Den eviga konsumtionshetsen...

Hittade en ny blogg att följa, vilken verkade filosofisk och intressant. Ett väldigt bra och också lite sorgligt inlägg om att alla varor på sikt är konsumtionsvaror fick mig att fundera lite såhär på kvällskvisten.
Det är egentligen helt sjukt hur vi byter grejer hela tiden och slänger sånt som fortfarande håller bra och fungerar! Jag minns en händelse för några veckor sedan då jag sprang på en gammal kompis från gymnasiet, hon skrattade och påpekade att jag fortfarande hade samma väska och skor som då. Jag kände mig lite stött av påpekandet och kontrade med att det inte är ofta jag visar mig på stan och således inte så ofta jag använder de "fingrejerna".
Mitt uttalande var dock någon slags vit lögn, visst är det sällan jag går på stan, men nog använder jag både väskan och skorna annars också. Faktiskt nästan dagligen!
Men det relevanta i situationen är ju känslan av att nästan skämmas för att man inte "bytt upp sig" sedan gymnasietiden. Den känslan är egentligen väldigt märklig. Jag tycker att både väskan och skorna är lika fina som jag tyckte då och de fungerar utmärkt även om fodret på väskan har fått lappas lite.
Den logiska reaktionen borde ju vara att känna stolthet för att man tagit hand om sakerna så att de hållit så bra!

.

Stefans Lilla Gröna

När jag var liten läste jag väldigt mycket böcker. Jag hade tex plöjt mig igenom varenda hästbok som fanns på stadsbiblioteket i Uppsala. Tyvärr har jag på senare tid slutat med det, av anledningen att jag "inte har tid". Jag ser själv hur märkligt det verkar när jag skriver det. Dessutom har jag tydligen haft tid att se ganska mycket film istället.
Men men, eftersom min kära mor är bibliotikarie så gör hon med jämna mellanrum små försök till att få mig att börja läsa igen. Det brukar gå sådär, men det senaste var verkligen lyckat!
Inför Skåneflytten hjälpte hon mig att tvätta nån maskin och i tvättkassen hade hon sedan smugit ner "Stefans lilla gröna, en handbok i utanförskap". Tack mamma!
Boken är verkligen inspirerande, och stora delar av den känns riktade direkt till mig! Den är väldigt uppmuntrande och kommer med en mängd bra tips till den som tänker sig att bli självförsörjande. Jag antar att det finns många andra böcker som beskriver liknande odlingsknep, men jag tror de hade varit mycket svårare att plöja igenom. Det som gör att man inte kan lägga ifrån sig den här boken är att den är skriven på ett sånt jordnära och samhällskritiskt vis. Den ingjuter hopp i mig och när jag läser får jag känslan av att jag duger. Alla duger. Alla kan! Bara man vill!
Definitivt en läsvärd bok, och jag tycker att alla som är nyfikna på att odla grönsaker eller som bara är trötta på samhällets ideal borde läsa den. Man blir glad av den!

My beauty

Att bry sig om vad folk tycker...

Åh, vad jag ogillar att folk, och kanske framförallt hästfolk, kan vara så fördomsfulla! Och jag ogillar det ännu värre när det styr mitt agerande i olika situationer. Som till exempel nu när vi precis flyttat, mer eller mindre utan att tänka på det försöker jag liksom tona ner mig själv (och Firouzeh) så mycket som möjligt. I vanliga fall bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker men nu är det som att det känns viktigt att de får se att jag är en vettig människa, att jag sköter mig och att min häst är snäll och välhanterad, innan de får chans att dömma oss för hur vi skiljer oss från dem.
Men det känns så himla löjligt, att försöka undvika samtalsämnen som mat, politik och ridstilar och att försöka välja kläder som inte är så färgglada för att inte sticka ut. Att dölja dreadsen under en mössa och att jag inte har hängt in vår westernsadel, bosal och repgrimma i sadelkammaren än.
Egentligen är det så jävla sjukt att vara rädd att de ska tycka annorlunda om mig/oss för att vi inte gör precis som dem. Och säkert gör de väl inte det heller. Men ändå känns det bättre för mig att låta en del grejer komma smygande.
Som tur är gör jag inte avkall på vissa mer viktigare grejer i alla fall, oavsett vad folk skulle få för sig att tycka så är jag tex Firouzeh den enda som går utan täcke, inte äter kraftfoder och får fri tillgång på grovfoder ur småmaskigt hönät. Och ingen hittills har verkat det minsta negativt inställd till det! Så kanske är alla mina fåniga idéer mest tankespöken...

