det där jag är utan, det är liksom inget jag saknar eller tänker på så ofta, det blir bara när någon frågar om det eller förvånas. Men i alla fall, jag får ofta höra att jag skulle vara speciell och ha ovanligt stark vilja och tålighet, vilket för mig känns lite märkligt. Jag skulle snarare beskriva mig själv som ganska bekväm och lite frusen av mig. Jag bor såhär känns för att det känns enklare, hur konstigt det än må låta. Jag känner mig enklare och jag känner mig fri. Det är inte alls någon uppoffring av mig och jag brukar inte sitta och frysa eller vara hungrig mer än jag tror att någon annan "vanlig svensson" gör.
Jag menar, jag fryser också om jag måste vänta på bussen länge, eller är ute utan tillräckligt med kläder. Precis som vem som helst. Och jag blir hungrig flera gånger om dagen, då måste jag äta annars blir jag dödstrött. Jag har inte tjockare hud eller högre smärttröskel än någon annan, jag har bara en dröm om frihet och enkelhet, och om hästar, men inte heltidsjobb.
Så det är liksom inte som att en behöver vara extra stark eller envis, det är faktiskt inte alls så jobbigt och konstigt att bo enklare som en del verkar tro. Prova! Du kommer att fixa det. :)
 |
| Eld i min underbart fina och bra vedspis |
Maltes första snö
Han verkade förvånad men glad. Busade omkring en massa, men jag hade tyvärr fel inställning på kameran så alla bilder blev helt vita... Och så vågar jag inte ha honom ute för länge, när det plötsligt är så kallt. Lite hönsmamma får en väl vara ibland. :)
Hästvärlden är inte en magisk värld separerad från övriga världen
Jag upplever ofta att folk tycker och tror att det är helt annorlunda att träna hästar i jämförelse med andra djur. Dessutom upplever jag ofta att dessa människor tycker att det är svårare att träna hästar. Liksom magiskt på något vis och att man för att lyckas måste kunna vissa magiska koder som vandrat vidare i generationer mellan olika mästare. Jag tycker att det är lite konstigt.
Missförstå mig rätt, självklart måste en kunna mycket om just hästars beteende för att träna dem, det räcker inte med kunskap om tex hundar, men jag anser att en helt klart har nytta och utbyte av träning av andra djurslag också! Och även av kommunikation med andra människor.
Det som medföljer de här idéerna om träning är idéer om att andra moraliska sanningar gäller för hästar. En slags idé om att en behöver respektera olika djurarters egna känslor, åsikter och värderingar olika mycket. Där tycker jag att en börjar röra sig mot tveksamma åsikter. Varför ska en hästs bestämmanderätt över sin egen kropp skilja sig ifrån tex en hunds eller en kanins?
Själv tycker jag att jag har mycket utbyte av att umgås även med andra djur. Det hjälper mig att vara nyskapande i min hästhantering, att använda mer fantasi och att utmana mina värderingar.
Jag ser det som att jag huvudsakligen behöver två delar för att bli en bra hästmänniska, den ena består av kunskap om hästen, dess beteende och hur den fungerar både psykiskt och fysiskt. Den andra delen består i att vara en kommunikativ och öppen individ. Öppen för nya intryck och öppen för samtal. Dessutom ingår förmågan att vara närvarande i stunden och att ha ett visst lugn. Denna andra del anser jag mig ha användning för i all kontakt med andra individer, oavsett om jag pratar med en häst, en kanin eller en människa så uppskattar den andre om jag lyssnar till och funderar på vad den vill.
Missförstå mig rätt, självklart måste en kunna mycket om just hästars beteende för att träna dem, det räcker inte med kunskap om tex hundar, men jag anser att en helt klart har nytta och utbyte av träning av andra djurslag också! Och även av kommunikation med andra människor.
Det som medföljer de här idéerna om träning är idéer om att andra moraliska sanningar gäller för hästar. En slags idé om att en behöver respektera olika djurarters egna känslor, åsikter och värderingar olika mycket. Där tycker jag att en börjar röra sig mot tveksamma åsikter. Varför ska en hästs bestämmanderätt över sin egen kropp skilja sig ifrån tex en hunds eller en kanins?
