Påskhelgens byggande

Helgens byggande har resulterat i att alla väggarna är klara. Äntligen! Vagnen börjar se ut som en litet bo och det känns väldigt trevligt att vara där inne. Nu får den åka ut på skrotgården under veckan med plast för fönster- och dörrhål och jag ska skrapa färg, chitta, måla och bygga karmar tills nästa helg då jag förhoppningsvis ska börja lägga golvet. :)

Sol, vår och gräset har börjat komma!

Panelning :)

Jag tror jag glömt uppdatera om förra helgens arbete. Jag, tillsammans med min far, har byggt upp kortsidan med ingången på samt tilläggsisolerat den andra och spikat upp panel på båda. Snajs snajs att det äntligen händer saker "på riktigt" känns det som.
Nu ser väggarna ut som såhär: innervägg (de halvskabbiga skivorna som var där från början), 15 cm isolering som var där från början, 5cm tilläggsisolering, papp, ytterpanel.
Det tar längre tid än man tror eftersom man måste regla om för mina fönster och ta bort de gamla, men jag är himla nöjd med resultatet. :)

Hm, tror jag får försöka lära mig att lägga bilder bredvid varandra... :P

Påsk-ångest

Jag gillar högtider, det gör jag. Jag tycker ju i allmänhet att folk jobbar för mycket och att det är jättebra att folk har en anledning att vara lediga och försöka finnas på riktigt. Det är dessutom bara bra om man har något att fira, då brukar man ju bli extra glad. Kanske ta sig tid att kramas, titta på varann och faktiskt prata. Toppen!
Men jag avskyr denna hemska konsumtionshets som måste kväva allt annat i vårt samhälle. Jag avskyr att påsken ska gå ut på att äta lösgodis och jag avskyr att se all hemsk reklamhets i butikerna.
Det gör att jag inte har någon lust alls att fira någon påsk. Jag ska njuta av att det är helgdagar så att min vagn kan stå inne i verkstan och därmed bygga från morgon till kväll. Men några påskägg eller påskmiddagar, nej det får mig bara att känna avsmak.

(Fast jag kan tro att det blir en del godis i containrarna om någon/några veckor.)

AR-debut

Igår var jag och Firouzeh på vår första träning i akademisk ridkonst. Det kändes väldigt roligt att åka iväg och göra något mer seriöst och eftersom vi är lite ovana vid att utöva krumelurridning inne i ridhus så var det nog nyttigt också.
Att det handlade om akademisk ridkonst kändes däremot inte så relevant då det var ungefär som vi brukar rida. Bara lite mer fokus på innertygeln och inner sittben vilket jag inte är helt säker på att jag trivs med tyvärr. Tränaren var också lite lam och jag kände mig en aning nedvärderad av henne för att vi inte var duktigare.
Men dressyr är helt klart bra för oss så jag hoppas vi kan hitta någon annan tränare som är lite mer "på" som vi kan ha råd att rida lite för. Det brukar ju alltid vara bra med någon som bevakar en lite. 

Tyvärr blir det inga bilder från träningen då min kära bror som följde med och hade hotat om att fota trodde att har glömt sin kamera i Dalarna, så det blir en gammal från Skåne istället. :)

Det här med gamla grejer

Det är ju något visst med gamla saker. De har liksom en annan själ än de flesta nytillverkade prylar. Om de slitits på av någon annan innan man hittar på det blir de också charmigare på något vis. Dessutom känns det som att saker tillverkades med en annan omsorg för länge sedan. Man räknade inte med att saker skulle slitas och slängas utan lade ner tid och energi på att det skulle bli så hög kvalitet och hållbarhet som möjligt.

Det är drygt att behöva fördröja mitt bygge på grund av att jag till exempel inte har hittat tillräckligt med fönster, jättedrygt faktiskt! Men jag är inte beredd att kompromissa på den punkten tyvärr. Jag vill ha gamla fönster. Allra helst med munblåsta glas. De har verkligen en helt annan känsla i sig mot nytillverkade. Ju fler fönster jag ser ju mer vet jag att jag gör rätt. :)

Note to self

Man blir sjukt mycket piggare av att äta. Även om man inte har sovit. Och även om man bara plaskar i sig lite nudlar i grönsaksbuljong. Faktiskt.

Stackars mina verktyg...

Självklart måste det lukta lite häst på mitt bygge. De flesta hovslagarverktygen extraknäcker som vagnsbyggare. Bland annat har bräcktången använts till otaliga ändamål både vid rivning och byggande, städet och släggan har fått räta ut gångjärn och annat, den stackars hammaren har spikats med och när den skulle tjänstgöra som bräckande verktyg när jag skulle ha loss ett par gamla gångjärn pajade den till och med i skaftet. Idag har jag skrapat av färg från fönsterna med upphuggaren. Grejer finns för att användas!

Yxtapyxta

Jag drog väldigt inpulsartat ner till Yxtaholm i måndags för att lastträna lite (närmare 10 stycken) hästar. Underbart! Där var vår i luften och till och med vitsipporna blommade. Jag kände mig konstigt nog ganska utvilad och stark i kroppen och solen sken hela dagarna. Lastningen gick bra och jag är väldigt nöjd med alla hästarna. Det är verkligen roligt när man kan ta sig tid och bara stå och lasta sådär på "löpande band", och det känns alltid bra när folk prioriterar hantering av hästarna tycker jag. Hela vardagen blir så mycket trevligare om den går bra och man har igen massor i ridningen också. Dessutom tar det inte så himla mycket tid, bara man ser till att vara konsekvent och göra rätt från början, dvs lär hästen rätt från början.

Det ger mig alltid lite huvudbry när det är så trevligt att hälsa på. Är det dit jag ska rulla ner min vagn sen i alla fall? Träna häst verkar ju vara vad jag är menad att göra och Yxtaholm är ganska idealiskt då. Attans bananer att livet ska vara så svårt jämt. Men jag ska i alla fall se till att hälsa på ett par gånger under våren.

Fönsterkarmar klara

Jag gjorde det enkelt för mig, jag tog planhyvlad 45x120 och skruvade ihop till en ram kring fönstren och spikade sedan dit hyvlad 21x45 emellan rutorna. Det passade perfekt och speciellt den lilla karmen blev väldigt bra. Nu återstår att fixa lite beslag och sen blir det väl att skrapa av färgen. :)

Ja

Jag har alldeles för många känslor och de virvlar runt alldeles för okontrollerat. Det är så vansinnigt svårt att klara av.

Gamla grejer är de finaste grejerna...

Även om det stora innerfönstret gick sönder under transporten kan jag inte låta bli att älska mina fönster! De är så väldigt vackra! <3 Ångrar nästan att jag inte köpte ett till faktiskt...

 

Nu återstår att se om jag lyckas få till ett par fungerande bågar till dem innan dagen är slut. Det kommer att bli en utmaning, men jag är övertygad om att jag klarar det! Så håll tummar och tår... :)

Fönstertrassel

Hur dåligt får saker och ting gå? Hur många motgångar är det liksom okej att en levandes människa kan få ha?
Igår hittade jag äntligen en annons med ett par jättefina fönster, typ exakt som jag tänkt mig. Jag ringer på annonsen, de finns kvar, jag tar med mig Karin och åker dit. Vi hittar rätt väg fast det är på andra sidan Stockholm och jättekrångligt, fönsterna ÄR fina och jag köper två och får med tre andra på köpet (lol). Vi lastar in allt i bilen och glada och nöjda styr vi kosan hemåt. Sen, kanske 600meter innan våran avfart från motorvägen, kör vi över en jävla kant i vägen och det ena stora innerfönstret GÅR SÖNDER!!
Upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag tror att jag hatar mig själv för att jag är så klantig. Fan allt.

Springtime

Idag är det verkligen vår. Det växer snödroppar i rabatten, solen skiner, jag har varit ute utan långkalsonger för första gången i år, jag har invigt mina nya röda loppis-gympaskor och jag har tvättat bilen endast iklädd shorts. Min fina Efla-Pefla har solat naken i hagen hela dagen och nu är underlaget perfekt mjukt och isfritt för en ridtur på kvällskvisten.
Många saker vore så himla bra om jag bara kunde tämja mitt hopplösa humör. När jag vaknade i morse kände jag mig ganska lycklig. Några timmar senare på förmiddagen var allting ett helvete och jag låg ner på golvet och grät. Det är vansinnigt jobbigt och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska ta mig till med livet eller vad som hjälper. Att tänka är i alla fall väldigt vanskligt för det leder vanligen till att jag blir ännu olyckligare. Man kunde tro att rida och riva/bygga skulle hjälpa, men bara för stunden verkar det ju tyvärr som. Så fort verkligheten flåsar mig i ryggen blir jag förlamande panikslagen.

Diverse och massor av apelsiner

Dök med sällskap inatt vilket var mycket trevligt. Vi hittade också en massa fint, mycket var tyvärr täckt av mjöl och något kladdigt, kanske yoghurt? Men det går ju att tvätta av när man kommer hem.
Det bästa jag vet att hitta är nog apelsiner faktiskt, och den här gången var det mest blodapelsiner så juicen blev sådär fint röd. :)
Var tvungen att slänga upp en bild på delar av fynden, det såg så fint ut när jag sköljde det. Förutom sakerna på bilden hittades lite färdiga mackor,  flera kilo nötkött till mina kollektivmedlemmar, ännu mera apelsiner (som blev juice såklart) och lösgodis. Dessutom blev Tassen väldigt nöjd med sina strömmingsfiléer. Inte helt fel att ha en dumpstrare i sitt kollektiv alltså, varken för två- eller fyrbenta. ^^

Världens hungrigaste näsa?