Söndag

Natten och morgonen i vagnen fick spenderas utan el, kallt men helt ok - jag har ju ett stort lager av ullfiltar och annat varmt att gosa in sig i i sängen. Under förmiddagen redde jag ut att det inte fanns någon ström på uttaget sladden satt i och jag fick hjälp att flytta den. Problem solved och nu vågar jag ha datorn igång igen.
Men det är fasen vad "handikappad" man blir utan el! Jag längtar verkligen tills mitt eget vagnsbygge kommer igång, vedspis känns som grejen med stort G!
Firouzeh verkar ha trivts bra under natten och hade legat och sovit, rullat sig massor och både ätit och druckit bra men ändå så att det fanns både mat och vatten kvar. Hon är så söt att mitt hjärta smälter när man kommer in på morgonen och hon gnäggar åt en med spetsade öron. Hon uppskattar verkligen att det går så bra att kika ut ur boxen och hålla koll på allt. 
Flocken verkar också fungera bra i hagen och jag är nästan förvånad över att hästarna hon går med verkar så milda (peppar peppar).
Skåne är sig också ganska likt, det ligger ett mjukt dis över det böljande åkerlandskapet och jag är rejält sugen på att rida ut och kolla omgivningarna. Men först, varm mat!

<3

Firouzeh och en nyfunnen stor vän.

Nya äventyr...

Idag dundrade vi som sagt ner till Skåneland igen, jag, Firouzeh och husvagnen. Spännande att rulla omkring på vägarna med allt man har, det är verkligen en lustig känsla att rulla med sig sitt hus. Det oroade mig inte så mycket dock utan när jag såg husvagnen kränga på vägen före mig koncentrerade jag mig mest på att min smaragd skulle åka bra i hästkärran bakom mig. Guldhästen! Hon klarade resan hur bra som helst och verkar trivas i boxen hon nu fått. Den är ganska stor, helt utan galler och med en väldigt låg dörr så hon kan hänga ut i stallgången och hålla koll på alla som kommer förbi. Finfint!
I husvagnen är det som vanligt men lite stökigare och lite kallare. Elen verkar inte fungera (ännu) och det märks att man varit ute på vägarna ett tag.
I övrigt känns det märkligt att vara i Skåneland igen, om än norra Skåneland (har inte riktigt bestämt mig om det ska räknas eller inte). Vi hade tänkt premiärbusa i ridhuset ikväll, men jag är så trött att jag kunde somna stående. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Någon bild blir det nog imorgon. Over and out!

Mot Skåne...

...igen. Drog på mig långkallingar och hoppade in i bilen för att betrakta det dystra vädret genom vindrutan på min lilla tvålkopp. Jag kände mig riktigt osugen på att åka och inte ens utsikten vid Gränna och Jönköping piggade upp särskilt.

Trots att jag hade sovit ovanligt dåligt natten innan så gick nervägen dock bra. Jag stannade vid Lagan för en kort jongleringspaus då varken päron, juice eller godis hjälpte för att hålla ögonen öppna.

Väl nere tog jag stallplatsen (och husvagnsplatsen) också. Det är väldigt bra att vi har någonstans att bo eftersom vi måste flytta på lördag, men det känns sådär. För första gången i mitt liv känns det jobbigt att flytta. Jag som alltid brukar tycka det är kul och spännande känner ångesten komma krypande och jag känner mig så fruktansvärt tom och ensam! Riktigt riktigt ensam... Jag längtar verkligen efter att komma upp och krama Firouzeh och hoppas att det kan kännas lite bättre då. Tyvärr är det drygt 50 mil kvar till det.
Och i övermorgon bär det av neråt igen.

Förmiddagens pyssel


Gjorde ett tagelarmband av lite man från mitt hjärta, så kan jag bära med mig en bit av henne överallt. <3

Into the wild.



Vill rymma och fly bort från allt.
Paniken tränger på i halsen och jag klarar inte att gå upprätt.
Allt jag ser är suddigt.
Och jag skakar av rädsla.

Men emellanåt.
Emellanåt kommer jag till insikt.
Faktiskt.
Så har jag aldrig känt förut, men plötsligt förstår jag.
Plötsligt tror jag på
att detta kan bli början på något nytt.
Jag känner mig som en människa.
Som att jag klarar av att stå upp och kämpa.

Och sedan faller jag.
Och faller.
Hulkar tills jag kräks.
Då är det tur att jag har en varm och lurvig rygg att sitta på.
Och gunga.
Och skrika.

