Långritt och drömmande

Idag har vi ridit. Långt. Och det var kul och mysigt fast att det mesta i världen gick emot oss. Vi har tappat våra easy boots kanske 15 gånger och fått vända och hämta dem, solen har varit frånvarande hela dagen och apelsinen jag hade i fickan till matsäck råkade jag sätta mig på så att den blev juicemos. Men det var ändå underbart!
Vi såg bla några jättefina ankor. En var röd och den ville jag jättegärna ha! En stund senare kom vi fram till ett helt fantastiskt sagolandskap. Det kändes som om vi var förflyttade till vikingatiden och det var så vackert att det gjorde ont i bröstet! Det var en stor öppen betesmark, alldeles kullig och mjuk med en liten (underbar!) bäck som rann igenom. Och överallt fanns gamla husgrunder och enbuskar. Hur vackert som helst! Dessutom låg där mitt ute ett litet torp, som var så fint så fint! Med vedspis, och blåvitt kakel i köket och en jättegullig kakelugn. Där, där ska vi bo! Jag vet inte hur, men det bara kändes så rätt. Där var platsen. Där ska min häst beta, där ska min vagn stå och där ska Karin bo i torpet. Där ska vi odla våra grönsaker, där kan vi ha en smedja och där får vi vara ifred och göra som vi vill. Jag känner att jag håller på att spricka av iver att berätta det för någon, någon som förstår. Men tyvärr är det väl rätt få...

Järngänget för två veckor sedan eller så. :)