Mot Skåne...

...igen. Drog på mig långkallingar och hoppade in i bilen för att betrakta det dystra vädret genom vindrutan på min lilla tvålkopp. Jag kände mig riktigt osugen på att åka och inte ens utsikten vid Gränna och Jönköping piggade upp särskilt.

Trots att jag hade sovit ovanligt dåligt natten innan så gick nervägen dock bra. Jag stannade vid Lagan för en kort jongleringspaus då varken päron, juice eller godis hjälpte för att hålla ögonen öppna.

Väl nere tog jag stallplatsen (och husvagnsplatsen) också. Det är väldigt bra att vi har någonstans att bo eftersom vi måste flytta på lördag, men det känns sådär. För första gången i mitt liv känns det jobbigt att flytta. Jag som alltid brukar tycka det är kul och spännande känner ångesten komma krypande och jag känner mig så fruktansvärt tom och ensam! Riktigt riktigt ensam... Jag längtar verkligen efter att komma upp och krama Firouzeh och hoppas att det kan kännas lite bättre då. Tyvärr är det drygt 50 mil kvar till det.
Och i övermorgon bär det av neråt igen.