(Gårdagens) Upptäcksfärd

Vid niotiden, när jag precis tänkt gå ut och sadla, stoppades jag av ett sms från stallkamraten Fanny som undrade om vi inte kunde rida ut ihop. Visst kan vi det, tänkte jag, och hann istället med att skura golvet i mitt lilla kök-kombinerat-med-hall innan jag gick ut. Duktig Lisa!
Vi bestämde att vi skulle utforska "den där vägen runt sjöarna som Gisela brukar prata om", äntligen. Sist jag gav mig ut med det i åtanke slutade det med att jag fick vända vid en ridning förbjuden-skylt.
Solen sken och det var verkligen så himla trevligt väder, det känns att våren är kommen här i Skåne - åtminstone litegrann! Kallt var det som tusan ute på fälten, man fick med jämna mellanrum släppa både tyglar och stigbyglar och vifta med armarna och dingla med benen för att hålla värmen. Men sen kom vi fram till Billebjaer naturreservat och då blev terrängen mer böljande och vi kom in bland en massa träd och buskar (ja, ni läste rätt, träd och buskar i Skåne!). Trevlans trevlans trevlans! Detta blev genast min nya favoritridväg häromkring.
Det känns så roligt att det äntligen är vår så att man kan ge sig ut och utforska omgivningarna igen. Btw, jag hittade en jättefin indianäng, Sås!

Jag och Firouzeh i vårsolen på den finfina "nya" ridvägen :)

Fanny och Lollipop på densamma :)

På hemvägen blev det dock lite dramatik. Fanny släppte tyglarna en snabbis varpå Lolli tog ner huvudet och vips hängde tyglarna framme vid öronen. Som om inte det räckte råkade hon också trampa på dem och kastade sig av rädsla när hon satt fast. Fanny åkte av och Lolli sprang ensam ut på åkern med de trasiga tyglarna slängandes bland frambenen.
Vi lugnade oss dock kvickt allihop, ingen var skadad, och efter en liten stund kunde Lollipop infångas. Det enda som gått sönder var tyglarna och ett av sidostyckena. Men som tur var red jag ju i min cowboysadel och har man det så har man alltid lite extra remmar med sig. Vi knöt alltså lite tjusigt ihop tränset så att vi kunde fortsätta hemåt.
Eftersom ingen skadade sig kan jag inte låta bli att roa mig lite över Fannys (i mina öron) småknasiga prioriteringar. När Lolli for iväg ut på åkern och jag vände mig till henne för att se om hon var ok jämrade hon sig om att "ånej, hon kommer att rulla sig med sadeln på!", och när vi en stund senare efter infångandet av ponnyn skulle stanna och inspektera skadorna oroade hon sig mest för sin mobiltelefon! ^^

Vi kan väl summera det hela med att ibland blir vardagsäventyren lite väl spännande. Och hade jag varit en erfaren bloggare hade jag givetvis dragit upp kameran så fort jag insåg vad som höll på att hända istället för att ränna efter den lösa hästen. Jag får väl ta och skärpa mig i framtiden kanske.. ;P
Sol på er!