Wild hearts can´t be broken

Ikväll såg jag om en film jag vet att jag sett någon gång som liten men inte mindes alls något av. Nämligen Wild hearts can´t be broken. Kärt barn har dock många namn, jag kände till den som Stuntryttarinnan när jag såg den första gången som liten.

Bild från google

 Filmen utspelar sig under 30-talets ekonomiska depression i USA. Den handlar om Sonora Webster, en föräldralös flicka som rymmer från sin styvfamilj och drömmer om att komma till Atlantic City. Efter att ha sett en tidningsartikel söker hon jobb hos Dr Carver som har en show med dykande hästar. En ny dröm föds hos Sonora - hon vill bli häst-dyknings-flicka (horse-diving-girl)!


Jag tycker verkligen om den här filmen! Märkligt nog...
Jag vet inte om jag skulle kunna stå för att den är mindre kliché än andra filmer eller att skådespelarna är mer genomarbetade. Faktum är att det är många saker i filmen som jag skulle kunna störa mig på, tex att Sonora är så otroligt kaxig och påfrestande i början av filmen eller rent av själva fenomenet att de dyker med hästar från höga ställningar, vilket känns lite moraliskt tveksamt. Men för en gångs skull kopplar jag bort alla mina tankar på sådant och bara njuter av showen.

Det som får mig att gilla filmen är förmodligen själva stämningen. Känslan av hästar och show får mig glad och pirrig. Jag gillar när folk är lite egna och kämpar för något de vill, vilket den här filmen verkligen står för.

Ja, nu vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta den här lilla recensionen som egentligen inte är menad att vara något recensionsliknande... men jag tror jag vet vem jag kommer att tjata på att se den här filmen när han kommer hem från London imorgon... ^^