Själv tycker jag att jag har mycket utbyte av att umgås även med andra djur. Det hjälper mig att vara nyskapande i min hästhantering, att använda mer fantasi och att utmana mina värderingar.
Jag ser det som att jag huvudsakligen behöver två delar för att bli en bra hästmänniska, den ena består av kunskap om hästen, dess beteende och hur den fungerar både psykiskt och fysiskt. Den andra delen består i att vara en kommunikativ och öppen individ. Öppen för nya intryck och öppen för samtal. Dessutom ingår förmågan att vara närvarande i stunden och att ha ett visst lugn. Denna andra del anser jag mig ha användning för i all kontakt med andra individer, oavsett om jag pratar med en häst, en kanin eller en människa så uppskattar den andre om jag lyssnar till och funderar på vad den vill.
Alltså...
Läser ibland att folk tror att deras hästar inte ska gå att rida på utan bett för att de är så starka och heta. Min erfarenhet är att sådana hästar ofta går mycket bättre utan bett! Att de inte reagerar så mycket på trycket från ett bett har liksom inte att göra med hur de kommer att reagera på tryck på nosryggen från ett bettlöst huvudlag, så argumentet håller inte för mig. Jag skulle nog istället säga att har du en "stark" häst så kanske bettlöst passar dig extra bra!
Flytande solsken
Jag har blivit lite fruktberoende såhär i allt grått trist väder. Behöver lite färgglad mat för att överleva och hålla humöret uppe liksom. Dessutom fick jag en ny blender i julklapp (trots att jag sagt att jag inte behövde något alls) som jag är himla glad för, så den körs flera gånger om dagen. Idag blev det en gul underbar smoothie på apelsin, mandarin och selleri till lunch, tillsammans med guacamole med massa vitlök i och honungsmelon. Nom!
Nytt år, nya tag
Efter en lugn förmiddag bestämde jag mig att köra igång med mina massagestudier igen, på högvarv. Och åh vad roligt det var! Jag känner mig så taggad på att lära mig nya saker. Att plugga häst är verkligen bland det roligaste som finns! Trots ont i fingrarna efter all renskrivning av anteckningar känner jag mig mycket gladare än innan.
Dessutom har jag anmält mig till steg två av utbildningen i februari. Skönt och kul att det äntligen blir av efter en lite för rörig höst då jag inte hunnit med det.
Dessutom har jag anmält mig till steg två av utbildningen i februari. Skönt och kul att det äntligen blir av efter en lite för rörig höst då jag inte hunnit med det.
 |
| jag gillar att hålla till på golvet när jag pluggar, dels sitter/ligger jag skönare och dels kan jag bre ut mig med alla papper och pärmar mer. :) |
 |
| Och så har jag ju en sån bra hjälp-kanin! ;) |
Dag 149
Firouzeh börjar bli riktigt rund om magen nu, samtidigt som jag idag tyckte att hon magrat av lite kring manken när jag red. Så det är alltså fölismagen som börjar synas! :) Kul och spännande tycker jag, men hon verkar inte påverkad direkt, pigg som en kanonkula när vi var ute och red och ville knappt skritta på vägen trots att det var läskigt halt på vissa ställen. Dags för broddar kanske...
Sista dagen av 2013 idag då. Ganska skönt ändå, det har varit ett tungt år för oss. Flytt hit och dit, rörigt med brunster och betäckningar och jobb och gud vet allt. Lera mörker och ett evigt släpande. Oro över vart vi ska ta vägen och hur vi ska klara oss. Men det har ju gått tillslut, och nu börjar snart ett nytt år. Då är vi nog starkare av alla erfarenheter och så har vi en ny familjemedlem på väg. Jag hade tänkt spendera mer kravlös tid med hästarna nästa år, och också med pilbågen, det har varit lite dåligt med sådant senaste tiden. Kvällen kommer vi spendera hemma och tolvslaget i hagen med hästarna. Jag hoppas att 2014 blir ett bra år.
Sista dagen av 2013 idag då. Ganska skönt ändå, det har varit ett tungt år för oss. Flytt hit och dit, rörigt med brunster och betäckningar och jobb och gud vet allt. Lera mörker och ett evigt släpande. Oro över vart vi ska ta vägen och hur vi ska klara oss. Men det har ju gått tillslut, och nu börjar snart ett nytt år. Då är vi nog starkare av alla erfarenheter och så har vi en ny familjemedlem på väg. Jag hade tänkt spendera mer kravlös tid med hästarna nästa år, och också med pilbågen, det har varit lite dåligt med sådant senaste tiden. Kvällen kommer vi spendera hemma och tolvslaget i hagen med hästarna. Jag hoppas att 2014 blir ett bra år.
Jag kastar mig in i debatten
Fast att det har varit på tapeten typ hur länge som helst tycks det blomma upp igen nu på bloggar lite här och var. Frågan om nosgrimmans vara och icke vara. Folk från alla delar av hästvärlden blir upprörda och tjafsar nåt enormt. Som alltid kring dessa fantastiska, mytomspunna sagodjur som vi lever med. :)
För mig är det självklart att rida utan nosgrimma. Om jag rider med bett vill säga, så jag är inte "emot" att ha en rem runt hästens nos i alla lägen. Däremot är jag emot att spänna igen munnen på hästen, speciellt när den har ett bett där i. Det säger sig självt tycker jag, och det är faktiskt nog illa att vi ofta tycker att hästar behöver ha bett i munnen. Att dessutom stänga igen munnen med en rem är bara omoraliskt.
Och nej, jag ser faktiskt ingen anledning till att spänna igen hästens nos med en achenrem eller remontgrimma, då tycker jag att en har gått för fort fram. Hävdar en att det är för att bettet ska ligga mer still så tycker jag att en är för hårdhänt, och kan en inte låta bli att vara det så får en antingen rida bettlöst eller skaffa en curbstrap såsom westernryttarna brukar. Väldigt bra liten rem som sitter mellan bettringarna under hästens haka och håller bettet på plats utan att stänga igen munnen det minsta.
Att hävda att det skulle vara estetiskt med nosgrimma är även det främmande för mig, jag tycker bara det ser klumpigt ut. Hästar är vackrast utan utrustning överhuvudtaget!
För mig är det självklart att rida utan nosgrimma. Om jag rider med bett vill säga, så jag är inte "emot" att ha en rem runt hästens nos i alla lägen. Däremot är jag emot att spänna igen munnen på hästen, speciellt när den har ett bett där i. Det säger sig självt tycker jag, och det är faktiskt nog illa att vi ofta tycker att hästar behöver ha bett i munnen. Att dessutom stänga igen munnen med en rem är bara omoraliskt.
Och nej, jag ser faktiskt ingen anledning till att spänna igen hästens nos med en achenrem eller remontgrimma, då tycker jag att en har gått för fort fram. Hävdar en att det är för att bettet ska ligga mer still så tycker jag att en är för hårdhänt, och kan en inte låta bli att vara det så får en antingen rida bettlöst eller skaffa en curbstrap såsom westernryttarna brukar. Väldigt bra liten rem som sitter mellan bettringarna under hästens haka och håller bettet på plats utan att stänga igen munnen det minsta.
Att hävda att det skulle vara estetiskt med nosgrimma är även det främmande för mig, jag tycker bara det ser klumpigt ut. Hästar är vackrast utan utrustning överhuvudtaget!
jord är liv
Planterade om lite växter ikväll, eller rättare sagt flyttade in några av mina kryddor, sådär i sista sekund. Malte har, ehm, ätit upp(!!!) flera av mina andra växter, bland annat en så himla fin Habanero, så jag ville ha in lite nytt i fönstren och samtidigt hjälpa dem att klara vintern (som i och för sig hittills varit helt otroligt mild).
Lyssnade samtidigt på Glesbygd´n, bland annat låten Blod (leta upp och lyssna, jag hittade den inte på youtube att länka till) och då kan jag inte låta bli att känna mig lite småreligös eller i alla fall andlig på något vis.
Det finns ju som nästan inget mer livgivande än gröna blad. Jag tycker de känns som roten till allt. Allt vi äter börjar som gröna blad och de ger oss även luften vi andas och binder vatten och jord så att vi slipper bo i öken. När en pillar i jorden tycker i alla fall jag att en känner sig närmare sammanlänkad med jorden och livet. Det blir så närvarande på något vis.
Lyssnade samtidigt på Glesbygd´n, bland annat låten Blod (leta upp och lyssna, jag hittade den inte på youtube att länka till) och då kan jag inte låta bli att känna mig lite småreligös eller i alla fall andlig på något vis.
Det finns ju som nästan inget mer livgivande än gröna blad. Jag tycker de känns som roten till allt. Allt vi äter börjar som gröna blad och de ger oss även luften vi andas och binder vatten och jord så att vi slipper bo i öken. När en pillar i jorden tycker i alla fall jag att en känner sig närmare sammanlänkad med jorden och livet. Det blir så närvarande på något vis.
 |
| Hitta kaninen ;) |
Äntligen finväder :)
Och jag passade förstås på att hänga med hästarna i hagen och elda sly och bygga på vår foderhäck. :)
Lösdriftshäng i blötlandet
Äntligen verkar det som att hästarna börjar godkänna lösdriften! De har stått därinne bägge två flera gånger när jag gått förbi idag, men så klart var det bara Firouzeh när jag hade med mig kameran.
I och för sig var det typ helt vindstilla idag i kombination med ihållande regn och lera lera lera överallt på häststigarna, så det var kanske optimala omständigheter för att gömma sig lite i den nya trägrottan. Vet inte riktigt om en ska skratta eller gråta över det vädret, men det är väl bra att försöka se det positivt.
I och för sig var det typ helt vindstilla idag i kombination med ihållande regn och lera lera lera överallt på häststigarna, så det var kanske optimala omständigheter för att gömma sig lite i den nya trägrottan. Vet inte riktigt om en ska skratta eller gråta över det vädret, men det är väl bra att försöka se det positivt.
Julafton
Det blev ganska fint ändå, med julafton. Malte tog en dusch i regnet ute i trädgården och passade samtidigt på att förbättra andedräkten med lite av mattes kryddväxter. Sedan var det alldeles lagom att (efter att ha käkat lite på en dadelförpackning...) bara chilla lite på köksgolvet.
Jag släpade krukor, plastburkar och en himla massa tegel för att röja en ny del av tomten som jag sedan stängslade in. Inte jättestort men ändå tillräckligt för att hästarna ska få gå på lite fast mark och lite grönt julbordsgräs. Det tog typ hela dagen och jag blev rejält blöt.
Känns lite märkligt att liksom släppa dem på nytt bete i slutet av december, men men. De blev nöjda och då är jag det också. <3
Kvällen kommer jag och Malte spendera hos vänner till mig och helt opretentiöst typ glo på film eller spela spel. Snajs hoppas jag, jag har gjort sallad med granatäpple och russin. (Men som alltid känns det lite sådär att vara ifrån hästarna, speciellt när det är mörkt, blåsigt och regnigt, men de ska väl klara sig...)
Jag släpade krukor, plastburkar och en himla massa tegel för att röja en ny del av tomten som jag sedan stängslade in. Inte jättestort men ändå tillräckligt för att hästarna ska få gå på lite fast mark och lite grönt julbordsgräs. Det tog typ hela dagen och jag blev rejält blöt.
Känns lite märkligt att liksom släppa dem på nytt bete i slutet av december, men men. De blev nöjda och då är jag det också. <3
Kvällen kommer jag och Malte spendera hos vänner till mig och helt opretentiöst typ glo på film eller spela spel. Snajs hoppas jag, jag har gjort sallad med granatäpple och russin. (Men som alltid känns det lite sådär att vara ifrån hästarna, speciellt när det är mörkt, blåsigt och regnigt, men de ska väl klara sig...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)