Skogspromenad

Idag när Firouzeh och jag var ute på promenad kunde jag inte låta bli att hoppa upp en stund. Det var så trevligt och tröstande att sitta där på hennes rygg och bara lyssna på skogen. Dingla lite med mina gummistövelbeklädda fötter och styra med knäna.
Hon är helt ohalt nu, både i skritt och trav, det är bara svullnaden som inte vill gå ner. Så jag tror inte att det gör något om jag sitter lite på henne på våra skogspromenader. Säkert bättre det än att hon får stå och stelna till.

Hjärtat <3

För att jag ska minnas endel vackra saker

Morgon över hästhagen

Hösthutter

Det kan inte vara meningen att jag ska bo här uppe i det kalla norr-landet! Inte hela året åtminstone. Det har inte gått en dag den senaste tiden utan att jag har huttrat så att tänderna skallrar åtminstone vid ett tillfälle om dagen. Fast att jag klär på mig mer och mer kläder så tycks jag inte vara skapad för den här kylan. Och det här är ju bara början... Det är tur att jag åtminstone kan skämma bort mig med att duscha varmt ibland, men samvetet har svårt att tycka det är okej att spola bort så mycket varmvatten.
Hästen min klarar sig bättre, sitt arabiska blod till trots, men jag tror inte hon hade haft något emot att slippa regniga och blåsiga höst och vinterdagar ändå.
Jag längtar till södern och funderar på om jag inte borde skaffa ett "vanligt" jobb ändå. Tjäna lite pengar och köpa en ny bil (med dragkrok) och ett släp och sedan dra ner till sydligare breddgrader. Det vore så himla härligt!

Jag och Anton äter glass på Fuertoventura 2010 :)

Tröstshopping

Befann mig för en gång skull i en affär (som inte sålde endast begagnade grejer) och kunde inte låta bli att tröstshoppa ett nytt bett. Tredelat med fasta ringar. Ska faktiskt bli spännande att testa, kanske vi kan bli lite mer "ordentliga" och börja rida med bett igen ibland? ^^
Förövrigt var det en mineralberikad saltsten som införskaffades.

Ledig tisdag

Det är underbart att ha lediga dagar mitt i veckan då och då tycker jag. Och idag känns det extra behövligt att ha en. Jag känner mig trött och sliten efter en väldigt jobbig helg och har bara degat hela förmiddagen. Röjt lite i vagnen, bäddat i ordning sängen igen (har annars sovit i bilen/på soffan^^), vikt ett tvättberg, ätit mannagrynsgröt och grubblat på framtiden och annat jobbigt.
Firouzeh och jag var ute på en promenad i 1,5h och letade lite nya vägar. Tyvärr fick vi vända efter ett tag men det var ändå mysigt. Hon börjar bli lite bättre i sitt ben (peppar peppar!) och är ohalt i skritt nu, men det dröjer nog ett par dagar till innan jag vill rida henne. Natten till lördag skar hon dock upp en bit av mulen på en vass kant i boxen så riktigt hundra får man tydligen inte vara på det här stället. Som tur är är det inte så djupt, jag hoppas att det läker fort!

Bett och tandraspning

 Det har kommit lite nya rön om tandraspning på senaste tiden (Länk), de innebär bland annat att veterinärer inte ska raspa tänder i onödan utan hellre rekommendera ekipage med tandproblem att byta bett och/eller nosgrimma.
Jag tycker att det låter som en väldigt bra kompromiss, när man raspar tänderna förstör man faktiskt emaljen på dem och den kan aldrig återställas igen.
Vad som är mindre bra, men inte direkt förvånande, är många ryttares reaktioner på detta. Speciellt tävlingsryttarna verkar förfärade över att tvingas byta ifrån den betslingen som gäller enligt TR. De vill alltså hellre förstöra hästens tänder(emalj) för att kunna fortsätta tävla.

Jag tycker det är tråkigt att ingen tänker på det hela från andra hållet. Om det står i TR att man bara får tävla på en viss sorts bett och det bettet skadar flera hästars mun så står det fel i TR. Punkt.
Det känns inte lämpligt att försöka bygga om hästens mun i detta fall utan man borde trycka på för en förändring i TR! Det är verkligen på tiden att reglerna uppdateras. Hästsverige borde se den här nya forskningsrapporten som en vändpunkt och kräva nya regler kring betsling. Det är nästan lite skrämmande (eller också löjligt) hur man verkar tro att TR är oföränderlig lag och lika helig som bibelns ord.

Här kan man läsa ytterligare kommentarer på veterinärstudentbloggen. :)




.

