Stall vs. lösdrift

Eftersom vi inte har haft någon lösdrift på det nya stället så har vi tvingats stalla in hästarna tills vi löst det med en ligghall ute. Tråkigt men inte mycket att göra åt. Vi måste ju följa lagen och tydligen finns det flera grannar i området som brukar kolla upp gårdarna nära och anmäla om någon verkar smita. Lite löjligt känns det dock att människor tror att hästarna hellre vill stå inne i en liten låda än vara ute när det fortfarande är 10grader varmt och de har fri tillgång på foder samt gräs som växer i hagen vilket var läget när vi flyttade in. Men lag är lag.

Hästarna verkar dock inte alls imponerade av lagen. Första kvällen gick det bra att få in dem men de verkade helt förtvivlade när de insåg att vi skulle lämna dem i boxarna. I den stunden var det lätt att känna sig som en hemsk förrädare. De kan verkligen inte förstå varför de måste vara ensamma i varsin liten trång box när det finns en hel hage utanför!

Ofta upplever man hästar annars vara ganska nöjda med att få komma in och kissa i halm och äta lite kraftfoder, även om de inte nödvändigtvis alltid vill stå kvar i boxen hela natten. De flesta är vana sedan de var små att det är så och hästar är vanedjur, de vill att man ska följa rutinerna och att inget ska ändras för mycket. Både Firouzeh och Sapone har ju tidigare stått på stall och det har egentligen inte varit något problem rent psykiskt, mer bara lett till svullna ben och stelare hästar.

Men nu hade de alltså bestämt sig för att de var utedjur. De ville hålla ihop sin flock och inte stå stilla inne hela natten och stirra på en vägg. Följande kvällar fick vi hämta dem längst bort i hagen och släpa in dem. Andra kvällen fick vi inte ens tag på Karins unghäst förrän vi var vid grinden med de andra och han insåg att han ville följa flocken.

Jag grät när vi kom hem. Och innan vi åkte. Klumpen i magen ville inte försvinna. Kände mig så himla maktlös! Första veckan på stall var väldigt påfrestande för oss alla tror jag.

Nu har de stått på stall i tre veckor, och även om det inte är poppis (vi får fortfarande hämta dem längst bort i hagen) så verkar det som mer ok. Ingen av dem gillar att vara i boxarna men de är inte hysteriska längre i alla fall. Dessutom har vi fått låna en container av min far över vintern så det ska inte vara såhär för evigt, utan som tur är verkar en bättre lösning vara inom räckhåll. Vi kommer igen!

Bild från sista dagen på Tisslinge på mig och min lilla favorithäst :)