11 11 11

Tyvärr känner jag att jag måste beskriva den här delen av Skåne som väldigt ogästvänlig. Inte för att de människor jag i vardagen har närmare kontakt med på något sätt har varit otrevliga men för att landskapet liksom har byggts upp så.
Här finns inga ridvägar. Enligt stallkompisarna finns det två, vilka jag har provat efter beskrivning, men vi har tydligen väldigt olika syn på det hela. Den ena tar inte ens 8 minuter att skritta och är enkelt beskrivet ett varv kring (halva) närmsta åkern. Trots att man går halva varvet på en traktorväg tycker jag inte riktigt man kan kalla det ridväg. Det är mer någon slags avskrittningsvolt, på vilken man får ta två varv för att skritta av ordentligt.
Den andra vägen består av en timmes skritt på asfaltsväg. Med 70km/h som hastighetsgräns. Hemskt. Inte nog med att man inte kan rida vettigt på enbart asfalt, det bränner förbi allt från personbilar med släp till traktorer och långtradare så nära att man tror de ska smälla till knät på en. Tur att man har en trafiksäker häst åtminstone.
På sidorna om vägen finns uteslutande plöjda åkrar, taggtrådsstaket och överklassvillor med krattade grusgångar och rakt klippta häckar. Och inga diken.