Komjölkspannkakor

Det är inte ofta. Man kan tänka sig att det ska kännas som en lyx därför, att njuta av och ta vara på. Men jag försöker förtränga vad jag haft i. Det känns lite äckligt och fel faktiskt. Om jag tänker på det. Men pannkakorna blir ju goda. Jättegoda till och med. (Speciellt råttsisarna var väldigt förtjusta.) Och det hade varit värre att låta mjölken ligga och dö containerdöden. Jag tänker på det, och försöker känna mig lite som en hjälte istället.
(Det känns faktiskt lite fint att känna äckelkänslan också, på nåt sätt...)