Upp som en sol och ner som en pannkaka

Lördagens fjällnoraritt slutade med uteslutning för mig och Firouzeh, pga av hälta på höger bak och vänster fram i första grind. Jättetråkigt att hon inte är ok, men tyvärr har det ju legat i mina baktankar ganska länge från och till. Dock har ju ingenting hittats av varken veterinär eller equiterapeut tidigare, men det här är väl en påminnelse om att man inte ska ge upp. Hon ska bli 100% helt fräsch!

I övrigt var dagen faktiskt fin. Det regntunga vädret var perfekt att rida i, banan var finare än väntat och hästarna var superpigga och glada! De två första milen kändes kanon och båda hästarna var jättefina. Vi rullade på i planerat tempo (kring 13 km/h) och bara njöt. Dessutom hade vi jättegod matsäck till både två- och fyrbenta och toppenbra groomning, så det var inga som helst problem att hålla humöret uppe.
De sista 6-7 km av första slingan kändes det däremot sämre, Firouzeh gick fram utan problem men det kändes inte längre hundra. Jag tänkte att hon kanske bara var trött, underlaget var ganska ojämnt och hon verkade ändå inte tjurig. Men framme i grind såg jag ju att hon markerade. Så det var bara att gå med henne, svampa, kyla, mata, linda, trycka in alla leriga grejer i bilen, dra loss släpet med hjälp av ett gäng funktionärer, lasta och åka hem.

Jag, Firouzeh, Karin och Sapone blir glada när vi kommer in till groomning :)