Kvällsmys i stallgången med ett höstrå i mungipan


Jag älskar verkligen min häst. Hon betyder mer för mig än allting annat. Det är en väldigt överväldigande känsla som slår en till exempel när man pysslar med henne på kvällarna. Vart jag än tar vägen kommer jag aldrig att lämna henne! Att vi två håller ihop känns viktigare än allt. Vackringen!

.

Sadelfunderingarna fortsätter...

...och här kommer en intressant länk kring sadlar och framförallt bommarna i dem:
http://forskning.equinfo.se/#post119

Jag har tidigare varit stensäker på att en "riktig" traditionell träbom är det bästa för hästen om den förväntas prestera snabbare eller svårare saker, just för att den skulle fördela trycket bättre. Kanske är det inte så ändå? Det vore ju fantastiskt för när det gäller olika hästar som ska gå med samma sadel så känns ju en flexibel bom logiskt sett bättre.
Dock tror jag att jag och Firouzeh kommer att fortsätta drömma om våran distanssadel med träbom - den kommer ju i så fall bli specialanpassad efter hennes rygg!

God morgon

Ungefär när jag flyttade in i husvagn började min kära pojkvän på folkhögskola lite längre söder ut i landet. Till skillnad från både universitetet och hovslagarutbildningen så äter alla där gemensamt i en matsal precis som i grundskolan. Historier från denna matsal har fått mitt (egentligen starka) intresse av vegetarianism att vakna till igen. Herregud, de äter kött varenda dag i den där matsalen! Det är tämligen bisarrt och gör mig så chockad!
Jag själv har varit vegetarian i 14 år och verkar ha skapat mig en egen liten skyddad värld den senaste tiden (kanske inte så konstigt då jag jobbat och bott relativt isolerat). Jag antar att det är så med livet, att man lägger uppmärksamheten på olika saker, men nu känner jag att det är dags att återuppta kampen igen. Att världen är så sned sporrar mig att försöka påverka mer än att "bara" anpassa min egen livsstil så gott jag kan.

Det finns ju verkligen ingen som helst rimlig anledning till denna överdrivna köttkonsumtion! Dessutom kan alla människor påverka en förändring! För mig är det självklart att leva som vegetarian, men för andra av mer konservativ läggning är det en utmärkt start att börja med en (eller varför inte två?) köttfri dag i veckan! Det påverkar mer än du tror!

Kärlek och respekt!

Världen åker berg-och-dalbana...

Söndag kväll och jag sitter inne i en osig husvagn och äter gröt. Det har varit en ganska fartig helg, både rolig och väldigt tråkig. Firouzeh skadade sig i hagen i fredags och kom in med ett rejält svullet vänster bakben. Inget sår som jag har kunnat hitta och hon är ganska rejält halt. Stackaren! Men hon stödjer i alla fall på benet så hon har varit ute på dagarna och lindad om nätterna. Imorgon kommer veterinären så vi får väl se om hon har något att säga om läget. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt!
Annars har Anton varit här och myst vilket jag verkligen uppskattar, för tillfället känns det som otrolig lyx att få umgås med honom!
Idag var jag en sväng till Yxtaholm och lekte lite med lillhingsten där, Impromptu, vilken har gjort stora framsteg sedan i somras och det känns väldigt roligt. Dock har han en bit kvar, men han är en sådan man inte får ha för bråttom med och jag glädjer mig för varje liten positiv grej.
Jag har även sagt upp Firouzehs och mitt stallplats och boende (uppställningsplats för husvagnen) idag. Det känns bra och befriande även om jag inte har en aning om vart vi ska bo nu. Förhoppningsvis hittar vi på något i Skåneland nästa helg.

Jag och Firouzeh i vackra Skåneland i somras. Längtar tillbaka!!

Update

Helgen har varit ganska intensiv, men väldigt inspirerande och rolig!
I lördags var vi och tränade i ridhuset igen. Firouzeh var mer taggad än förra veckan och det märktes att hon nu visste mer vad som väntades av henne. Men fortfarande var det förstås lite jobbigt att koncentrera sig någon längre stund. Både för henne och mig... ^^
Efter träningen följde Karin och Sapone med oss hem för att idag rida ut på förmiddagen. Jättemysigt och roligt och trots det mulna höstvädret blev ritten jättetrevlig. Vi hittade lite nya vägar och smidde lite träningsplaner inför framtiden.
Dagen har avslutats med att jag har varit och lånat hem en sadel på prov, urspännande! Jag är lite rädd att den är för trång tyvärr, men jag hoppas hoppas hoppas att våra sadeldrömmar äntligen kan få förverkligas lite. Vi får se...