Att hålla andan

Snön försvann igen som tur var. Och våren fortsätter sakta men bestämt att ta över allt.
Gräset växer och i takt med det växer Firouzehs mage och ljuver. Snart är det dags. Jag längtar efter att få möta hen där inne i magen, men jag är också lite nervös. Vem är hen? Kommer hen att trivas hos oss?

Jag eldar mer sly i hemmahagen. Och mockar. Och slänger skräp som dyker upp överallt. Tiden går så fort. Snart händer det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar