Längtar efter att lyfta ur min sadel ur sadelkammaren, spänna sadelgjorden och sätta vänsterfoten i stigbygeln. Sitta där uppe och bara andas, det är liksom inte samma luft här nere på marken... Lyssna till det där knarret av lädret i takt med hovslagen. Det kvittar om jag skulle trimma lite i ridhuset eller dra iväg upp på kullen med vindsnurran, galoppera med armarna rakt ut och skrika och sjunga. Jag längtar så mycket efter att känna Firouzeh under mig, se hennes små grå öron med svart topp spela framför mig. Det är frihet på riktigt.
Men jag ska ta och köpa lite mer dynacast och natriumklorid istället...
 |
| sommar 2010 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar