Jag är hemma vid vagnen och tittar till odlingarna och jobbar. Massor av jobb, massor av beslut och massor av saker jag borde göra.
Jag tänker att jag aldrig mer ska lämna bort min fyrbenting. Blir det inget föl nu ska jag ändå aldrig lämna iväg henne. Vi gör aldrig några mer försök om hon inte blir brunstig av sig själv. Och i så fall ska jag följa henne ner och vi ska bara vara där några dagar.
Jag trodde ju inte att det skulle bli såhär. Jag var övertygad om att det skulle gå fort och hon skulle komma hem igen. Känner mig lurad.
På ett vis är det dock bra att hon är iväg, det är så torrt här att det knappt finns något bete. Jag har inte varit med om sån här torka i hela mitt liv, det känns som om vi bor på en savann. Allt är gult eller brunt utom skogen och mina envist vattnade odlingar.
Jag som längtat så mycket efter sommaren tycker just nu att den känns som en mardröm. Stressen tränger på i halsen och jag vill bara att allt ska ordna sig. Att jag kan sitta hopkurad framför en brasa och sticka eller brodera. Äta sallad. Tomater. Gå ut och krama Firouzeh. Borra in näsan i hennes päls. Känna att hon finns nära.
Men jag har ungefär en miljon saker att göra. Och fortfarande ingenstans att bo riktigt. Och ingen lust att laga mat och betala räkningar.
du satte fingret på något jag inte vågat. när är sommaren över. sa¨mkt att göra och inget hinns med som jag tänkt. stress. längtar efter att skolan ska börja igen och jag får elda och inte har 1000 saker att hinna med nu nu nu. jag har aldrig haft häst, knepigt det där men förstår förstås hur det är att sakna någon. särskilt när det är någon så nära. men här kommer en pepp! snart är allt det här förbi och nåt nytt har kommit, nåt bättre!
SvaraRaderaTack för dina fina ord! Känns fint att någon känner igen sig, då kanske det inte behöver kännas som att jag är bortskämd.. ;)
SvaraRadera