Det här med barfotagång...

...som egentligen är enkelt men som krånglas till något så vansinnigt.

Självklart kan de flesta hästar gå barfota.
Självklart kan de flesta hästar även ridas och prestera barfota.
MEN. Under rätt förutsättningar!

Man kan inte tro att en svårklass hopphäst som står på stall större delen av dygnet förutom ridning i ridhus någon timme och lite rastning i en skrittmaskin kommer att prestera lika bra bara man tar av den skorna och verkar om den lite. Sådana underverk kan man inte bara göra med lite verkning. En sådan häst kommer sannolikt ha diverse problem med hovarna (inte helt säkert, men det brukar de ofta ha) och den skulle förmodligen bli halt om man drog av dojjorna och förväntade sig samma prestation.

Barfota ridning kräver att man tar hänsyn till hästen i mycket större utsträckning än man "måste" göra sittandes på en skodd häst. Alltså tar hänsyn till att den är en häst. Dessutom krävs en annan hästhållning än den som just nu är "inne" hos många toppryttare både i Sverige och internationellt. Man måste alltså förlika sig med att hästen är häst även de timmar man inte sitter i sadeln.

Egentligen är det simpelt. Den miljön(/underlaget) som man vill rida hästen i behöver hovarna också röra sig i övrig tid på dygnet för att hovarna ska anpassa sig. Att just anpassa sig är hovarna helt fenomenala på.

Det finns inte en enda hovform som är den "sanna och naturliga" hovformen hos alla hästar. Hur hoven ser ut anpassas både efter vilken häst det gäller och vilken miljö den vistas i. (Med det menar jag inte att inte alla hästar skulle kunna gå barfota under rätt förutsättningar!)
En hov som vistas i torrt och hårt landskap (tex hård stäppmiljö eller öken) blir liten, hård och stark.
En hov som vistas i blöta och mjuka områden (tex träskmark, lera eller fint gräs) blir större och mjukare men ändå tillräckligt stark och hållbar för sin miljö.
Naturligtvis finns det även massor av variationer däremellan.

Det vanligaste problemet vi här i Skandinavien får med våra barfotahästar är att vi inte har något annat att tillgå i hagen förutom mjuk gräsmark eller lera och inga andra ridvägar än grusvägar. Det säger sig självt att det blir problem för hoven att gå på grus en timme och lera resten av dygnets tjugotre timmar.
Det är absolut inte ett olösligt problem, men det kräver att man är engagerad i sin häst och hur man håller den. Det är som sagt inte norm just nu att hålla häst på ett ultimat sätt för den som vill rida barfota.

Ja, min häst går barfota. Och rids. Men det är inte på liv och död, något sådant skulle inte passa våran hippiestil!

Peace :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar