Om ljud i samhället

Tydligen är det på förslag att man ska låta en del moskéer i Sverige (eller är det kanske bara någon?) att ha böneutrop ibland. Läste ett inlägg här om det som väckte lite känslor.
Skribenten tycker att förslaget borde röstas ner och att alla borde sänka ljudvolymen i samhället istället och visa mer hänsyn eftersom alla ljud stör.

Jag förstår hur hon tänker, de flesta gillar sina egenvalda ljud bäst och tycker att alla andra borde dra ner på volymen. Men, snälla, det verkar som att så himla många glömmer att vi lever här på jorden tillsammans! Vi är inte ensamma, inte ens lite! Och alla låter, så gott som hela tiden. Att tysta ner allt och alla känns jobbigt och krystat och gör att samhället blir ganska stelt och opersonligt tycker jag.
Givetvis kan inte alla föra okontrollerat mycket ljud hela tiden, men eftersom de flesta levande varelser inte mår bra av sådant oväsen så löser det problemet sig självt.
Att man ska visa hänsyn till sina grannar när man bor i lägenhet är lite av samma sak, det ska man absolut, men om man bor i lägenhet ska man nog också vara beredd att man kan höra andra - man delar för tusan hus med ganska många andra människor! Att många har svårt att sova om det inte är knäpptyst omkring dem känns tyvärr lite bortskämt och beror förmodligen på att vi lever lite för skyddade för vårt eget bästa ibland.

För att gå tillbaka till moskéernas utrop så tycker jag inte det är några problem. De skulle väl inte få ropa varje dag eller hela tiden och det handlar ju varken om konstiga tider eller långa stunder. Så länge de inte ropar ut otrevliga eller elaka budskap tycker jag det är bra att höra att människor engagerar sig i olika saker. Det är trevligare än alla buss och billjud som de flesta räknar till vardag, dygnet runt.