Idag försökte vi rida någon slags dressyr på banan. Både jag och Firouzeh tycker att det är både jobbigt och svårt så vi blir lätt osams och på dåligt humör när den aktiviteten står på schemat. Vi blir dock ständigt peppade av Karin och Sapone och det känns skönt att det är ok att stanna och gråta en stund och sedan fortsätta rida.
Vår träning de senaste veckorna har faktiskt givit något slags resultat. Även om vi har en lång bit kvar så har vi kommit någonstans åtminstone. Kanske vi trots allt kan ta oss ut på den där western-tävlingen om ett par veckor? :)

Men hallå vädret, hur tänkte du nu?!

Det här var fel!! Tur att min vagn står inne i verkstan hela den här veckan...

Långritt och drömmande

Idag har vi ridit. Långt. Och det var kul och mysigt fast att det mesta i världen gick emot oss. Vi har tappat våra easy boots kanske 15 gånger och fått vända och hämta dem, solen har varit frånvarande hela dagen och apelsinen jag hade i fickan till matsäck råkade jag sätta mig på så att den blev juicemos. Men det var ändå underbart!
Vi såg bla några jättefina ankor. En var röd och den ville jag jättegärna ha! En stund senare kom vi fram till ett helt fantastiskt sagolandskap. Det kändes som om vi var förflyttade till vikingatiden och det var så vackert att det gjorde ont i bröstet! Det var en stor öppen betesmark, alldeles kullig och mjuk med en liten (underbar!) bäck som rann igenom. Och överallt fanns gamla husgrunder och enbuskar. Hur vackert som helst! Dessutom låg där mitt ute ett litet torp, som var så fint så fint! Med vedspis, och blåvitt kakel i köket och en jättegullig kakelugn. Där, där ska vi bo! Jag vet inte hur, men det bara kändes så rätt. Där var platsen. Där ska min häst beta, där ska min vagn stå och där ska Karin bo i torpet. Där ska vi odla våra grönsaker, där kan vi ha en smedja och där får vi vara ifred och göra som vi vill. Jag känner att jag håller på att spricka av iver att berätta det för någon, någon som förstår. Men tyvärr är det väl rätt få...

Järngänget för två veckor sedan eller så. :)

Skitalltet

76 dagar och jag har insett att det kanske är sant. Och de flesta i min närhet vet om det. Att ingenting finns kvar. Det är som om jag inte lever, jag bara existerar. Men jag finns och jag andas. Jag har några fantastiska vänner, världens allra finaste häst och den bästa storebror man kan ha. Jag vet att det finns många som hejar på mig och jag har massor av roliga projekt på gång.
Just nu klarar jag mig, för att det är som att jag inte har några riktiga känslor. Resten av mitt liv har raderats och jag faller ganska okontrollerat mellan mjuka moln och vassa klippor. Jag gråter och skriker, mina ben är spagetti och det känns som om ögonen ska pluppa ut ur huvudet. Men ibland ler jag. Till exempel i förrgår. Det gör detsamma hur det slutar, men jag är tacksam för alla som puttar mig åt rätt håll. Och tacksam för att jag kan gräva in näsan i mjuk hästpäls och bara känna värme och hästdoft en stund.
Fler ord finns inte.

Det går framåt :)

Idag spikade jag färdigt råsponten på yttertaket så nu är det bara pappen kvar, och lite nät på sidorna vid luftspalten och några snygga kanter på taket vid gavlarna. Tror jag ska skissa lite på sådana ikväll.
Taket består alltså (inifrån) av pärlspont, vindpapp, isolering (stenull eftersom jag fick överbliven sådan gratis) ungefär 20cm tjock, papp igen, luftspalt, 20mm tjock råspont och slutligen ska det bli takpapp ytterst.
Det är så himla fint nu när råsponten är på, jag är redan stormförtjust i rundningen! Den är så himla hemtrevlig. 

Fina taket :)

En kort paus. I början var det sol och tokvarmt så jag jobbade i solbrillor och utan mössa men sedan blev det ganska molnigt och trist så då var det tur att jag hade min varma choklad och lite bra musik! Dock är det apsvårt att sjunga och dansa uppe på ett rundat tak med spikar i munnen... :P

Klad hest! Stolt över att jag har byggt så mycket av mitt tak helt själv. Och att det blivit jättefint! :)