Idag försökte vi rida någon slags dressyr på banan. Både jag och Firouzeh tycker att det är både jobbigt och svårt så vi blir lätt osams och på dåligt humör när den aktiviteten står på schemat. Vi blir dock ständigt peppade av Karin och Sapone och det känns skönt att det är ok att stanna och gråta en stund och sedan fortsätta rida.
Vår träning de senaste veckorna har faktiskt givit något slags resultat. Även om vi har en lång bit kvar så har vi kommit någonstans åtminstone. Kanske vi trots allt kan ta oss ut på den där western-tävlingen om ett par veckor? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar