Springtime

Idag är det verkligen vår. Det växer snödroppar i rabatten, solen skiner, jag har varit ute utan långkalsonger för första gången i år, jag har invigt mina nya röda loppis-gympaskor och jag har tvättat bilen endast iklädd shorts. Min fina Efla-Pefla har solat naken i hagen hela dagen och nu är underlaget perfekt mjukt och isfritt för en ridtur på kvällskvisten.
Många saker vore så himla bra om jag bara kunde tämja mitt hopplösa humör. När jag vaknade i morse kände jag mig ganska lycklig. Några timmar senare på förmiddagen var allting ett helvete och jag låg ner på golvet och grät. Det är vansinnigt jobbigt och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska ta mig till med livet eller vad som hjälper. Att tänka är i alla fall väldigt vanskligt för det leder vanligen till att jag blir ännu olyckligare. Man kunde tro att rida och riva/bygga skulle hjälpa, men bara för stunden verkar det ju tyvärr som. Så fort verkligheten flåsar mig i ryggen blir jag förlamande panikslagen.